2 års trots!
Min som blev 2 i sep och idag va vi hemma hos en på dagis för att leka! Första och SISTA gången!!! Skäms så jävla mkt!! Han slänge mat spotta mat putta deras lilla dotter på 8 mån tog alla leksaker hoppade i sänge SKREEEEEEEEEEK som fan m.m o va skit jobbig :((
Han är så hemma med men inte lika mkt! vet inte vad jag ska göra för han skriker så får han som han vill av sin pappa fast jag säger till han att sluta!! blir en ond cirkel!! för mig får han inte men för pappa får han för de elättast så för han o så blir de jag som får skiten!! konstigt han e pappig???
Hur fan får jag DOM att fatta att de inte funkar??? Kan fan inte göra nått har en son på 6 mån oxå o de går inte att hitta på nått på dagana så vi e mest hemma :( blir skit ledsen:(( min man tycker bara jag e dum i huvet o säger att pojkar e så men va fan nån jävla hyft får de va!!
-
PS han har hållt på så här sen jag va gravid alltså MER än 6 månader!!!
-
står så här på psykologiguiden:
1-2 åringen är ofta en liten glad och solig person som lever helt i nuet. Som lär sig, utforskar och blir allt mer metodisk. Varje ny upptäckt är lika spännande. Som förälder gäller det att finnas i bakgrunden som trygghet men samtidigt ge barnet frihet att upptäcka och lära sig på egen hand. Man kan behöva ha is i magen, för ännu vet barnet väldigt lite om orsak och verkan, om tid och om samband...
Barnet blir allt mer socialt och många börjar på dagis. En viktig milstolpe, positiv för de allra flesta.
När barnet närmar sig 2 år tar språkutvecklingen fart. Barnet kanske bara kan säga några få ord, men förstår desto fler.
Även om barnet förstår många ord går det inte att uppfostra honom med ord. Man måste visa i handling vad som gäller. Som tur är brukar det vara lätt att avleda 1-2-åringen.
Barnet har svårt att välja och raka, bestämda besked fungerar därför bäst.
Kroppen utvecklas, rörelserna blir allt säkrare. Barnet härmar och vill gärna hjälpa till.
2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.
Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt för att hon ska utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara förälder till en 2-3-åring.
"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.
2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen.
Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota, stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg. Mycket aktivitet och livslust.
Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.
