aurorasamtal, snitt. vecka 8
På inskrivningen tog jag upp att jag vägrar föda vaginalt pga. Min förra förlossning som jag upplevde väldigt traumatisk. Hon läste min journal och förstod men att hon själv inte kunde bestämma detta utan skickade direkt en remiss till de som har aurorasamtal. Har någon varit med om detta? Vad kommer hända? Jag är så rädd att de säger nej, att de inte tycker att det är tillräckligt. Jag är så himla rädd, jag vägrar föda vaginalt igen.-
Jag går i samma tankar. Är bara i vecka 9 snart, men vill heller inte föda vaginalt en gång till p g a förra förlossningen.. Besvärligt att man ska gå igenom den där proceduren med aurorasamtal osv även fast man liksom är säker. Hoppas att det går bra för dig med allting ♥
-
Ja, det är just ovissheten som är så jobbig :(. Jag sa att jag vägrar gå hela graviditeten utan att veta och det var därför hon skickade remiss direkt, annars gör man det efter UL sa hon. Om de säger nej vet jag inte vad jag tar mig till :(. Drömmer fortfarande mardrömmar om förra och min son blir fyra i år. Hoppas det går bra för dig med <3
-
Jag vet att det inte är så stor tröst för är inte själv i den sitsen men jag har några bekanta som också varit livrädda för vaginalförlossning och inte blivit godkända snitt av olika orsaker men andra hade gått 1000x bättre så fast första var jobbig och traumatiserad kan andra gå som en dans! Men som jag sa de är knappast någon tröst för den som verkligen är rädd för vaginal förlossning
-
Har också frågat efter snitt och ska til en aurora efter ultraljudet. Har hunnit tänka ännu mer och vill verkligen ha ett snitt. Jag mår illa av tänken över att behöva gå igenom en vanlig försslossning igen. Men på min bm lät det som om man i stort sätt vägrar födda normalt så får man snitt. Min kusin har fått två snitt och jag känner ändå att jag har provat födda normalt en gång. Nej usch är mest rädd att jag kommer få sitta och försvara mitt val och att auroran kommer sitta oc försöka övertala en och kanske till med prata dåligt om snitt för att man ska välja vanligt. Att jag då kommer må dåligt över både snitt och vanligt XD
-
Hej,
samma sak för mig, hade en traumatisk första förlossning som slutade med akut snitt.
Jag bad också om aurorasamtal redan när jag tog ut spiralen, och fick faktiskt komma
dit - då hade jag redan hunnit bli gravid, var nog i v 4-5 ungefär. Och precis som du hade jag förberett mig på att jag skulle behöva sitta och försvara mig och strida för min sak - men så var det inte alls. Vi gick igenom min journal från första förlossningen, hon ställde många frågor om hur jag hade känt vid olika tillfällen, och jag grät och grät och grät när alla minnen kom upp igen.Det hon sa mer konkret var att man aldrig brukar bestämma förrän runt v 30 om man verkligen ska göra snitt, för det är väldigt vanligt att man ångrar sig under graviditetens gång. Men, att det inte alls ska bli så att jag blir övertalad eller tvingad, utan känner jag fortfarande som jag gör då, så ska det inte finnas några hinder för att få ett planerat snitt.
Jag kände mig väldigt trygg efter det samtalet, nu är jag i v 22 och kommer snart bli kallad på ett nytt samtal, jag tror att det blir två eller tre tillfällen till. Men jag upplevde som sagt inte alls att någon skulle försökta övertala mig om att "det är ju trots allt bättre med vaginal födsel".
Nu vet jag inte om det är så för alla, men jag hoppas att du får samma fina bemötande som jag fick!
