Så fick jag veta att jag är gravid:

Jag hade en känsla men trodde att jag inbillade mig då jag alltid tror att jag är gravid men aldrig är det. Sen var mensen sen och jag hoppades lite till men trekade och trodde att isåfall är jag skengravid. Efter att mensen inte kommit på 3 veckor och jag började må illa så gick jag och gjorde ett test hos en barnmorska och satt och stirrade på plusset på stickan. Jag visste att det var posititivt men fick inte in det i skallen förens barnmorskan sa det till mig. Då bröt jag ut i glädjetårar. 

Det bästa med att vara gravid:

Det är underbart att få äta massor med mat utan att folk stirrar konstigt. Att kunna äta massor av bisarra kombinationer av saker utan att folk tycker jag är knäpp. Att inte få ångest över alla kilon man lägger på sig. Att ha något att skylla på vad det är gäller. Och det bästa av allt... att känna sin lilla ängel röra sig, göra kullebyttor och hicka. Och veta att den där inne, är bara bara min <3</span>

Det sämsta med att vara gravid:

Det är hemskt att må illa. Jag slutade aldrig må illa så mår illa helatiden fortfarande. Har inte spytt (har en kräkspärr tack gode gud för det) men endå inte kul att må illa helatiden. En till sak som är jobbig är mardrömmarna. Man kan drömma dom mest bisarra saker när man är gravid. Jag har t.ex drönt att jag fött ungen och lagt honom i en byrålåda och gått där ifrån och låtsas som om han inte fanns. Vaknade med extremt dåligt samvete då och mådde dåligt över det hemska jag gjorde i drömmen i flera dagar. 

Mina föräldrar och vänner reagerade:

Mamma tycker fortfarande inte om tanken men hon stöttar mig endå till 100 %. Skulle inte klara av detta utan henne. Jag kommer ihåg när jag skulle på mitt första ultraljud. Jag tog med min mamma eftersom det inte finns någon pappa med i bilden. Men när vi satt utanför och väntade på att bli inropade så sa jag "nej mamma jag vill inte veta, tänk om det inte är något, nu åker vi hem igen" och min mamma svarade "tyst jag ska se min bebis". Fällde en glädje tår då för då visste jag att hon skulle stötta mig och aldrig lämna min sida. <3 <br /> Dom få vänner jag har blev inte förvånade då dom visste att jag velat ha barn i flera år. Dom började köpa bebiskläder innan jag ens visste vilket kön det skulle bli. :)

Så reagerade min partner:

Pappan och jag hade redan gjort slut när jag fick reda på att jag var gravid. Jag ringde honom och berättade hur det var och han försökte i flera timmar övertala mig om att det inte alls är så jobbigt att göra abort som jag tyckte. Men tillslut insåg han att jag inte tänkte ta bort barnet och då tog han istället till hot. Han hotade med att få någon att döda mig och barnet. jag blev vansinnig men sa inget mer. Sedan dess har vi inte pratat med varandra. Jag tänker inte tvinga honom vara en pappa om han inte vill, men jag hoppas att han ändrar sig i framtiden för lillens skull. Jag kommer aldrig hindra honom från att träffa sitt barn. 

Så fick jag veta att jag är gravid:

Jag var tre dagar sen med mensen och kände igen känslan. Jag bara viste att det var dags igen 

Det bästa med att vara gravid:

Det är underbart att få äta massor med mat utan att folk stirrar konstigt. Att kunna äta massor av bisarra kombinationer av saker utan att folk tycker jag är knäpp. Att inte få ångest över alla kilon man lägger på sig. Att ha något att skylla på vad det är gäller. Och det bästa av allt... att känna sin lilla ängel röra sig, göra kullebyttor och hicka. Och veta att den där inne, är bara bara min <3</span>

Det sämsta med att vara gravid:

Foglossning... Är inte så långt gången än men vet ju vad som väntar

Mina föräldrar och vänner reagerade:

även om jag redan har en son så tycker dom jag är för ung för att vänta andra barnet. Men jag vet att dom kommer vara super glada när bebisen väl kommer.

Så reagerade min partner:

Åh han tog det underbart. Han blev super glad.