Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Förlossningen Rapportera Prenumerera Rekommendera
MadameDeNoir

5 MadameDeNoir

7556 visningar

Prematur förlossning vecka 29

Hej! Jag är gravid i v.28+3 idag och för två dagar sedan var jag inlagd på Antenatal-avdelningen med lätt medicinering mot för tidiga värkar. Många andra symtom för förlossning har nu kommit och jag är rädd att vi snart kommer åka tillbaka till sjukhuset med värkar. Det jag skulle vilja höra är berättelser från er som fått väldigt prematura barn, hur det gick med barnen och så. Utifall jag skulle få min lilla Thor väldigt snart så vill jag ha andras erfarenheter med mig i bakhuvet, det skulle kännas lugnande <3

1299 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    Antonocornelia

    5 Antonocornelia

    Min dotter föddes i v29+5. Det som skiljer en prestige förlossning mot en vanlig är framförallt att det är mkt mer folk inblandade då det är med folk som ska ta hand om barnet när det kommer. Min dotter fick ganska omgående åka upp på neonatalen där hon blev grundligt undersökt. När man kommer upp ser det lite läskigt ut för är sladdar slangar o apparater överallt. Hon fick ligga i kuvös ett dygn ca och fick en apparat som kallas cpap. Den hjälpte till så lungorna inte sjönk ihop vid andning. Vanligaste problemet hos prematurer är omogna lungor. Sen fick hon sond för matning då all hennes ork skulle gå till att andas. Hon var inlagd i 5 veckor men sista veckan var som en vanlig bb vecka. Har du några frågor får du jätte gärna höra av dig
    Rapportera Rekommendera

  • 2

    heleena84

    3 heleena84

    Min dotter föddes i v 33+5. Jag hade väldigt kraftiga sammandragningar väldigt tidigt i graviditeten. Magen var ofta väldigt hård, spänd och gjorde väldigt ont. För mig startade förlossningen med att vattnet gick och värkarna kom strax däreftre. Förlossningen flöt på väldigt snabbt och bra. Precis som antoncornelia skrev, så var det väldigt mycket folk i förlossningsrummet och jag blev extra övervvakad.

    Det slutade med att de fick dra ut dottern med sugklocka, då hon ej kom ut eftre över två timmar men intensiva krystvärkar. Hon skrek direkt och jag fick upp henne på magen i ca 5 sek, sambon klippte snabbt navelstängen och sen försvann både läkare, dotter och pappa iväg till neonatalen och själv låg jag kvar på förlossningen.... Ja, det var jättejobbigt! Men jag visste iaf att allt var bra med henne.

    När jag hade krystat ut moderkakan och blivit ihop sydd, det pyttelilla jag sprack , kunde jag äntligen rullas in på neonatalen. Där undersöktes dottern fortfarande, men fick ytterligare rapporter om att läget var "stabilt" och en trygg blick av en fantastisk läkare :)

    När jag sedan fick min pyttelilla bäbis på magen igen var hon full av kablar, sensorer och sond i näsan.samt en cpap som hjälpte henne att andas. men den kunde de ganska snart plocka bort då de insåg att hon kunde sköta sin andning själv....

    Vi blev kvar på sjukhuset i två veckor, de första dagarna fick dottern bo på neonalaten och jag på BB/patienthotell. Sen fick vi flytta in på ett familjerum på neo. Hon sondmatades varannan timme och jag fick pumpa ut mjölk. Sen hade hon väldigt mycjet gulsot, vilket innebar att hon fick ligga på en maddras och "sola" väldigt mycket av tiden på sjukhuset. Det tog även väldigt lång tid för oss att få igång amningen, det var många timmar hon låg vid brösten....

    Totalt var vi inskrivna på neo i 7 veckor, men bodde som sagt bara på sjukhuset i två av dem.

    Jag hoppas min histora varit lite till hjälp. Men självklart håller vi tummarna att litte Thor stannar i magen tills han är beräknad att titta ut. Så ni slipper denna jobbiga och omtumlande resan. Han mår bäst av att vara i magen!

    Till dig vill jag bara säga, ta det lungt, slappna av så mycket du kan. Lyssna på kroppens signaler och ring förlossningen när du känner dig orolig!

    Hör av dig om du funderar på något!

    Rapportera Rekommendera

  • 3

    Kiwigalen

    2 Kiwigalen

    Min dotter föddes i vecka 34. Förlossningen gick väldigt fort och han nätt och jämt vakna och börja med lustgas innan hon var ute. Jag fick upp min dotter på bröstkorgen efter vägning och sedan blev hela sängen inrullad på neonatal efter ca en kvart. Sen blev jag så dålig och gick i däck helt så jag har nästan inga minnen från morgonen. Min man vandrade mellan mig och dottern på neonatal. Han har berättat att de va mycket sladdar och slangar. Men hon behövde inte ligga i kuvös. Efter ca tio timmar var jag såpass klar att jag ville in på neonatal men jag fick vänta ca tio timmar till innan jag fick åka in. Så när hon var ett dygn fick jag komma in. Vi var låg sedan inne på neonatal i två veckor och hade sedan neonatal hemvår d i fyra veckor till. Dvs vi fick åka hem och hade telefonkontakt och upp till tre besök per vecka på sjukhuset. De jobbigaste tyckte jag var på neonatal. Det var så mycket att ta in, vår dotter låg på ett rum med fyra andra små bebisar. Och det var sondmatning, bröstpumpning, mediciner och så mycket att komma ihåg. Och så skulle man vänta in ronden, och ta blodprover dagligen. Det var väldigt svårt att hinna med att sova och äta. Jag hade dessutom en son hemma redan så min man var inte med på nättterna så ofta utan då var de hemma.
    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar