Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Jag är inte 100% säker på om jag är i vecka 4 eller 5 men det kvittar nog just denna morgon. Jag är 18 år (född 97) och inatt plussade jag på ett graviditetstest... Så vad händer nu? Har inga känslor om det för tillfället då jag troligen mest är chockad... Är ju bara 18 år och bor ännu hos min pappa. Men vi får väll se.

Har sett att många gärna frågar efter de tidigaste symptomen. Så här kommer mina.

Ömma bröst. Nej. Snarare smärtsamma bröst som inte alls går att röra utan att jag kvider till av smärtan. 

En viss känsla i nedre delen av magen. Känner liksom att där är någonting som är annorlunda. Kände det redan 3 dagar efter ägglossningen. 

Utebliven PMS. Många beskriver ofta att deras humör är uppe i taket precis som vid PMS fast kanske värre. För mig har det varit precis tvärtom. Ingen PMS alls. Det var med den tanken som jag bestämde mig för att skaffa testet. 

Så nu har jag delat med mig av mitt. Hoppas jag kan få lite stöd av någon som är erfaren av sånt här oavsett hur jag väljer att hantera situationen. 

Med vänlig hälsning, 

Sv: Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Hej! Förstår att det är mycket som snurrar i huvudet. Jag tolkar det som att du är lite osäker och inte bestämt om du ska behålla barnet. Känner du dig trygg med din pappa så prata med honom annars prata med en lärare, kurator eller mentor på din skola om du fortfarande går på gymnasiet som du känner dig trygg med. Du bör även ringa mvc (mödravårdscentralen) i början på veckan och berätta att du är gravid. Där kan du få stöd. 

har du pojkvän bör du väl prata med honom också så han har möjlighet att uttrycka vad han känner och om du har hans stöd oavsett vad du väljer att göra. Det är din kropp och ditt liv. 

Mina erfarenheter är att jag blev gravid när jag var 18, valde att göra abort då jag och barnets pappa inte hade en relation och jag ville så småningom läsa efter gymnasiet. Det va rätt för mig men inte nödvändigtvis för någon annan. Fick sedan en son när jag var 27. 

Sv: Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Ja tankarna tar kål på en. Spelar upp alla möjliga olika scenarion i alldeles för hög fart så hänger knappt med. Min mamma fick mig när hon var 18. Men är ändå rädd själv då jag anser att jag fortfarande är lite som ett barn. Framförallt är jag livrädd för tanken att kanske sätta mig i en superjobbig situation jag inte kan ta mig ur. Dvs att vara mamma och kanske bli ensamstående och pga min unga ålder ha extrema problem med ekonomin. Jag har pojkvän ja men han har varit med om så mkt på senaste tiden så tror inte att det är en väldigt god nyhet för honom. Min pappa har inte råd att vara ekonomiskt ansvarig för en till. Samtidigt vet jag att det lika gärna skulle kunna gå hur bra som helst. Att pojkvännen blir lycklig och familj o släkt hjälper till så jag kan avsluta skolan utan större problem. Minst sagt jobbiga tankar 

Sv: Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Min nuvarande sambo hade problem med sitt psyke och mådde inte jättebra, men han gick till en psykolog och tog tag i sitt problem innan vi bestämde oss för att bli gravida. Det har varit jätteskönt för mig då jag har känt att det behövt två stabila föräldrar, vår son var sjuk en del första tiden i sitt liv så vi behövde varandra. 

Du kanske ska sätta dig ner och fundera ut hur det skulle se ut, skriva ner olika tankar och scenarios. Kanske blir det lättare svart på vitt. Vart ni skulle bo, när du ska kunna gå färdigt gymnasiet, sånt som du tycker är viktigt. 

Låt det gå ett par dagar, kanske ta veckan på dig att fundera så hoppas jag saker löser sig till det bästa för dig! 

Sv: Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Hej!

Jag blev gravid när jag var 19. Hade varit tillsammans med killen i tre månader och det var alldeles för tidigt. Jag var fortfarande omogen, inte gått klart skolan, hade inget jobb och var bara inte redo för ett sånt ansvar. Jag gjorde en abort (efter att ha pratat igenom det med min kille) och det är inget jag ångrar idag. Behövde tid att hitta mig själv efter en trasslig barndom och uppväxt så att ta hand om ett nytt liv var det sista jag borde göra. 

Idag är jag fortfarande tillsammans med samma kille, vi är gifta och väntar vårat första barn i augusti och jag är så tacksam att jag blivit gravid igen. Nu har jag växt upp, lärt känna mig själv och jag och min man är mer förälskade nu än nånsin :) du vet själv vad som är bäst i ditt liv och din nuvarande situation så du är den som bäst tar det beslutet.

Sv: Precis plussad. Tidiga symptom. Tips på vad som händer nu

Verkar lite grann som att pappan "is starting to come around". (Kan för allt i världen inte komma på hur man säger på svenska). Vilket känns ganska bra. har ju bara gått några dagar och han börjar redan mjukna. Min släkt är ganska full av unga mödrar och det har gått bra för dem alla :)