Då var vi tillbaka i Luleå igen :) Alltså jag är egentligen morgonpigg, men sedan jag blev mamma har det blivit omvänt. Oj vad hurtig du är, tanken var att jag skulle sätta igång och träna rätt omgående efter graviditeten, men har fortfarande inte fått tummen ur riktigt :S Men det beror nog mycket på att jag gick ned så snabbt efter förlossningen så jag blev lite nonchalant vad gäller det :P Vad skönt att bärsjalen fungerade :) Vi funderar också på att skaffa en, eftersom min rygg gillar verkligen inte det här bärandet :/ Nja jag har nog inga bra tips till att INTE somna... att sitta och amma är kanske det bästa, men det har iaf inte jag orken till att göra nattetid. Men vad som har hållit mig vaken de senaste nätterna är zudoku på mobilen :)

Hej! Oj, här var det ett tag sedan man var :) Jo här är det bara fint, Milian växer så det knakar. För två veckor sedan vägde han redan 6050 så han har med andra ord ingen kurva hos BVC, utan det är ett brant backe :) Hur är det med er då? Men när lägger ni er om kvällarna? Förstår inte hur mammor orkar med att pyssla på i hemmet på morgonen då barnet sover. För oss ser det ut såhär; familjen lägger sig 23-24 och Milian vaknar nästan varje natt vid tre och sedan vid sex-tiden för mat. Sedan varvar vi med sömn och matning fram till 11 på morgonen, jag orkar verkligen inte stiga upp tidigare än så :X Ja jag sa ju att du kulle vänja dig med amning offentligt hihi. Och det är skönt att man inte känner panik direkt då barnet skriker när man är ute :) Jo Milian sover i sin egen säng, det har han gjort sedan dag ett, eftersom vi tror att vi annars åker på ett "bakslag" då han blir äldre och vägrar sängen sedan. Men jag brukar slarva från kl 6 då han vaknar, eftersom vi båda somnar oftast under amningen :P Men de första veckorna var jag naturligtvis rädd för spädbarnsdöd, men jag fick en känsla av att det sker oftare i föräldrarnas säng än i deras egen, sedan om det stämmer har jag ingen aning om. Och skulle det inträffa så har jag verkligen svårt att tro att någon föräldrar kan förhindra det på något sätt, oavsett om barnet ligger bredvid en eller inte. Det bästa man kan göra är att helt enkelt följa "reglerna" som BVC ger. Hade ni tänkt döpa Alexandra? Vi ska ha dop till helgen så här planeras det för fullt, lagomt stressigt då skötväskan med mitt visa-kort stals mitt i sökandet efter grejer till dukningen härom veckan :S

Jaså, hon gillar verkligen inte nappen :) Är Milian minsta lilla hungrig, då går det inte alls, då spottar han också bara ut den. Men nappen brukar jag använda ibland då det är svårt att få honom att somna i spjälsängen om natten, trots att han har ätit hur mycket som helst. Från att vara jättegrinig och ha fått nappen kan det gå 5 sekunder tills han har somnat, så då är det bara att plocka bort den :) Det där med att amma offentligt, det är verkligen inte det roligaste. Senast jag var på stan hälsade jag på mina kollegor, naturligtvis blev Milian jättegrinig så jag blev tvungen att amma i lunchrummet, snacka om obekvämt,  trots att det var endast mina kvinnliga arbetskollegor som jobbade :S Men jag kan nästan svära på att vi båda kommer om 2 månader inte kommer att tycka att det är så obekvämt längre, eftersom vi lär ju få möta våra prövningar längst vägen ;) Yes, Mat & Prat är i Shopping. Det finns hiss som går enda upp + att det finns bra uttrymme för barnvagn. För på andra ställen kan man tyvärr lätt känna sig i vägen :/ Ja att vara mammaledig är ju hur mysigt som helst och det är ju klart att man älskar att umgås med sitt barn, MEN det är lätt att man känner att man förlorar sig själv, iallafall kan jag uppleva det. Stressen som kan bildas av att inte få ta en dusch och känna sig som en människa igen, skjuta upp frukosten trots att man är vrålhungrig eller att man inte får sova trots att man skulle kunna betala för det, det är verkligen inte kul om det inte finns någon som kan avlasta emellanåt så man bara får andas. Jag förstår verkligen inte hur ensamstående mammor lyckas, idag blev Milian en månad och jag har fortfarande inte varit till affären och köpt matvaror på egen hand som exempel! Spela spel/ utöva andra intressen får min sambo också göra, men BARA om det finns tid för det och det är något han accepterar. Ja min "lillkille" vet också hur man äter... efter förlossningen gick han ner lite, men 1½ vecka senare hade han redan plussat 1 kg! Sedan kollade vi här hemma en vecka senare, och då hade han plussat ½ kg. På torsdag ska han vägas hos BVC igen så vi får se vad det nya talet blir, men jag får nästan lite panik för jag tycker det går så sjukt snabbt! Vill ju att han ska vara liten länge :)

