| Berätta om din förlossning | Natten till Torsdag ( 14/7) började jag känna av små värkar, som blev kraftigare under dagen, men inte allt för farligt. Vi åkte ju in på bio och sådant och sen efter bion fick vi komma till förlossningen på en kontroll när vi ändå var i stan. Men ingenting hade då hänt, så det var bara att åka hem. På fredags morgon hade jag fortfarande inte sovit och värkarna var fler och kraftigare, och jag var jätte trött. Vi fick komma till förlossning för att se om något hade hänt. Men icke! Värkarna gav ingenting, livmodern ”förstod” inte riktigt att det var dags. Så eftersom jag inte fått någon sömn på 24 timmar. Så fick jag en sömndos. Först fick jag Bricanyl i sprut form i låret för att få bort värkarna och sedan en spruta morfin i låret för att lyckas sova. Så vid den här tidpunkten så fick vi vara kvar på förlossningen. Fick sällskap av Robert i den lilla sängen då jag gärna ville känna av honom och ha närheten, men det var bara mysigt. Efter några timmars sömn och värkarna var helt borta och inte kommit tillbaks så fick vi välja om vi ville åka hem eller om vi ville stanna. Valde att åka hem, så vi åkte en snabbis förbi min pappa för att fira min lillasyster som fyllde år den 15:e juli.
Väl på väg hem så började värkarna komma i gång och de höll i sig. På lördagen hade jag fortfarande värkar, men de kom mellan 5-6minuters mellan rum, så när jag ringde till förlossningen så trodde de inte att de hade hänt något, men tanke på tidigare skedet. Men om jag ville fick jag komma in för att få starkare tabletter med hem, men det tyckte jag kändes onödigt, ville inte åka till förlossningen ytterligare en gång för att sedan bli hemskickad ännu en gång. Vid 18 tiden så fick jag en värk som gjorde så pass ont att jag började grina, det var nog mer en blandning av att jag var trött och orkade inte mera. Robert tvingade då in mig till förlossningen och tyckte att så kunde jag ju inte ha det, medan jag envist försökte få oss att stanna hemma. Men vi ringde förlossningen och vi fick komma in, men de förberedde oss med att vi nog skulle få åka hem igen, då värkarna inte var särskilt täta.
Vi fick göra CTG kurvan för 3:e gången och sedan så undersökte dem. BM sa det när hon kom in igen att värkarna i var särskilt täta, men det märkte jag ju. Men till allas förvåning, jag önskar jag kunde visa BMs ansiktsuttryck när hon undersökte, för först började hon med att tappen var helt utplånad och sedan såg hon jätte chockad ut och sade att jag var öppen 4cm. Så vi blev inskrivnina.
Men nu kom den påfrestande delen, jag öppnade mig ingenting mer, så de tog hål på hinnan samt att de satte igång ett värkstimulerande dropp. Men det blev så att jag inte öppnade mig mer med däremot ökade värkarna, och det blev krystvärkar som jag fick. Så då frågade jag om EDA, men den kände jag knappt av när de gav den, var fullt uppe i att försöka få ut en unge som inte var redo att komma ut :P sen var jag öppen bara 4,5cm när krystvärkarna startade. Men när EDA slog till så försvann den mest värken, men ville ändå ta i för kung och fosterland. Så jag låg så där ungefär 5-6 timmar innan det var dags. När jag väl sen var öppen 10cm, hade hon inte sjunkit ner, så jag fick stå på knä och hänga över ryggstödet ett tag för att få henne att sjunka ner. Sen när hon sjunkit ner så tog det bara 3 krystvärkar så var hon ute. Och de värkarna kändes ingenting och det gick jätte fort så var hon ute.
03:04 föddes hon, vägde 3620gram och var 51cm lång och hade väldigt mycket hår på huvudet =).
Vi fick vara kvar ett dygn på BB och jag fick en kateter som jag skulle ha i 3 dygn, |