Vad är era största farhågor?
Jag tänker allt mer på förlossningen nu när den närmar sig med stormsteg. För man VET ju inte NÄR den dyker upp?
Jag är inte ett dugg rädd för själva förlossningen. Är bara väldigt förväntansfull!
MEN det är några saker som ändå skrämmer mig(rent av Äcklar mig) O det är om bebisen är helt blodig när den kommer ut, när min sambo ska klippa navelsträngen och att föda ut moderkakan!
Alla jag har pratat med säger ju att man inte alls tänker så då men fyyy vad Äckligt det är när man tänker på det... HOPPAS verkligen att det blir så som alla säger att man skiter i det då.
Hur är det för er??
Sv: Vad är era största farhågor?
Vi har varit på förlossningsinformation nu i eftermiddag på vårt sjukhus, och det känns faktiskt väldigt bra efter det. Saklig information och lite mer fakta om vad som händer, kan hända, smärtlindring och så.
Jag är nog inte direkt rädd för eller äcklad av något, mer än att det verkar mer vanligt än ovanligt att man bajsar (ursäkta rättframheten) på sig lite... det gillar jag inte, men sen säger många att man aldrig ens märker att man har gjort det.
Amning däremot, det ser jag inte fram emot. Har många vänner som säger att det kan göra så ont, och sen känner jag mig väldigt obekväm med att göra det bland folk, jag kommer nog aldrig att amma inför andra. Och så verkar alla BB- och BVC-sköterskor vara gammelmodiga och extremt förmanande och bra på att ge dåligt samvete om man inte lyckas så bra med att amma eller gör det så länge.
Det var nog mina tankar just nu :) Fast, när de visade bilder på precis nyfödda bebisar som låg mot sin mammas hud på informationen innan så rann lyckotårarna utan att jag kunde hejda dem, så förväntan och längtan börjar verkligen bli stor!
Sv: Vad är era största farhågor?
litet tips mot att bajsa på sig är att fråga efter laxering direkt när ni kommer in. Det är skönt att slippa vara orolig över det!
Man kan vara orolig över så mycket inför en förlossning men när man väl ligger där är det enda vilktiga att bebisen kommer ut och sen har man glömt hur ont det gjorde..
Lite orolig är jag absolut över att spricka för mycket :-S
Sv: Vad är era största farhågor?
Man hamnar ju i sin egen illa värld när allting är på gång.
Så var det för mig iaf... jag hörde knappt vad barnmoskorna sa och tydligen hade jag ett helt gäng inne hos mig.. vissa ville stanna och titta och ja jag vet inte vad dom andra gjorde haha men som sagt, man bryr sig inte alls om omvärlden just när man håller på med värkar och så.
Att bebisen är helt blodig minns jag faktiskt inte att mina var, kanske lite...
Men dom torkar det ganska direkt och sedan tänker man inte på det utan man blir så glad och lättad att bebisen äntligen är ute...
Tror att flesta oroar sig för att bajsa på sig... det är tydligen helt normalt och naturligt. Bebisen trycker på och trycker då ut allt hehe urs...
Men laxering får man väl köra med då =) men som någon sa, man bryr sig inte om det just då och knappt att man vet vad som händer...
TIPS för att minska risken att spricka!! Be om värmekuddar/handukar!!
Och få någon (partner, barnmoskan eller någon annan som kommer att vara hos er) att hålla det varma fast mot underlivet, det värmer upp och mjukar upp så att skinnet och hela grejen blir mer töjbar...
Det funkade hos mig iaf =) Sprack inget alls ! Så skönt...
Lycka till alla =)
Gravid med tredje barnet, BF 13 jan ♥
Sv: Vad är era största farhågor?
Väntar min tredje men det där med avföring är fortfarande jobbigt, har inte lagt märke till det på de andra men det hänger i, spricka är det andra!! De torkar av blodet och du behöver inte se moderkakan, efter att fött barn känns det som en "sladdrig" manet som ska ut;) däremot är det bra att veta det kommer ut mkt blod efteråt. Jag blev förvånad första förlossningen så att jag var på väg att fråga om det var vanligt!!! Trodde jag förblödde eller ngt liknade.....Sv: Vad är era största farhågor?
Jag är lite orolig för hur jag kommer att reagera på smärtan. Har haft några vänner som fått totalt panik av smärtan och bara legat och gråtit och skrikit av ren och skär ångest/panik. Så jag är inte så rädd för själva smärtan men är rädd att jag inte ska kunna hantera den.
Det där med att bajsa på sig tänkte jag mkt på innan men det har jag släppt nu. Har pratat mkt med min man om det och han är så sjukt praktiskt lagd att han inte tycker att det är en stor grej. Och BM och så är ju så himla vana.
Spricka är en annan sak, det hoppas jag verkligen att jag slipper. Har även många tankar kring amning. Tycker att det vore så tråkigt om amningen är ngt som gör ont. Tycker ju att det verkar så mysigt om det nu funkar bra.
Mamma till en underbar tjej som föddes 2013-01-27. Änglamamma till en liten kille som föddes i vecka 18, 2014-09-29. Väntar nu en frisk liten kille 2015-09-14.
Sv: Vad är era största farhågor?
Många tankar.
Smärtan, hur kommer jag hantera den.
Hur kommer min sambo klara av förlossningen.
Komplikationer. Spricka.
Är även rädd att man skulle behöva använda sugklocka, då det kan påverka både bebis och mig..
Men förhoppningsvis kommer allt gå fantastiskt.
http://janinarehov.devote.se
Charlee 1 febuari 2013 <3 Lillebror 28 December 2014 <3
Sv: Vad är era största farhågor?
Hej
Jag har som er allt det där med sprickning, avföring och smärta.
Men sen har jag det här med att jag vill verkligen inte se något. Vet någon om man typ kan ha ett lakan över benen så att man inte behöver se något? jag gillar heller inte att vara naken, tycker faktiskt det är jätte jobbigt. gälller ju även då när man ska lära sig amningen jag vill inte visa mina bröst...det är mitt största orosmoment. töntigt jag vet men jag gillar´t inte!!!
Sv: Vad är era största farhågor?
Ja har inga problem me smärtan. Tycker ändå att det ska bli intressant o se hur mkt man egentligen klarar av.
Jag fick rådet av en kompis att nån håller en våtvarm handuk mellan benen så allt inte går för fort för då kan man spricka.
Klart att det inte är trevligt me o bajsa på sig. Hoppas ja hinner me laxermedel innan.
O Amningen har jag oxå haft det svårt o föreställa mig med? Men förbereder mig nu mentalt och tror nog att det blir ganska naturligt sen.
Sv: Vad är era största farhågor?
Jag är mest rädd för att spricka sedan jag såg uppdrag granskning tror jag det var, vidrigt . Stackars kvinnor. Men det har jag berättat för min BM, sagt att dom ska klippa mig vid minsta tecken. Ryggbedövniningen är jag oxå rädd för, har hört att den kan göra ruskigt ont :-0 Jag känner att jag vill ha kontroll över min kropp därför vill jag inte ha den i första läget men blir smärtan hemsk så är jag öppen för förslag. Bajs, kiss & spyor bryr jag mig inte om alls, dom är ju vana.
Sv: Vad är era största farhågor?
Jag fick min son i slutet av juli och var inte rädd för något annat än amning, att visa brösten, men det brydde man sig inte om just då. Jag kan även lugna med att jag inte tyckte att epidural gjorde speciellt ont, var en märklig känsla men så skönt det kändes i efterhand när man inte hade ont längre :) Lycka till!! :)