Vad skönt att du får en liten egen stund :) Själv så gjorde jag ett rätt så misslyckat försök till att ta en dusch idag, lämnade badrumsdörren öppen och jag hann bara sätta schampot i håret så hörde jag skrik. Så det blev mitt livs kortaste duschning :P Det där med promenader tycker jag inte är något problem då Milian sover jättebra i vagnen. Skulle han vakna och börja skrika så får han en napp som löser problemet (tillfälligt åtminstone) . Blir han jättehungrig så spottar han bara ut den men då har jag förhoppningvis tagit mig till något ställe som är lite mer enskilt å jag kan mata. Parkänken i stadsparken har jag redan testat :P Det jag alltid bruka ha i åtanke på morgonen är att ta på mig "smarta" kläder, så man slipper blotta sig allt för mycket. Något som jag har upptäckt vad gäller caféer så är Mat o Prat ett jättebra ställe att fika/äta på, där har dom ju till och med ett amningsrum :) Vad synd att det är så sällsynt! Men åh vilken tur du har. Jag tror jag ska ge din pappa min adress! haha. Om Milian är vaken då min sambo kommer hem från jobbet så brukar han ta honom för en stund och och umgås. Eller ja.."umgås" är väl lite starkt men hålla i honom och fåna sig lite :P Men självklart blir det tv, dator och mycket annat som tar upp hans tid, men om Milian blir grinig och jag inte har tid så tar han hand om honom. Vi vill heller inte bära honom för mkt så han sitter oftast i babysittern. Då både jag och sambon är hemma så delar vi iallafall 50/50 vad gäller blöjbyten, men inte nattetid... Sambon vaknar inte ens av att han skriker, så den senaste tiden har det bara blivit jag som kliver upp och det känns mindre kul :/ Men imorgon är sambon ledig och då ska jag unna mig själv en klipptid på stan, då ska Milian och Chris vara hemma ensamma för första gången så jag får lite egen tid för mig själv :) Jag har använt pump för andra gången och det går faktiskt bra att ge honom på flaska, det tar däremot lite tid att pumpa.

Men hade jag haft sprutan inom räckhåll hade jag förmodligen i ren panik tagit den och stuckit mig själv :P För nog kändes det alltid! Det går helt ok nu då vi är ensamma här är hemma. Vissa dagar är sämre och andra bättre. De två första veckorna var helt underbara, Milian kunde sova 5-6 h i sträck om natten och var jättesnäll, nästan så vi trodde att han försökte redan lura till sig ett syskon;) Men de senaste dagarna har han haft en 3-timmarsintervall om natten och sover väldigt oroligt, och i morse fick jag amma honom från 6.30-11 med väldigt små pauser :/ Igår som exempel ringde svärmor/svärfar och ville bjuda oss på lunch kl 13 nere på stan, men kl 12.50 insåg jag att det aldrig skulle gå för gissa vem som inte tyckte att två timmars amning inte räckte :/ Så jag har ju verkligen märkt att det där med att passa tider inte funkar alls för oss längre. Det var ju faktiskt ett mirakel att vi lyckades komma till BVC i rätt tid idag! haha. Men om dagarna blir det inte mkt gjort då vi är ensamma hemma, finns inte så mkt energi till det, inte ens till hemmet :S Så det blir amma, sova, mysa, amma, tv, amma igen typ... Men i onsdagsnatt sov vi båda så bra så jag tog vagnen och gick till stan, och det var hur skönt som helst att få komma ut :) Jo nedfrysta matlådor is the shit! Men nu börjar de på att ta slut här hemma, och tyvärr har jag en sambo som endast duger till att göra pannkaka :P Hur känns det att vara ensam hemma med lillan då? :)

