svara gärna på min fråga i senaste frågorna "stämmer ägglossningskalendern? "

Ja det är verkligen skönt att veta att man inte är ensam om de här känslorna. För man känner sig verkligen så otroligt fel. Som att man inte förtjänar det på något vis, eftersom man inte uppskattar det riktigt. Det är svårt att sätta ord på det så att andra kan förstå, därför känns det skönt med någon som dig - att jag inte behöver förklara.
jag tycker att du ska gå och prata med en psykolog. Jag tycker inte om sånt, men det var skönt att få prata av sig. Vissa saker vill man inte säga till anhöriga - man vill inte ösa all skit på dom. Då kan det vara skönt att få berätta allt för någon som inte är känslomässigt engagerad eller som dömmer...
Hur mår du annars?
Har du känt sparkar än?

Ha ha såg du vingarna också? :) Åh vad sött med att han kliade sig, inte sååå gulligt att han sparkar å¨mamma kanske haha :D Jag ska lyssna på hjärtat i morgon igen jag, eftersom jag är lite halvhysterisk, tur att min bm är sååå bra. Hur många kilon har du gått upp då? min bm tyckte att jag skulle gå upp hela 6½ kilo :O så snålt tycker jag.. Jo då hittills har graviditeten varit rätt jobbig faktiskt haha, jag har inte haft nå järn i blodet o varit såååå så såå trött, det har varit superjobbigt. Hinner inte ens vakna innan jag vill sova. Och all den här oron dessutom, så det har varit en aning påfrestande.. Men jag hoppas att allt det där går över så man får vara glad och pigg dom sista månaderna! Det var din första också? Jag läser hemskt mycket om bebben o så men jag tror inte jag kan tro på lyckan att jag har en bebis på g och att jag verkligen ska bli mamma.. Det är bara så stort liksom :D HUr har du det då? Kram på dig Ebba

Hej
Vad skönt det känns att höra att jag är inte är ensam och mina känslor under graviditeten. Och det är precis som du skriver - man sätter upp en lycklig fasad utåt för att man förväntas vara lycklig när man är gravid. det är liksom inte okej att vara annat än glad...
Har du varit och pratat med någon om dina känslor?
Jag har inte riktigt vågat pratat med mina vänner om det för jag känner mig så fel och är rädd att andra ska tycka att det är något fel på mig som känner så... Min sambo vet så klart om det. han ser ju att jag äe ledsen mycket. Och det är jobbigt för mig att inte kunna förklara för honom varför. För jag vet inte varför jag är ledsen....
Hur reagerar din sambo på dina känslor och på hur du mår? Pratar ni mycket om det?
Ha en bra kväll

Hej hej

Kikade in och tittade lite på dina bilder.. Är du säker på att du bara har en där inne? Vilken stor o fin kula du har :D Tur för mig att min inte blivit så stor än, för min svärmor vet nämligen ingenting än haha börjar fundera på om min karl är lite rädd för henne! Så nu är du halvvägs alltså, hur känns det? Känner du sparkarna och så än? Jag är bara v.17 och känner inget annat än tarmarna typ :D Kram

Det viktigaste är väl att inte oron blir till överdrift så att du inte kan njuta någonting.

Jag vet inte hur jag kommer att känna senare men jag kan fortfarande inte tro att jag ska få ett levande barn. Kommer gå på special mödravård så de kommer ha extra koll på mig och barnet hela tiden men, jag väntar och ser. När är den lilla beräknad då? :)

Kram

Hej.

Tack så mycket.
Håller själv alla tummarna!

Mår du bra?

Kram Lina

tack för komentaren på bilden =) dina UL var oxå fina =)