hur känner du själv? vad tänker du om framtiden? det är ett val bara du kan göra, ingen annan. Det är väldigt individuellt. För vissa är det en självklarthet, andra inte. 
vad känner DU om situationen?

det beror helt och hållet på dig! jag är 17 och har en son på två månader går jätte bra, gör som du vill det kommer gå bra lovar, jag ångrar absolut inte att jag behöll lilleman, det är det bästa jag gjort, det tar så mycket men ger så mycket mer!

En gammal dam sa en gång till mej när jag funderade på vissa val ilivet "Första tanken du har när du vaknar är den rätta, håll inte på att ändra dej under dagen."

Men det är svårt. Jag har själv gjort en abort, min kille och jag hade bara varit tillsammans i tre veckor och jag hade P-spruta. Då vet jag att jag tänkte, klarar jag detta själv om det skulle va så? Och då kände jag att så var inte fallet.

Nu har  vi snart varit tillsammans i 4 år och vi har aldrig ångrat vårt val då.

Tänk efter och skriv ner lite mål och en ev. "plan".

Vill du så klart att du klarar det!

Lycka till!

  När jag var 16 och trodde jag var gravid (det visade sig vara stress) så var det en självklarhet att jag skulle göra abort om det var så, för mig.  Det jag kände ingen längtan efter barn, hade inte gått klart skolan osv. Det kändes som rätt val då. Och hade varit det, för mig.

Men två år senare slog "bebislängtan" in och jag skulle aldrig kunna göra abort som jag känt sedan dess. Varesig jag var ensamstående eller vad som hälst.

Så om det jag försöker säga är väll att man måste känna efter, och om man inte kan tyda rikgtigt vad man känner så kanske det är en bra ide att prata med någon utomstående om dina känslor. Så länge det är ditt val.

Tack så mycket för det fina ni skrivit :) just nu som jag känner är att jag vill behålla det  verkligen, men samtidigt så går jag i skolan det är där det sätter stopp. annars hade jag inte tvivlat!

Det känner du efter helt själv! 

Är själv 17 år och får barn i november! =)

jag tog bort ett när jag va 15 pga pengar.. men de e ju upp till var och en vad man vill göra

Jag 17 och fick min dotter för 16 dagar sedan, att behålla henne var det bästa har jag har gjort. Skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara mamma till henne. Och dessutom så löser sig skolan, man kan alltid ta ett år ledigt osv. Men du borde verkligen sätta dig ner och tänka igenom vad du vill och inte, prata med barnets pappa om han finns med i bilden! Lycka till :)

Ingen kan svara på denna fråga åt dig =)

Du måste ta en ordentlig funderare om du är mogen för att i framtiden alltid sätta ett annat livs behov framför ditt eget.

Sen tror jag inte det finns en enda frisk människa som skulle ångra att dom fått sitt barn oavsett om det hänt vid en tidig ålder =)

Och för de allra flesta går det bra oavsett ålder man blir mamma. Min svägerska var 2 barns mamma när hon var 18 och har för ett år sedan haft möjligheten att gå klart alla studier hon ville.....men hon har inte haft det lätt eftersom hon nu 23 år gammal är ensamstående med delad vårdnad.

Jag själv gjorde en abort när jag var yngre, det var det bästa beslutet för mig ser jag nu trots att jag senare fick reda på att jag skulle ha svårt att bli gravid igen.

Ta en lång funderare är du beredd att ge upp så mycket man kanske måste när man blir mamma tidigt? Hur ser din livssituation ut i övrigt? Har du familj som kan hjälpa dig? Orkar du ta tag i studier sen? och så vidare....prata med nån i din närhet som kan ge dig sin syn på hur det är att bli förälder.

Många kramar till dig för det är inget lätt beslut. Oavsett vad du väljer så ska ingen dömma dig. DU väljer vad som är rätt för DIG!

