Pappan
Hej!
Jag undrar hur engagerade papporna till barnen är? Jag vill gärna att pappa till mitt barn ska vara väldigt engagerad o veta vad som händer med min kropp, hur barnet utvecklas och vad man kan få för besvär under graviditeten. Hur ska han annars kunna förstå och stötta mej?
Sv: Pappan
Tror det kan vara att dom inte riktigt förstår. Pappan är jätte annorlunda nu (med andra barnet) än med första. Nu vet han vad som verkligen är på gång o vad som händer med kroppen o barnets utveckling
Sv: Pappan
Ja jag berättade hela tiden vad som hände just den veckan för min sambo hela tiden förra graviditeten. Nu vet han ju ganska bra vad som ska hända så nu "bryr" han sig inte direkt om det längre :) Han förstår rätt bra ändå.
Men sen är det svårt för papporna att förstå oavsett hur mycket man berättar. Man får ta det som det kommer istället :)
Sv: Pappan
När jag går in i en ny vecka (som idag) då läser jag och min sambo tillsammans vad som händer under just den veckan. Det gör vi innan läggdags och det är faktiskt riktigt mysigt :).
Sv: Pappan
Min sambo var superengagerad under graviditeten! Han sprang och köpte böcker och googlade och visste nästan mer än mig. Han var med till MVC varje gång och hade själv frågor till henne. Nu när hon är född är han lika engagerad i allt som rör henne från blöjor och kläder till BVC-tider och utveckling :) Det är nog en lika stor grej att bli pappa som att bli mamma, och vår dotter är lika glad i pappa som i mamma. Det känns väldigt tryggt!
Sv: Pappan
Min man var med mej på alla besök vart än jag gick. Sen så läste han alla gravid tidningar som jag köpte. Så han var mera insatt än jag.
<3 Älskar min lilla lilleman <3 Född 25/12-09 Carina
Sv: Pappan
Min man var med på allt. Från tillverkning till borttagning av dött foster. Varenda besök hos bm, doktor, sjukhus, gyn osv. Hans enda sorg var att vi pga ekonomin inte skulle kunna dela på ev föräldraledighet första året. Vi hoppas det blir bättre i framtiden. Han såg nästan mer fram emot att få bli pappa än jag att bli mamma, och sörjde mer än jag när hjärtslagen försvann.
-- Efter drygt åtta år, och både MA och MF, tittade vårt mirakel ut den 13 maj 2013 :-)
Sv: Pappan
Min sambo var med på första MVC besöket, lyssnar och tar till sig ny information om fostrets utveckling. Samtidigt känner jag väl att mitt engagemang är större, men det beror väl på att jag känner och upplever förändringarna på ett sätt som han inte gör. Dessutom målar vi kvinnor oftast upp en bild av att mannen skall vara förstående och engagerad till fullo. För mig handlar det om att varje individ har sin enskilda reaktion på en graviditet. Ett flertal fädrar finner det svårt att applicera graviditeten till en verklighet som ännu inte realiserats. Förväntningarna på sambon är givetvis höga, men jag kan inte förvänta mig att hans reaktion skall vara densamma som min. Vi alla tar in information och bearbetar den på vårt eget vis. Så länge min sambo finns där och stöttar, är jag till fullo nöjd och rofull. :)
A great joy is coming
Sv: Pappan
Oj vilken tur ni har, min sambo är inte såå insatt i allt. Kan defnitivt inte säga att han är mer insatt i saker än jag, och så har det inte varit för mina vänner heller, men när deras barn kom då blev papporna mer engagerade och intresserade....
Sv: Pappan
Min sambo har ett barn sen innan och missade dom första månaderna i graviditeten med mamman till barnet. Så han läser om vad som händer varje vecka och nu när magen börjar växa pratar han lite med den och klappar den då och då. Jag har händerna på magen nästan hela tiden, känns som att någonting ändras varje dag och jag vill inte missa något. Annat för honom. Det är svårt det där för det är ju svårt att förklara varje förändring man känner själv och det känns bara som tjat när man ska försöka få någon annan att förstå vad som händer med en själv. Jag tror inte att min sambo kan vara mer engagerad än vad han är eftersom jag inte orkar tjata om små grejerna.Sv: Pappan
Min man e inte så engagerad , men han stöttar mig till 1000 när som helst, han har inte varet med på alla bm och ul men sen har jag varit väldigt sjuk å då var han på sjukhuset varjedag jag var inlagd.
Tror att eftersom han inte kan relatera till det på ett kroppsligt sätt förutom när han känner och ser sparkarna inte "kan" vara så engagerad. Men nu talar jag endast för min gubbe!
jag hade nog tyckt att det var jobbigt om han varet mer engagerad än jag
=)