När du använder och besöker BliMamma.se godkänner du vår Cookie och sekretesspolicy. Ok, jag förstår
Inloggade medlemmar: Vampiremamii, 632 gäster
Jag vill använda sajten anpassad för... laptop/dator mobil/surfplatta

Huvudmeny

Mer i kategorin Läsarberättelser |

Gravid i Sydkorea - del 1

673622_gravid.jpgI denna läsarberättelse i två delar får vi ta del av vår medlem Kimchis berättelse om hur hon hamnade som gravid förstagångsmamma ända borta i Sydkorea.

Att bo utomlands och vara gravid för första gången kan ibland kännas lite skrämmande. Men jag försöker tänka på att det faktiskt föds barn även i andra länder varje dag över hela världen. Även om Sverige fortfarande är min utgångspunkt när jag funderar över hur allt borde fungera, så har jag upptäckt att det finns andra sätt som också fungerar. Det gäller bara att gilla läget och se möjligheterna där man befinner sig. Kanske är det en fördel att vara novis när man befinner sig utomlands, eftersom jag kanske annars hade blivit frustrerad över att det inte är som hemma. Som förstagångsmamma så har man inte så mycket att jämföra med, vilket som sagt även kan vara en grund till oro ibland.

Jag och min man träffades 2002 när jag åkte till USA för att jobba som aupair. Efter ett år i USA återvände jag till Sverige för att göra klart min utbildning och vi bestämde oss för att försöka hålla liv i förhållandet trots distansen. Det gick jättebra då vi båda var studenter och hade tid att hälsa på varandra under terminerna. När studentlivet övergick till en vardag med arbete blev det allt svårare. Vi velade mycket fram och tillbaka hur vi skulle göra med framtiden och allt kändes för en tid hopplöst.Min man sökte sig till det militära och vi pratade om alternativet att bosätta oss i ett tredje land för ett tag. Allt gick vägen och han blev placerad i Sydkorea. Det tog ett år innan vi fick klart att jag kunde flytta efter. Sommaren 2008 packades min lägenhet ihop och skickades iväg till Asien. Det är en av förmånerna med att vara anställd av amerikanska armén. Flytt av bohag och partner ingår i paketet!

Eftersom jag hade en tillfällig anställning hemma så fanns det inte en chans för mig att ta tjänstledigt i de två åren vi skulle befinna oss i Sydkorea, utan det var bara att säga upp sig. Vi visste att vi ekonomiskt skulle klara oss på en lön, men min avsikt var att försöka hitta någon form av sysselsättning när jag väl kommit på plats.

Efter bara två veckor hade jag av en slump ett deltidsjobb som kulturlärare! Det kändes jätteroligt då konkurensen på den koreanska arbetsmarknaden är stenhård. Kan du dessutom ingen koreanska så finns det inte så mycket du kan göra om du inte anställs pga din specialistkompetens. Mitt arbete gick ut på att lära koreanska förskolebarn om Sverige och svensk kultur. Under tiden jag arbetade träffade jag ungefär 400 koreanska förskolebarn från cirka 20 olika skolor. Barnen som jag undervisade var mellan 3-6 år och såklart jättesöta. Tillskillnad från svenska förskolebarn sitter de koreanska barnen och lyssnar och deltar i undervisningen intresserat och tålmodigt. Sällan ser man barn skrika eller gråta här i Sydkorea. Dessvärre leker de inte så mycket heller, så uppförandet i klassrummen ska inte ses som enbart positivt. Redan från tidig ålder lär de sig att det är jätteviktigt att utbilda sig och lyckas i arbetslivet. Konkurrensen är stenhård när de söker sig ut på arbetsmarknaden. Detta gör att barnen får arbeta jättehårt för att komma in på de bästa skolorna. Många barn läser extra ämnen både före och efter skoltid.

Efter två månader i Sydkorea fick vi veta att vi väntade barn. Min mens var lite sen, men jag trodde att det berodde på att jag legat sjuk i feber och illamående i en vecka. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle gå så fort, men idag så känns det jätteroligt att det ändå blev så! De första tre månaderna var jag nästan helt inställd på att något skulle gå fel men veckorna flöt på och plötsligt var det jul och de första kritiska månaderna var förbi.

I det koreanska samhället är det inte ovanligt att kvinnorna helt slutar jobba när de blir gravida. Synen på den gravida kvinnan är lite ålderdomlig och man anser att kvinnan bör vara stilla och ta det lugnt i nio månader. På grund av det här så berättade jag inte för min arbetsgivare att jag väntade barn förrän i femte månaden. Att orka jobba fram till någon månad innan förlossningen var dock en omöjlighet här trots att jag jobbade deltid. Som anställd går du till jobbet oavsett om du är sjuk eller frisk. Det ska mycket till för att du ska sjukanmäla dig. Därför slutade jag jobba kring v. 20, då jag kände att stressen att inte kunna vara hemma om jag hade ont eller mådde dåligt påverkade mig väldigt mycket.

Andra delen av berättelsen följer nästa vecka.

Har du också en berättelse som du vill dela med dig av? Hör av dig till oss

Det finns 2 kommentarer till denna artikel

  1. Postades 2009-05-31 01:01:24
    Kimchi:s avatar
    Hej mm! Nästa vecka kommer fortsättningen på min historia och då får du veta lite mer om besöken till läkare osv. Vad gäller smärtlindring så visste jag att jag ville ha epiduralbedövning och det fanns på mitt sjukhus. Vad det finns för annan smärtlindring är jag osäker på! Lycka till själv! Det kommer gå fortare än vad du tror!
  2. Postades 2009-05-27 15:07:01
    Gäst
    Kanon kul att läsa! Skulle gärna vilja höra lite mer om hur det går till i Sydkorea med möten hos barnmorska, UL osv. Hur ofta har Du varit på möten? Är det privat sjukvård så Du betalar per besök? Har Du hunnit ta reda på vilka typer av smärtlindring de erbjuder osv? Jätte spännande läsning och stort lycka till!

Skriv en kommentar

Namn

Email

Kommentar


För att visa att detta meddelande inte autogenererat, ange vilka bokstäver som visas

Går det inte att läsa? Klicka här för att byta.