Abort v. 15

Igår hände de fasansfulla. Efter ett ultraljud där vi såg att vi väntade tvillingar som inte mådde bra blev vi bokade för en sen medicinsk abort i vecka 15 jag läste bara skräckhistorier, därav vill jag dela med mig av min historia. Jag var på sjukhuset vid lunchtid lördag för att ta första tabletten. Måndag morgon packade jag ner det sista och begav mig tillsammans med sambon in till mottagningen. Träffade samma fantastiska barnmorska som vi träffat på läkarbesöket veckan innan. 

Hon gav mig fyra tabletter som jag svalde tillsammans med alvedon och Ipren. Hon visade mig rummet, toaletten med bäcken och jag fick en nål införebyggande syfte om jag skulle få ont. 

Första tre timmarna kände jag inget mer än lite minnande mensvärk och klarade mig på alvedon. Andra dosen tabletter fick jag vid elva, strax där efter (ca 30 min) gick vattnet. Vid tolv fick jag ont. Jag kallade på barnmorskan som gav mig en morfinspruta och värken försvann helt. Jag låg och halvsov för ja blev lite yr och helt plötsligt tryckte de på nedåt. Jag gick till toaletten dit sköterskan kom och allt kom ut i bäckenet. Hon tog med det och jag la mig och vilade. Två timmar senare gjordes ett ultraljud där dem såg stt inte allt kommit ut. Jag blev ombedd att få runt lite för att de om de ordnade sig själv. 

Vid fem hade inget hänt och vi fick rum på en annan mottagning där de hade dygnet-runt-vård. Där gjordes nytt ultraljud kl. 19 men fortfarande fanns de koagulerat blod kvar. En skrapning blev bokad och jag skulle bli sövd. 

Efter lång väntan fick jag komma till operationssalenkl. 23 och 01 vaknade jag upp helt utan smärtor. Vi åkte hem efter lite fika då vi ville vakna hemma. 

Idag har jag lite molnande värk i magen och är trött. Blöder väldigt lite. Sorg och ilska bubblar men jag tror att en fantastisk upplevelse på sjukhuset tack vare all personal hjälpte oss. En fysisk smärta skulle göra de hela tusen gånger värre. 

Vi håller tummarna på en höstbebis istället❤️