Kram!

 jag tycker du ska följa ditt hjärta och inte lyssna på vad alla andra tycker, de är ditt val! visst du är 15 och bara barnet själv men vem säger att du INTE skulle klara av att bli en underbar mamma för de ? .. ta hand om dej och lycka till vilket val du än bestämmer dig för att göra 

Håller med dom andra. Lyssna på ditt hjärta! Visst kan det ekonomiska och skolan ställa till det, men det finns dom som är äldre och har samma problem! Så mitt råd är; Följ ditt hjärta!

Lycka till med allt!

 håller med de andra bara du kan bestämma detta men gör de gärna i samråd me pappan om de skulle fungera har suttit i din sits med då min man o ja blev gravida gjorde abort vilket  va bäst då för oss men nu 7år senare väntar vi ivrigt på nr 2 

håller med alla andra. Man känner det aldra längst inne, jag är också 17 år och bestämmde mig för att behålla det..

Jag gjorde mina val mycket utav hur jag kunde se mitt barns framtid.och jag har de bra ställt hemma, .. äh gör vad ditt hjärta känner... det gäller att vara självisk men endå inte du ska tänka på vad DU vill. men samtidigt att det 'är ett barn och att du ska klara av att göra livet bra för h*n

p.s tänk inte på skola osv, för det löser sig alltid. du får ju antagligen bara läsa hemma. eller ta igen det på IV .. (själv gick jag klart ettan och tog ett sabbats år börjar tvåan om ett år. ..)

Jag har många bekanta som var väldigt unga när dom fick sitt första. Bland annat ett extremfall som bara va 12 år, den tjejen väntar nu idag tio år senare sitt andra barn. En nära vän väntade redan sitt andra som 17 åring..

Inget är omöjligt!

jag hade tagit bort de av den enkla anledningen att jag själv var ett barn å barn kan inte, ska inte, bör inte föda barn och ta hand om dem själva... Man måste få vara barn och bete sig som ett barn.. en 15 åring har inte de ekonomiska förutsättningarna för att ta hand om ett barn och de har inte mognanden mentalat för att ta hand om ett barn..

Utan ta bort de och sen lever du livet i 5-7 år till innan du lägger "ditt eget liv" åt sidan för att ägna dig åt att ta hand om någon annan... för de är ett heltids jobb

följ ditt hjärta!

Heii, vill bara påpeka att ju tidigare man faktiskt gör en abort ju mindre smärtsamt rent fysiskt är det. Så oavsett vilket beslut du tar så är det bra att veta att man inte har en evighet på sig. Men som alla andra skriver så är besöutet upp till dig och din pojkvän. Hoppas du kommer fram till en lösning som känns rätt för dig.

Jag hade behållt det. Det går. Det är jobbigare, men det går. :)

Att säga till en människa vad den ska göra i ett sådant läge är otroligt svårt, som många andra skrivit så följ ditt hjärta, att ta det svaret som är det första du tänker på när du vaknar tycker jag lät som en bra känsla =)

Jag var 17 när jag fick min dotter, har gått ut gymnasiet med bra betyg och har aldrig haft svårt att försörja min dotter, hon har haft så mycket kärlek man kan önska sig och alltid materiella ting som nya kläder osv.

Och som Tokie skrev tycker jag nästan var lite fräckt av ärlighet, många unga mammor blir bättre mamma än någon som är 20+, det handlar inte bara om mognd, väldigt många vaknar upp när barnet väl är där, och att överväga att behålla ett foster är väl ändå att ha det ansvarsfulla med sig oxå, för en omogen oansvarig ung kvinna "tonåring" skulle nog inte vilja ha ett barn när man kan festa och träffa killar.

Sen hoppas jag att pappan finns med, för att sätta ett barn till världen när pappan inte vill ställa upp är egoistiskt, ett barn behöver 2 föräldrar, men vill ni båda så önskar jag er lycka till, tro på er själva och låt ingen trycka ner er bara för att ni är unga föräldrar.

Kram