Du är inte ensam.. Jag tänker så varje dag, jätte nervös verkligen att något skall hända min son... Får väl säga så här, känns rätt skönt att jag inte är ensam att tänka så.. 

jag tänkte så hela tiden dem första månaderna men det gick över mestadels sen. Tänker lite så ibland men försöker inte tänka så:)

så tänker ja med då o då, men de e så pass obehagliga kännslor så att ja får säga  till mig själv att de som sker det sker o ja kan ej gör något åt saken, o då brukar ja lugna ner mig för jagar ja upp mig mår jag skit dåligt o då kan ja ju ej ta hand om henne om ja e trött. man kommer nog alltid vara orolig över något, kallas bra förälder. men vi måste va lugna så vi e stabila för dom =)

Det är lite som tvångstankar. Min psykolog har berättat för mig att väldigt många nyblivna föräldrar tänker sådär. Tror det är en försvarsmekanism för att förutse faror. Tankar som "tänk så tappar jag barnet i golvet"..jag ser sex and the city avsnittet framför mig där miranda säger "I'm gonna kill the baby". Med lite komiskt inslag känns allt lite bättre ;)

D e sjukt jobbigt, jag har alltid varit rädd att dåliga saker ska hända andra och alltid varit känslig o tänkt att jag kanske inte borde bli mamma eftersom jag e sååå känslig och nu e jag mamma o jag ångrar smått att jag skaffade barn, rädslan finns i bakhuvudet hela tiden, än så länge e hon i mina händer men sen när hon kommer ut i djungeln med tanke på vad för olika konstigheter här finns så finns det inget som kan få en o känna sig lugn menmen d e bara o ta d nu.. hoppas d går över för dig..