Efter en graviditet innehållandes blödningar de första tre månaderna (pga en tvilling), förtvivlan, längtan, foglossning, planering och kärlek så kom vår lilla dotter Elda till världen. I början av graviditeten var jag säker på att det var en flicka jag bar. Men ju längre tiden gick så intalade jag mig att det var en pojke. Men ack så fel jag hade :)
Förlossningen tog 16 timmar från att vattnet gick och värkarna kom en halvtimma senare med tre minuters mellanrum. Jag härdade ut i den mån det gick innan jag bönade och bad efter EDA. Efter den så sade jag till narkosläkaren att jag älskade henne.
När jag äntligen var öppen 10 cm så tog det 5 (!!) timmar innan krystvärkarna började och de fem timmarna var det jobbigaste då jag tappade motivationen. Var inte beredd på att det kunde ta så lång tid innan krystvärkarna skulle börja. Men när dem väl började så var det bara att följa barnmorskans direktiv, slappna av emellan värkarna och trycka :)
Elda, min vackra tjej var den finaste jag någonsin hade beskådat och det var ren kärlek vid första ögonkastet. Innan hon kom visste jag inte vad ren kärlek innebar och ju längre tiden går desto mer kär blir jag i henne. Numera upptar hon all min tid och sitta vid datorn är inte första prioritet. Men någon gång då och då kanske det kommer upp ett och annat dagboksinlägg!