Så fick jag veta att jag är gravid:

Två månaders uteblivens mens och otroligt illamående, vilket resulterade i ett graviditets test.

Det bästa med att vara gravid:

* Se magen växa

* Känna bebisen som sparkar

* Bortskämd med magmassage! :D

Det sämsta med att vara gravid:

* Foglossning

* Ischias

* Illamåendet

* Tröttheten

* Hungern

* Det eviga kissandet

* Hormon-utbrotten.

Mina föräldrar och vänner reagerade:

Mamma: Blev glad - Efter ett tag :)

Pappa: Blev glad på direkten

Sambo: Blev nog chockad och förvånad när jag kom hem springandes med tårar i ögonen och med andnöd haha men han är lycklig :)

Syskon: Vissa glada, andra avundsjuka...

Vänner: Otroligt glada och stöttande.

Sambos familj: Stöttande och glada :)

Så reagerade min partner:

Jag kan nog bara ana hans förvåning när jag kom in dundrande i lägenheten med världens smile, gråt i ögonen och totalt andfådd och sa att jag var gravid.
Han blev verkligen chockad, hade hakan kunnat låstna och ögonen kunnat ploppa ut ur ögonhålorna så hade det hänt. Dock hade vi pratat om chanserna om att jag KUNDE vara gravid några dagar innan, så lite förberädd tror jag nog att han var.

När shocken hade lagt sig efter någon/några dagar så släppte allt och han blev nog lyckligare än någonsin!