Då är jag tydligen immun mot gasen tråkigt nog :) Nja jag var som inte inställd på varken det ena eller det andra, jag visste som inte vad jag hade att vänta mig av förlossningen. Så då Carina frågade mig om hur jag ville ha det med smärtlindring så sa jag bara att vi tar det som det kommer. Så först fick jag hoppa i badet och det var rätt skönt, men tålamodet för sådant har aldrig funnits riktigt så det blev att hoppa upp rätt snabbt igen :P Sedan stod jag rätt mycket i den här "gåställningen" och körde bara med profylax. Hade inte riktigt ro i kroppen för att ligga ned. Men efter ett tag tyckte Carina att jag skulle lägga mig ändå och försöka vila lite emellan värkarna, och hon tyckte att jag skulle testa gasen och lära mig hantera den innan det blev riktigt jobbigt. Naturligtvis gjorde jag fel med den i början så det kändes som att jag inte fick någon syre alls, men då jag till slut lärde mig att hanskas med den på rätt sätt så tyckte jag ändå inte den gav så mkt, så under mina dubbelvärkar använde jag gas vid första kurvan och tog sedan bort den för att kombinera med profylax vid andra kurvan. Att bara göra det ena eller det andra gav som inte tillräckligt. Där vid 7-8 cm blev det så intensivt så jag sa åt sambon att ringa på barnmorskan för jag ville ha EDA, men de var så upptagna med att hjälpa andra så när de så väl kom var jag helt inne i min egen lilla värld på att fokusera och bara "överleva" kändes det som, så jag glömde bort allt som hade med EDA att göra. När dom kom in tvingade jag dom att kolla om jag var mer öppen men det hade stannat av under tiden som jag hade legat ner, gissa om jag blev förbannad.... "JAG VILL STÅ!" var det första som kom ut ur min mun :P Carina bestämde sig för att först ta hål på hinnorna och sätta en elektrod på lillens skalle. Utan att säga något så ville hon "hjälpa mig på traven" och använde sina fingrar för att hjälpa till att få bort den där kanten :S AJ AJ AJ! Så sjukt ont det gjorde, och jag glömde rätt snabbt varför jag var tvungen att genomföra det hela. Hörde till och med ute i korridoren en liten nyfödd bebis som skrek, men jag kunde verkligen inte känna "snart är det vår tur" utan jag ville bara att smärtan skulle försvinna så jag fick sova. Jag var ju inne på mitt andra dygn utan sömn så jag kände redan då vi kom dit att jag inte skulle orka med ännu en natt med värkar... Men nu förstår du varför inte jag tog EDA. Nja... amningen funkar så länge jag använder amningsnappen, men så fort jag inte använder den gör det ont. Jag vet inte om det är Milians suggrepp som är väldigt elakt eller om det är mina bröst som är för känsliga :/ Försökte senast idag med att amma utan nappen, och han fick ordentligt tag och jag känner att han får mat, men han släpper bröstet bara efter några sekunder ändå :( jag orkar inte hålla på att ge honom nytt tag gång på gång så det blev amningsnapp istället... Han kanske har blivit bortskämd pga nappen, vad vet jag.

Hm så konstigt, jag upplevde ingenting då jag tog lustgas. Många säger ju att det är som att få en gratis fylla, men inte för mig. Tyckte den upplevdes som oren, plastig luft :P så profylax körde jag nästan bara med. Det var en stund det blev riktigt jobbigt som jag ville ha EDA, men då var naturligtvis ingen personal inne i rummet så det var bara att bita ihop :/ Carina hade jag från start till slut :) Hur känns det att vara hemma då? Går det bra med amningen? :)

Vad skönt att det hon valde att titta ut på egen hand :D Ja då var det ju bara bra att du fick gå över tiden. Man förväntar sig ju oftast att det ska komma ut en "jättebebis", men det finns nog en anledning till det hela :) Vad tyckte du om förlossningen då? Kul att det tog bara fem timmar för dig också, inte precis det man själv trodde då man blev inskriven! Vad hette din barnmorska? :)

Nu är jag nyfiken, hur gick det idag?? Härligt att bebben har fixerat sig till slut. Men idag är det ju den 28:e, h*n kanske redan har tittat fram? :D Jo här är det bara fint. har i helgen haft mina föräldrar här, sedan när de åkte hem så har min systrar + sällskap varit här. Lite väl intensivt :/ Men nu har alla åkt hem så nu ska vi njuta av ensamheten! Bara synd att min sambo måste återvända till jobbet imorgon.... Så nu blir jag och lillkillen själva, men det blir mysigt det också :)

