1457 besök   inloggad för 11 år sedan

fiafilur:s gästbok

ana-s

 

 

 

Ja det är inte lätt att veta hur man ska göra, och vad som är rätt eller fel... Det är ju mycket man måste tänka över och ta hänsyn till. Är ni beredda att "ge upp" det livet ni lever nu? Ens liv förändras ju ganska mycket, man kan inte vara spontan på samma sätt, allting tar längre tid, och man är bunden vid barnet hela tiden i början. MEN, samtidigt är det det bästa som har hänt mig! Jag tittar på min son och känner mig så lycklig och så stolt! Det är svårt att förstå att jag och min sambo har skapat denna lilla underbara människa, bara utifrån vår kärlek!

Det finns inga perfelta föräldrar, och det finns inge perfekta förhållanden för att skaffa barn. Visst vill man kanske redan helst ha villa, vovve volvo, jobb, sparkonto mm innan man skaffar barn, men så som samhället ser ut idag så är det sällan man har allt det innan man får barn. Du/Ni kan vara precis lika bra föräldrar även om ni inte har allt det där, så länge man har en trygg grund att stå på, så klarar man sig bra! Och som du säger, om ni har familj och vänner som stöttar er, om ni har ett tryggt och kärleksfullt förhållande, stabilitet i livet, så varför inte?

Tillåt dig att vara lite omtumlad just nu, det är inte konstigt! Och du har ju lite tid på dig att fundera! Jag skulle råda dig att ringa till mödravårdscentralen och be om att få prata med någon om det här! Dom brukar vara både väldigt duktiga, och väldigt trevliga, dom kan sina saker! Bäst vore om både du och din sambo fick komma dit och prata med någon tillsammans!

Att det känns läskigt är inte heller konstigt. Jag kan ärligt säga att jag var livrädd ibland , ganska långt in i  graviditeten. Ibland kunde det komma över mig, och jag tänkte, herreud, vad har vi gett oss in på? hur ska vi klara detta? Ibland ångrade jag mig nästan. Men allt det försvan någonstans vid vecka 25 tror jag :)

ana-s 12 år sedan Svara här Svara i ana-ss gästbok

catja

Aaa man vet direkt, men man kan ju även va rädd o tro att man e osäker pga ens vardagsliv inte ser ut som det perfekta, men det gör det ju nästan aldrig. ja själv hade jobb när ja blev gavid, men sen gick kontraktet ut o dom tog chansen att sparka en gravid kvinna, så nu jobbar ej ja o har ej lön, min sambo o ja sålde vår lägenhet när ja hade jobb o köpte hus som inte ens e halvklart så vi bor hos hans mamma nu o ja livet suger kanske rätt mycket nu, men e de något ja vet så e de att ja vill ha barnet o att allt kommer ordna sig vad som än händer för de ska vi se till. ja e i vecka 25.

catja 12 år sedan Svara här Svara i catjas gästbok

ana-s

Förstår att det antagligen är en hel massa känslor för dig just nu, både positiva och negativa. En graviditet väcker så enormt mycket känslor, tankar frågor och funderingar. Ingen kan säga vad som är rätt och fel för dig, det kan bara du bestämma. 

Min graviditet nu var inte planerad, så för oss var det också en massa blandade känslor. Fast ja visste från början att jag ville behålla barnet. Viktigast för mig var att fundera på barnets bästa, Kan jag och min sambo ge det här barnet vad han behöver? Kan vi ge honom ett bra liv? Och det tyckte vi att vi kunde.  Det bästa råd jag kan ge är att fundera lite i samma banor, för i slutändan måste man fundera på barnets bästa, men det ska självklart också kännas rätt för dig!  Hur se pappan till barnet på detta? Vet han om det? Är han en "bra" person, kommer han bli en bra pappa tror du? Hur ser ditt liv i övrigt ut?

En graviditet är underbar, men också väldigt jobbig. Resultatet är värt allt, när man får sitt lilla barn på bröstet första gången, då förändras allting. Att få barn är en enorm lycka, men det är också väldigt jobbigt! Man får inte sova mycket, och barnet tar upp ALL ens tid i början. Ibland kan man bli oerhört frustrerad och trött, men jag skulle aldrig välja något annat :)

Du skriver att du inte riktigt vet hur du ska göra. Hur menar du då? Om du ska behålla/inte behålla barnet, eller rent praktiskt hur du ska gå tillväga? Det är bara att fråga på, det finns inga dumma frågor!

kram/A

ana-s 12 år sedan Svara här Svara i ana-ss gästbok

catja

Bara skriv på. Detta är mitt första barn detta oxå :)

catja 12 år sedan Svara här Svara i catjas gästbok

catja

Bara skriv på. Detta är mitt första barn detta oxå :)

catja 12 år sedan Svara här Svara i catjas gästbok

catja

Bara skriv på. Detta är mitt första barn detta oxå :)

catja 12 år sedan Svara här Svara i catjas gästbok