Hejsan Jag såg ditt inlägg men kunde inte svara där. Så jag skriver här:-) Jag fick mitt första barn i november förra året . Och jag va rätt lugn i början men ju närmare man kom förlossningen så börja man tänka hur ont det kommer att göra och vidare. Jag kan ju säga så att ens kropp klarar av detta och när jag hade mina värkar så gjorde der väldigt ont innan man fick bedövning men om man bara lär sig andas igenom det så klarar man det bara. Jag har en väldigt stöttande man som har två barn sen innan så han hjälpte mig ganska mycket. Så det är bara bra att din sambon stöttar dig i det hela. Sen när jag va öppen 10 vem så blev det akut kejsarsnitt för hon låg fel med huvudet. Men jag lovar att du fixar detta för jag hade en tanke och det va att det kommer göra ont men så fort hon är ute så gör det inte ont längre och så va det. Men jag hade ju bara ont för jag gjorde snitt.

:))
Aha vad skönt att slippa tänka på skolan, är du 20 då eller?
Åh vad kul :)
Vi har varit sambos i snart 9 månader men skrev mig inte i hans lägenhet förens i juni för att slippa dagis avgiften :P

Mysigt då är jag övertygad om att ert pluss kommer snart :) går du i gymnasiet nu eller? Är ni sambos? Snart ett år tillsammans och snart ett halvår som förlovade. (:

Hej :) Okej jobbigt att försöka, vänta och hoppas men som klichén "de händer när man minst anar det". Hur länge har ni varit tillsammans ? :) Ert pluss kommer komma och då kommer de kännas helt overkligt! ;)

Hej hej :) Har du försökt bli gravid länge eller är det här första besöket? Hur gammal är du :) Kram