Jo jag tyckte också att det var riktigt trist att bara vara hemma om dagarna... allt man gjorde var att städa, laga mat, surfade på nätet och bakade... Sedan då min sambo kom hem från jobbet så ville naturligtvis jag hitta på något, men då hade han sällan ork till det då han hade jobbat hela dagen, så då blev det att fortsätta surfa och glo på tv. Snacka om ond cirkel det kan bli :/ Jag gjorde några tappra försök till att traska på stan men blev less redan efter 30 min. Men nu då lillen har kommit är jag iallafall glad att jag hann göra en hel del (fast mkt gick ju till överdrift). Nu försöker jag bara acceptera att det FÅR vara stökigt här hemma, men det är lite svårt då det bor en liten pedant inom mig. Men man hinner verkligen inte med vardagslivet då man har en liten så det är bara att gilla läget :) Jag trodde att jag skulle få lite "egen tid" ikväll, för lillen hade varit vaken rätt länge. Det slutade med 2 timmars amning istället, trots att jag hade ammat bara någon timma tidigare. Så min egna lilla tid får jag ta då det helt enkelt passar :P Ibland känns det helt otroligt att man hinner med att ta en dusch! haha. Livet är helt underbart som mamma, men samtidigt är man tyvärr lite avundsjuk på de som hinner med sig själva :) Men att sova då barnet sover är A och O. Inte jämt förstås, men har man missat att sova en stund på dagen så kan det sluta med frustrerande tårar på natten, det var det första läxan jag fick lära mig efter att vi hade kommit hem från BB....

Ok, då förstår jag hur det funkar. Fördelen med att bli igångsatt är att du kan ju faktiskt planera rätt bra hur du vill ha det med smärtlindring. För min del var det väldigt rörigt där på förlossningen just då jag fick de värsta värkarna, så barnmorskan var inte i rummet då när hon var tvungen att hjälpa någon annan. Men hade hon varit där så hade jag förmodligen tagit EDA, om det inte hade varit försent vill säga. Men hetl rätt inställning du har, för bebis får du oavsett om den kommer i morgon eller om någon vecka :) Men jobbigt det där med att folk inte kan lägga av... det är nog tillräckligt tungt som det är, så inte gör det saken bättre eller får fram barnet snabbare genom att tjata. Lite längre kan man ju faktiskt tänka :/ Men hur är det annars då, har du fortfarande klarat dig rätt bra från graviditetskrämpor eller börjar det kännas tungt?

På BB rekommenderar dom en salva som heter Lanolin eller Purelan, salvor som är naturliga och innehåller ullfett(?). Har skickat min sambo för att köpa den idag, och den verkar vara fånigt dyr :S Men har man ont så har man. Men hur snabbt efter samtal med barnmorskan kanen igångsättning bli av? Visst får man en tid ganska snabbt? Mitt vatten gick inte alls, de fick ta hål på hinnorna och det gjordes då jag var öppen 7 cm tror jag. Mina värkar var riktigt intensiva, jag fick tyvärr något som barnmorskan kallade för dubbelpuckliga värkar. Alltså, två extrema värkar direkt efter varandra  :/ Jo namnet är bestämt, till slut! Han heter Milian (allså kortform av Maximilian). Vi hade ju ca 6 förslag på listan om det skulle bli en kille, men i helgen då vi fick lära känna honom mer och mer så märkte vi att förslagen inte passade alls. Men en Milian kan vi verkligen tänka oss :) Har ni redan bestämt eller väntar ni och ser vad det blir för liten krabat? :)

Hej, då var vi hemma igen :) Jag har tyvärr dålig erfarenhet av vården och har sedan tonåren blivit "sjukhusrädd", så mycket grundade nog i det varför jag inte ville åka in i onödan och bli avvisad. Men vi åkte in vid 23 ochdet visade sig att jag var öppen 5 cm, så då vardetbara att bli inskriven :) Fem timmar senare kom vår son så förlossningen kan jag verkligen inte klaga på! Men det var som jag trodde... jag sa bara nån dag innan till min sambo att jag inte alls trodde på tillväxtultraljudet, eftersom min mage var väldigt liten, men det var MYCKET bebis då man kände, så jag förstod att lillpyret inte skulle vara så liten som de sa. Men ett tips ska du få av mig om du väljer att amma, känner du att du får skavsår/ömma vårtor se till att be om en amningsnapp INNAN det blir riktigt ont! I fredags klantade jag mig som nybörjade på det där, men fick massa tips så jag försökte göra rätt därefter. Men har man redan skaffat sig sår och fortsätter att amma så hinner det aldrig läka heller, och de gav tyvärr tipset om "amningsnapp" först sent igår, och nu sitter jag här med ett bröst som pulserar av smärta :/ (speciellt då jag har blivit tvungen att amma utan då vi glömde den jag fick på BB...)

