Mammarollen

1 Mammarollen

9349 visningar

Ständig orolig :( vecka 18

Mammarollen Idag 15:02 Om 17 dagar är det dax för RUL, då kommer jag vara i v20. Har innan gjort ett VUL i vecka 9 och ett KUB i vecka 12, på båda såg det fint ut med bebis. Nu är det som sagt snart dax för RUL och jag är livrädd att de ska hitta nått fel, att bebis lever de vet jag, jag känner han/hon flera gånger om dagen. Rädslan handlar mest om att de ska se nått fel på organen tex hjärtat eller njurar:( det känns som att detta är för bra för att vars sant, att jag är gravid,mår bra ibland är jag så glad så jag får dåligt samvete och känslan av att något faktist kan va fel kommer över mej. Har redan börjat få lite saker från släkt och vänner till bebis och jag blir så glad samtidigt vill jag bara lägga undan sakerna för att i te glädjas för mkt. Min sambo gläds massor och tycker jag överdriver. jag ska ta upp detta med min BM nästa gång, grejen är bara att min BM blev akut sjukskriven och jag har tydligen fått en ny som jag aldrig träffat, har bara pratat i tele med henne lite snabbt och hon kändes inte rätt. Så är det någon mer som kan känna igen sej? Eller är jag bara dum och konstig som känner så här?
1507 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    pinknails

    7 pinknails

    Säger till dig som en kompis säger till mig "är det nå fel så tar kroppen bort det själv" och då skulle det redan hänt för dig. Jag förstår hur du tänker och känner men om vi säger som så, väntar du ett barn eller ett missfall?

    Hoppas att det känns bättre med BM när du träffar henne eller om du kan byta till en annan :) 

  • Ja det låter logiskt men oron finns ju tyvärr ändå, jag tror faktiskt jag vill byta till en annan BM, finns en annan bra jag haft när jag satt in och tagit ut spiralen. Kanske man kan få henne istället om man har tur.
  • Jag vet inte om det hjälper dig, men det brukar inte bli lättare om man oroar sig innan man vet hur det verkligen ligger till, jag menar att det är ju faktiskt onödigt att oroa sig en gång extra. Det brukar ju inte vara "fel" trots att man knappt vågar tro att allt är bra :) 

    Jag vill också tillägga att jag vet många som ser "felen" som de största gåvorna, så det är mycket som handlar om perspektiv :) 

    Om jag vore du skulle jag försöka att vänta med att oroa mig (även om det är svårt, jag vet) tills det verkligen är faktum (för innan dess kan man ju inte göra något ändå) och om det väl visar sig att något är "fel" ta ställning till det då, man får sällan svårare utmaningar än man klarar av ;) 

    Det där med barnmorskan tycker jag att du ska gå på din magkänsla, det är ju ändå viktigt att man känner sig trygg under graviditeten :) 

    Lycka till!