Redo eller inte?

Jag är helt ny här, tänkte försöka bolla tankarna lite med någon. Jag är gravid i vecka 6, påbörjar snart vecka 7, och fick veta det för exakt en vecka sedan. Reaktionen var chock, eftersom jag inte hade förväntat mig någon graviditet. Jag bor på behandlingshem i nuläget och är bara 18 år, men gud vad jag har längtat efter att bli gravid ändå! Min pojkvän visste redan att jag älskar och vill ha barn, det är något jag har pratat mycket om. Det har alltid tillhört min framtid, liksom. Men nu när det är så nära så känns det en aning skrämmande. 

Jag tänker främst... kommer jag klara av det? Nu är det ju ingen som känner mig här, men jag vet inte om jag underskattar hur jobbigt det är??? Jag älskar barn, vill ha barn, och känner mig glad vid tanken på det, men är det svårt att klara av? Eller blir det automatiskt lättare sen när ungen kommer och man älskar den så mycket? Varken jag eller pojkvännen har något jobb, så vi får ju troligtvis leva på bidrag. I nuläget har vi ju ingen lägenhet heller, men söker som sjutton. Visst är det ändå så att man får mer hjälp när man har en bebis än om man inte har det? Jag har då aldrig fått någon hjälp tidigare, och jag hoppas verkligen att det finns hjälp att bli erbjuden när man blivit mamma!! 

Som sagt så är det många frågor i huvudet på mig. Jag är 18, snart 19 år, dock väldigt mogen för min ålder, jag förstår innebörden av ett barn men är så rädd att jag underskattar hur pass jobbigt det faktiskt är. Hela livet kommer ju förändras, och bara det är ju lite småjobbigt. Hur ska jag tänka??? 

Sv: Redo eller inte?

Att skaffa barn för att få mer hjälp är verkligen inte smart.. Kanske att du behöver mkt stöd i att vara förälder eftersom du i dagsläget bor på behandlingshem av en orsak. Skulle nog rekommendera att vänta med att ta hand om en bebis med allt som kommer med den tills du är färdigbehandlad själv.

Det kan också bli så att socialtjänsten (gissar att de placerat dig) blir så pass oroliga för barnet att de överväger insatser även för bebisen. Vet inte varför du är placerad eller hur länge du varit där o hur planen ser ut framöver. Men att vara ung förälder är i sig en riskfaktor och det är tufft att bli förälder även om man är äldre. Även om du älskar barn finns möjligheten och kanske bättre förutsättningar om 10 år.

Frågan är också hur killen tänker i detta... Det går bra för en del barn som har unga föräldrar men det krävs mycket stöttning och helst ett stort, gott nätverk... Det är ett otroligt tufft jobb man har som mor och underskatta inte det, handlar om ett liv som du ska ta hand om före dig själv i alla lägen oavsett om du sovit eller ej.. Kommer aldrig att finnas ngt som kommer före. Kan vara bra att veta vad ett barn innebär innan man överväger att skaffa det själv.

Lycka till och hoppas att du kommer fram själv, eller med hjälp av någon annan till hur du/ni ska göra med graviditeten!