När det kommer till andras barn blir det ofta svårt. Var går gränsen för vad man kan säga och göra när barn som inte är ens egna går över gränsen för acceptabelt beteende?
De flesta upplever en tveksamhet inför att tillrättavisa andras barn, och kanske upplever det kränkande när andra tillrättarvisar ens egna barn.
Var tycker du att gränsen går?
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Man är ju trots allt den vuxna och bara för att det är andras barn kan man inte tolerera allting. Men som alternativet säger, man kan säga till på väldigt olika sätt....
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Beror helt på situationen och om föräldrarna är närvarande. Är föräldrarna närvarande är det dom som ska tillrättavisaDet är okej att säga till, men på ett milt sätt
Den här Tyck till är avslutad.