Goaoss
2 Goaoss

Pappa med funderingar.

Hej Jag är en pappa som väntar barn med mitt ex. Vi har ett barn tillsammans sedan tidigare. I samband med att jag valde att separera förra året fick jag även veta att hon var gravid med ett nytt barn. Jag berättade att jag inte ville styra över hennes beslut i om hon ville föda den eller inte, och jag lyfte också fram att jag stöttar i vad hon än tar för beslut. Vi har under relationen hela tiden varit överens kring vårt nuvarande barn och jag såg därför inte något problem om beslut kring den nye heller efter seperationen. Några månader efter seperationen flyttade hon 7 mil ifrån vår gemensamma bostad och tömde i princip hela bohaget (inklusive dotterns rum), när jag inte var hemma. Efter det kom vi i kant med varandra och jag valde då att föreslå att vi kunde gå på samarbetssamtal hos familjerätten. Väl där lyckades vi ta fram en tillfällig överenskommelse kring vår 4-åriga dotter om hur umgänget skulle se ut. Det gick bra tills det blev dags för en ny förhandling där hon berättar att hon inte längre ville gå på samarbetssamtal, utan istället skulle gå till tingstätten och kräva ensam vårdnad, byta dotterns adress till hennes nya, byta förskola och att jag endast skulle vara varannan helg pappa. Jag har hela tiden ansett att dottern behöver så få förändringar som möjligt i allt det här då jag ansett att det är bäst för henne, samt att hon behöver båda sina föräldrar lika mycket. Väl inne på tingsrätten beslutade domaren att vårdnaden skulle vara fortsatt gemensam, dottern skulle vara fortsatt folkbokförd hos mig tack vare att hon har sin förskola där jag bor, samt att hon ska bo 10 dagar i månaden hos mamma och resterande hos mig (mer jämt var inte möjligt då mamman inte kunde tillgodose dotterns behov på samma sätt), när hon har valt att flytta så långt bort. mamman tyckte inte om beslutet och förväntar sig en förändring av den vid nästa förhandling i sommar, men vi får se vart det leder. Jag har samtidigt haft mycket funderingar och tankar kring det nya barnet, men genom hela graviditeten har mamman undahållit mig information så jag har inte haft möjlighet att känna minsta delaktighet. Det ger mig oro över hur det kommer att bli när väl barnet är fött. Jag vet att den är beräknad att komma nu i april, jag har erbjudit mig att delta i förlossningen men det vill hon inte. I tingsrätten berättade hon att hon med det barnet skulle ha ensam vårdnad trots att vi har gemensam vårdnad om vår dotter, samt att jag inte skulle ha något med det nya barnet att göra heller när det väl är fött. Jag har förståelse om att en nyfödd är väldigt modersberoende första tiden. Och att med det avståndet vi har från varandra nu kommer att göra det svårt för mig att ta del av umgänget (umgängesrätten vet jag finns). Jag vill också kunna ta del av och knyta an det nya barnet. Vilka möjligheter finns? Har modern ansvar över att se till att den biten fungerar? Ingen av oss är dåliga föräldrar och jag kan därför inte se att ensam vårdnad skulle vara ett alternativ för någon av oss. Vilka möjligheter finns det att göra umgänget till gemensam efter förlossningen och faderskapet har blivit fastställt? Jag ser att jag skulle kunna ha möjlighet att knyta an om jag fick lite mer tid under en period. Vilka möjligheter finns det för mig att exempelvis ta ut föräldraledighet under en period? Någon som har varit med om något liknande läge? Det vore skönt att ta del av andras erfarenheter och tankar. Mvh en bekymmersam pappa.
Jag är en pappa.
8 år sedan ´

Sv: Pappa med funderingar.

Hon får absolut inte förvägra dig umgänge eller försvåra umgänge. Även om bebisen kanske inte kan bo hos dig första tiden så har du all rätt att få träffa ditt barn. Det handlar även om BARNETS rättigheter. Ta kontakt med familjerätten tycker jag.
Goaoss
2 Goaoss
8 år sedan ´

Sv: Pappa med funderingar.

Men om man som i hennes fall inte vill gå till familjerätten då? För att gå dit krävs det väl att båda vill gå dit för att få till ett samarbete?
Jag är en pappa.
8 år sedan ´

Sv: Pappa med funderingar.

Familjerätten kan råda dig i hur du kan gå tillväga. Vill hon inte samarbeta så är det till tingsrätten man får gå, men det är alltid bäst att prata med någon kunnig först. Du kan läsa vad lagen säger under "Föräldrabalken". Men HON kan inte besluta att hon ska ha enskild vårdnad. Eftersom ni inte är gifta har hon enskild vårdnad från början, men så fort faderskapet är fastställt kan du ansöka om delad vårdnad.
there
2 there
7 år sedan ´

Sv: Pappa med funderingar.

Min första tanke är kan du också flytta tillkvarteret för barn blir bixtsnabbs stora nog att söka upp dig om du får hålla kontakten ring ofta och på så sätt gör dig påmind.med den misat får familjerätten ta tag i dom är ganska bra överallt dom tänker på barnets bästa som du visar med hela dig att det gäller dig med.

jag tar ett  par tvillingar itaget nu verkar signalerna från mor vara, för det skiljer dom så mycket åt åldersmässigt. men dom kommer i maj så jag känner mig som en klump.

7 år sedan ´

Sv: Pappa med funderingar.

Ush stackare vilken jobbig situation! Jag håller med det lindamaria skriver att om hon vägrar gå till familjerätten så är det tyvärr den tråkiga tingsrätten som gäller. Men vet att det är skittufft då jag själv vart där. Grejen är ju oxå att hon kommer ju inte få ha ensam vårdnad då du skriver att ingen av er är dåliga föräldrar. Så länge det inte ligger någon annan grund till att det skulle behöva vara ensam vårdnad. Sen tänkte jag på det med dagar. Du har 10 pappadagar de dagarna är dina de dagarna måste du ta ut inom 2 månader efter att barnet är fött annars går dom till spillo. Kanske inte så lätt med tanke på situationen. Sen har du 90 dagar som hon heller inte kan ta ifrån dej för de är dina likaså har hon 90 dagar som du inte kan ta. Sen har ni tror jag ca 120 dagar var och det på sjukpenninggrundande inkomst. 90 dagar lägsta ersättning. Dessa dagar är ju uppdelade så när man har gemensam vårdnad. Men jag vet att de 90 dagarna där är bara dina dom kan hon inte ta oavsett. Sen tänker jag kanske du anser taskigt. Men första typ halvåret året är det mest mamman som gäller för bebisen men jag förstår att du vill knyta an. Du kan ju alltid fråga henne om du kan få komma o hälsa på. Sen kan du oxå prata med familjerätten själv och få hjälp av dem Men det viktigaste är att man får tjata o tjata o tjata för att få hjälp. Vet själv då jag oxå sitter i en jobbig sits med äldsta sonens pappa. Sen det här med resor. Jag tror att hon blir reseskyldig då det är hon som flyttat. Det är oxå något som går att få beslut på. Hoppas de hjälper lite iaf:)
Älskade pojkar: Dylan född v 34+0 den 30/12-2009 Elvis född v 41+1 den 3/2-2016 Elliott född v 39+0 den 1/6-2017 Theodore född v 36+3 den 13/6-2018 Mamma älskar er så mycket!
Du måste vara inloggad för att kunna svara på detta ämne