mellex
Hej. Jag är en tjej på 19 år som tillsammans med min sambo, 22 år, äntligen fått vårat efterlängtade lilla hjärta! Hon var beräknad att komma ut den 27/1 men kom ut den 1/2. Vi var helt säkra på att det var en liten kille men ut kom det en liten Thilde. Hon är världens finaste lilla tös med tio fingrar och tio tår <3
Så fick jag veta att jag är gravid: Jag tyckte jag kände mej konstig å min kille skämta å sa att jag var gravid å så skulle en kompis göra gravtest så jag gjorde ett mer psykologisk för henne skull men de va ja och inte hon som var gravid, fast de va hon som var helt säker på att hon var gravid.
Så reagerade jag: Jag Vart väldigt chokad många tankar han fara runt i huvet innan jag kom hem då jag var på praktiken när jag testade. Det var en skräck blandat förtjusning.
Det bästa med att vara gravid: Att varje dag känna sin bebis fiska omkring i magen å veta att inom en snar framtid så har jag å älskling en till familjemedlem som vi kommer älska villkorslöst.
Det sämsta med att vara gravid: I början var det illa måendet, nu mer i slutet är det halsbrännan. Har inga andra krämpor knappt, Lite foglossningar men dom är inte så farliga än.
Mina föräldrar och vänner reagerade: Har ingen kontakt med mina föräldrar tyvärr. Men min sambos mamma vart varken glad eller ledsen hon vart chockad men hade dock misstänkt att jag var gravid, men när chocken släppt så vart hon jätta glad. Min sambos små systrar vart jätte glada på en gång. Mina systrar sa inte så mkt.
Så reagerade min partner: Min sambo fick precis som jag en skräck blandad förtjusning. Men när vi fått lugna oss å pratat lite så vart han överlycklig. Nu går det inte en dag utan att magen får en puss å han klappar på den å visar stolt upp magen för alla :)