Mina värkar är så oregelbundna så jag blir knäpp :/ Det pendlar hela tiden mellan 3 och 7 minuter men nu har de blivit riktigt intensiva. Men jag hoppas att vattnet går så jag har ett "säkert kort" för att åka in, vill ju inte komma dit och vända. Frågan är om man kan ha såhär i flera dagar utan att det händer något mer.... Men är det bara blöjor och kläder till barnet man behöver ha med sig dit?

Tyvärr fick inte min mamma ta semester den senare perioden av sommaren, då det är sån fruktansvärt stor personalbrist på vården där min familj bor :/  så hon har beställt en bebis innan den 19:e, för då hinner hon komma upp en sväng för att hälsa på haha. Men det blir nog inget större problem att hålla, eftersom jag har inte sovit en blund i natt då jag har börjat få värkar. Än så länge är dom oregelbundna, men min sambo har i ren panik packat bb-väskan och försöker just nu ta extra sömn då det kommer att behövas Jag har däremot försökt få honom att förstå att så länge inte vattnet har gått så behöver vi inte åka in, och jag kan ha oregelbunda värkar så pass länge att vi inte behöver åka in förrän ikväll eller t.o.m så sent som imorgon.

För vår del blev det godisremmar och..... en munk. Snacka om fynd :P Men det var härligt att få göra något annat för en stund. Men nu har jag sjukt ont i ryggen :/ Ska kräva massage av min gubbe! Blev det någon marknad för din del då? :) Haha, ja det tycker jag är ett bra krav, "kom och hälsa på nya familjemedlemen - ta med fika" :D På föräldrautbildningen sa barnmorskorna faktiskt till oss att om vi tyckte att släkt och vänner hälsar på för ofta då bebisen har kommit, så skulle vi visa vart dammsugaren står ;)

Min sambo ringde igår från jobbet och frågade om jag ville gå på marknad, och jag tänkte: "vilken marknad?" Men tydligen är det nere på stan och sista dagen är imorgon om vi har förstått det rätt. Jag brukar nästan aldrig hitta något på marknader, men det är iaf kul at bara titta :) Och det finns ju alltid godsaker att unna sig ;) Ja då är vi två som har stått i köket :) Det har blivit en hel del matlådor och jag har bakat bullar, kakor och bröd. Man får ju säkert oväntat besök som vill kika på den lilla, så bäst att man har något färdigt att bjuda på så slipper man oroa sig för det :P (om nu inte sambon hinner äta upp det vill säga....)

Nja det går lite trögt... slemmisen släpper varje dag, så den kan jag verkligen inte gå efter. Jag tror endast att man kan tolka slemproppen som ett positivt tecken om HELA går direkt. Men barnmorskan kände idag att bebisen har sjunkit ner riktigt rejält, och jag talade om att jag har känt "mensvärk" och vaknar numer av sammandragningarna, så hon sa att det var ett mkt gott tecken på att det kan i princip hända när som helst, så det är bara att vänta och se :) Ja precis, det spelar egentligen ingen roll om bebisen är fixerad eller inte, den kommer när den själv vill :) Nu då jag har fixat i princip allt här hemma till lill*n så tänkte jag försöka tänka lite mer på mig själv den här veckan :) Som att gå på marknad, bio och förhoppningsvis en sväng till badstranden, INGET barnrelaterat ska det vara :)

Jag förstod igår att det var bara en liten del för det var så lite på toapappret, men imorse var det mycket mer så nu är jag bara osäker om det var hela eller om det finns mer?? Om inte annat så har jag tid hos barnmorskan på tisdag och få se vad hon säger (om det inte har hänt något mer vill säga). Men hon lär ju säkert inte vilja kolla då infektionsrisken är större :/ Vet du vad, jag tror inte att du kommer att få en augustibebis, men ta en liten diskussion med den lille så h*n fattar att det är dags nu ;)

Hade hela slemmisen släppt direkt kan man räkna med förlossning inom en vecka, men det var bara lite imorse så det kan lika gärna ta en evighet. Visst har du gjort bort den sista kollen hos barnmorskan innan BF? Gjorde hon i så fall någon undersökning för att se om det hade hänt något? Vem vet, vi båda ligger kanske på förlossningen samtidigt i slutändan :D