När det kommer till andras barn blir det ofta svårt. Var går gränsen för vad man kan säga och göra när barn som inte är ens egna går över gränsen för acceptabelt beteende?
De flesta upplever en tveksamhet inför att tillrättavisa andras barn, och kanske upplever det kränkande när andra tillrättarvisar ens egna barn.
Var tycker du att gränsen går?
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Ibland fungerar det bättre när någon annan säger till än när mamma gör det :-) då är det ju bra!!
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Man behöver inte höja rösten för att inge pondus och man skall välja sina strider, först och främst är det föräldrarnas uppgift att fostra sina barn ordentligt.. men är de bristfälliga i detta så ja, då tycker jag minsann att man skall tillrättavisa dem, förklara och lära dem hur man uppför sig osv.
För om ingen bryr sig.. ja ni vet säkert själva hur illa det kan gå för dem som ej får stöd, kärlek, tillrättavisning och kunskap i livet.
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Den här Tyck till är avslutad.