Ingen att prata med
Jag har ingen att prata med! Jag är nu 20 och tänker inte på något annat än bli gravid. Det började när jag va 14 och gjorde abort vilket jag ångrar. Ja ja va väldigt ung men känslan efteråt har plågat mig och plågar mig fortfarande. Jag vill så gärna ha barn men det finns 2 saker som sätter stopp för det, 1 min sambo/fästman sedan 3 år tillbaka känner sig tydligen inte redo, 2 min mamma, hon kommer slita mig i småbitar, men varför ? Hon va 20 å min mormor va 20 när dom fick barn, mamma har klarat sig fint med mig! Jag måste erkänna att bag är lite rädd för mamma, vill inte förlora kontakten med henne heller... Allt är bara för mycket! Jag mår väldigt dåligt men ingen vill lyssna på mig, min mamma blir arg och min sambo tycker nog ja tjatar, pressar honom lite..
Som om detta inte vore nog har hans syster blivit gravid, hon ska föda om 59 dagar.. Jag är så otroligt avundsjuk så ja gråter på nätterna o går runt med världens knut i magen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Vet inte vad jag ska göra...
Sv: Ingen att prata med
Jobbigt.. Tycker verkligen att du ska prata med din sambo och förklara för honom hur du mår, känner och att ni ska kunna komma fram till någon gemensam beslut kanske behöver gå halva vägen var..
Redo?! Är man någonsin egentligen redo på att skaffa barn? Det är ganska svårt och föreställa sig hur de är och ha barn när man inte har något.. Min sambo var likadan och idag har vi 2st döttrar en på 3år och har dessutom hjärtfel och vår andra lilla tjej på 2veckor gammal.. Vi har inte heller redo på skaffa barn men eftersom jag hade genomgått en abort ca 6månader innan vi fick veta att jag var gravid med första dottern i vecka 18 så ville jag verkligen inte göra abort igen och dessutom nästan efter halva graviditeten..
Som sagt hoppas du kan prata med honom om detta och Lycka till verkligen!
Sorligt
Jag förstår dig och beli88 har helt rätt känner man verkligen sig redo för barn eller det får bara komma sånt behöver man inte alltid planera jag har själv barn fick mitt första när jag var 16,5 så det var ganska tidigt och jag kan säga att allt gick jätte bra och hag ångrar inget idag min sambo var med lite tveksam ibörjan med tanke på min ålder han är några år äldre än mig, sen min mamma var med lite orolig i början men när bebisen kom så var allt lättare min sambo min mamma och resten av familjen tog det jätte bra, och idag säger hon han är mitt favorit barn mitt första barnbarn så det kommer bli bra ska du se ;)
Sv: Ingen att prata med
Prata igenom med din sambo och sag hur du kanner, klart att man inte kanner sig redo till att bli foralder, men det vaxer med tiden. Min pojkvan ville gora bort sa fort jag sa att jag var gravid, och andra sig inte forrans nagon vecka efterat, nar vi sag barnet pa ultraljudet. Nu langtar han ihjal sig. Sa kanske det blir for din sambo ocksa? Och med din mamma, om hon nu fick barn nar hon var 20, sa borde hon ju ha forstaelse. De kommer att ordna sig, pa ett eller annat satt. Lycka till! kram
Sv: Ingen att prata med
Ja inte lätt alla gånger:( din mamma kanske vill att du ska leva Ditt liv lite till innan du skaffar ett barn? När du väl har barn jan du ju inte direkt vara ego längre utan sätter alltid barnet först, hon menar säkert inget illa! Min mamma vill inte heller att jag/vi ska skaffa fler barn, å jag är 43:) Jag har stor respekt för min mamma men hon får inte bestämma huruvida vi skaffar en sladdis el inte, dock kan jag se det från hennes perspektiv oxå. Gör det som känns rätt för dig, det är ert beslut:) Lycka till tjejen:)