När det kommer till andras barn blir det ofta svårt. Var går gränsen för vad man kan säga och göra när barn som inte är ens egna går över gränsen för acceptabelt beteende?
De flesta upplever en tveksamhet inför att tillrättavisa andras barn, och kanske upplever det kränkande när andra tillrättarvisar ens egna barn.
Var tycker du att gränsen går?
Är det okej att tillrättavisa andras barn?
Aktuell ställning
105 svar
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Jag tycker att det är att ta ansvar att säga till. Det är bra för barnen att förstå att även andra vuxna kan sätta gränser.
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Jag tycker det kan vara okej, beroende på vad det handlar om.
Om barnet i fråga springer runt i hela huset/lägenheten och det finns den risk för att den eventuellt kan skada sig, eller om det går över gränsen, så tycker jag allt man kan be barnet tagga ned, men jag skulle nog inte göra dt handgripligen eller på annat sätt än att förklara vilka risker det finns med att göra så. (beroende på hur stort barnet är...
Skrikande på barnet och ordentliga tillsägelser får nog föräldrarna göra på egen hand!
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till, men på ett milt sätt
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Det är okej att säga till på skarpen, när det är befogat
Den här Tyck till är avslutad.