Någon annan med svärmors problem?
Är det någon annan här som har problem med svärmor? Vore skönt att prata ut, spy lite galla här så det inte kommer någon annanstans ;)
Sv: Någon annan med svärmors problem?
Min svärmor var inget problem före vi fick vårt första barn (är gravid med andra barnet nu). Men såfort vår flicka hade fötts så hackar hon på mig varje gång vi ses. Det är hela tiden någoting som jag "gör fel" eller borde göra på hennes sätt. Otroligt irriterande. Minns hur hon pikade mig redan första gången hon hälsade på efter att vi kommit hem från bb, jag med mina hormoner började ju gråta. Såklart är det snällt av andra att försöka hjälpa till och komma med tips till en nybliven mamma men i detta fall handlar det bara om att hon vill hacka på mig. Jag vet att jag är en jätte bra mamma så idag försöker jag bara ignorera henne, men det är klart att det är otroligt störande ändå!
Hurdana problem har du haft? Har det med grav. att göra eller någonting helt annat?
Sv: Någon annan med svärmors problem?
Usch vad jobbigt. Den tanken har jag inte ens tänkt på, att åsikter om uppfostran osv kan komma.. Vi väntar vårt första barn, så jag har ingen aning om hur allt kan tänkas bli. De problem jag har är att min svärmor under de sju år min man och jag varit tillsammans inte har ägnat mig en minut av sitt liv. Hon har aldrig tilltalat mig förutom när det har "krävts" av henne (när flera andra är i närheten ). Vid övriga tillfällen så är jag luft, när vi träffar henne så har hon enbart ögonkontakt med min man. Hon frågar hur HAN mår, vad HAN ska göra i helgen osv. Jag förstår att han är värd mer än mig, men hallå..? Jag sitter bredvid.. När jag försöker starta en konversation eller ställa en fråga ignorerar hon totalt.. På facebook skriver hon att hon varit och träffat sin älskade son när hon varit hemma hos oss båda. Men nu, när vi har berättat för henne så har hon blivit en helt annan människa. Varje vecka kommer det meddelande där hon undrar hur jag mår, hon skriver att hon älskar mig och att det ska bli underbart att bli farmor. Men jag kan inte låta bli att känna mig utnyttjad. Att jag helt plötsligt kan "ge" henne något hon vill ha.. Varför har hon ignorerat mig i sju år? Alltså inte ens sagt hej när hon klivit innanför dörren och jag har hälsat. Och nu helt plötsligt blivit supergullig? Jag vet inte hur jag ska bete mig...Sv: Någon annan med svärmors problem?
Jobbigt gulsippa... mitt besta tipps är att prata med din man och spy galla över henne här...
Jag o min svärmor har aldrig kommigt särskit bra överäns, hon har bl.a. sagt elaka saker o "fixat" om i mitt kök hon har även påpekat att jag borde va anorlunda mot min make (men hur jag o min make lever o har det har hon inte med att göra!).
Tror det är vanligt med svärmors problem o vad jag förstått blir det inte lättare med barn med i billden.
Har hört rycktes vägar att min svärmor pratar om att det ska bli sååå roligt att bli farmor. Men till mig säger hon inget, frågar inte hur jag mår eller något, nada..som om hon inte bryr sig. O det känns även det lite tråkigt, så sug åt dig av att hon frågar hur du mår (fast jag fattar att det käns konstigt att hon helt plötsligt "bryr sig").
Sv: Någon annan med svärmors problem?
Vi pratar ganska ofta om det jag och min man, han tycker förstås också att det är jobbigt. Han har försökt att prata med henne om det, men helt utan resultat. Att bli glad över att hon "bryr sig" har jag svårt för eftersom det känns så falskt.. Iiona, hur har ni hanterat problemen? Har ni tagit upp det med henne eller försöker ni ta er runt problemen ändå?Jobbigt gulsippa... mitt besta tipps är att prata med din man och spy galla över henne här...
Jag o min svärmor har aldrig kommigt särskit bra överäns, hon har bl.a. sagt elaka saker o "fixat" om i mitt kök hon har även påpekat att jag borde va anorlunda mot min make (men hur jag o min make lever o har det har hon inte med att göra!).
Tror det är vanligt med svärmors problem o vad jag förstått blir det inte lättare med barn med i billden.
Har hört rycktes vägar att min svärmor pratar om att det ska bli sååå roligt att bli farmor. Men till mig säger hon inget, frågar inte hur jag mår eller något, nada..som om hon inte bryr sig. O det känns även det lite tråkigt, så sug åt dig av att hon frågar hur du mår (fast jag fattar att det käns konstigt att hon helt plötsligt "bryr sig").
Sv: Någon annan med svärmors problem?
Vi pratar ganska ofta om det jag och min man, han tycker förstås också att det är jobbigt. Han har försökt att prata med henne om det, men helt utan resultat. Att bli glad över att hon "bryr sig" har jag svårt för eftersom det känns så falskt.. Iiona, hur har ni hanterat problemen? Har ni tagit upp det med henne eller försöker ni ta er runt problemen ändå?Jobbigt gulsippa... mitt besta tipps är att prata med din man och spy galla över henne här...
Jag o min svärmor har aldrig kommigt särskit bra överäns, hon har bl.a. sagt elaka saker o "fixat" om i mitt kök hon har även påpekat att jag borde va anorlunda mot min make (men hur jag o min make lever o har det har hon inte med att göra!).
Tror det är vanligt med svärmors problem o vad jag förstått blir det inte lättare med barn med i billden.
Har hört rycktes vägar att min svärmor pratar om att det ska bli sååå roligt att bli farmor. Men till mig säger hon inget, frågar inte hur jag mår eller något, nada..som om hon inte bryr sig. O det känns även det lite tråkigt, så sug åt dig av att hon frågar hur du mår (fast jag fattar att det käns konstigt att hon helt plötsligt "bryr sig").
Sv: Någon annan med svärmors problem?
Min svärmors (om man kan säga så när man är ensamstående?) reaktion på att jag var gravid (var just då tillsammans med barnets pappa) var att hon inte alls tyckte det var en bra idé att fortsätta graviditeten... Hon tjatade på pappan att vi skulle göra abort osv... Vi skulle absoluuuut inte räkna med att hon skulle vara barnvakt för hon gillade inte alls barn...
Efter att det toog slut mellan oss var det ganska lugnt ett tag sedan kom det ett sms med gulliga frågor om hur jag och bebben mådde och att hon sååå gärna ville vara delaktig i "hennes" barnbarn...
Sedan kommer det värsta, det verkar som att hon tjatar och tjatar på barnets pappa att han ska göra allt i hans makt för att ha gemensam vårdnad... Jag vet att det skulle bli otroligt jobbigt för alla inblandade med massa papper hit och dit samtidigt som vårdnaden och umgänget med barnet inte alls är samma sak.. Till råga på allt är pappan själv inte så noga med det utan kan inte stå emot påtryckningarna från sin mamma...
Jag undrar bara vad som kommer näst...