esste
2 esste

Rätt/fel att behålla barnet fast att pappan ej vill ha det?

Hej!

Sitter i en minst sagt jobbig situation. Jag har träffat en kille från och till i över 2 år. Han är livrädd för att "binda" sig och har stora problem om att prata känslor. Vi hade ett uppehåll på 7 månader tills det att vi sågs igen, pga. att jag hela tiden tycker att han varit för oseriös. Vi har endast setts hemma och ej hittat på något tillsammans. Jag har aldrig träffar någon av hans vänner eller någon i hans familj och han har inte träffat någon vän eller familjemedlem till mig.

Vi började ses och andra gången vi sågs hade vi det bra och för första gången gick vi ut och åt tillsammans samt såg på bio. Jag åt minipiller och därför föreslog jag inte att vi skulle använda kondom. Eftersom man ändå trots "risken/chansen" att bli gravid är så liten. Han frågade aldrig mig om jag åt något preventivmedel.

Vi har inte setts nu på en månad ca. och för en vecka sedan testade jag grav-test och fick positivt utslag två ggr. Jag skrev detta på sms. Eftersom vi aldrig riktigt haft en kontakt som pratar i telefon och dels för att jag var så himla ledsen och inte kunnat prata utan att grina. då var hans första reaktion "oj. skyddar du dig inte?"

Det har varit många vänder fram och tillbaka vad jag känner och inte. Saken är även den att jag flyttat till en annan stad (vi bodde i samma stad innan). Jag känner bara att jag vill behålla barnet. Samtidigt som jag känner mig självisk. Jag tror inte han kommer att klara av det här och han har sagt att han inte vill ha barnet. Framförallt för att ja inte tror att han vill "binda" sig till mig.

Jag vill att barnet om jag beslutar mig för att få det skall ha en relation till sin biologiska pappa och inte bara en ensam mamma.

Jag har ett socialt nätverk omkring mig och har pratat med vänner och min mamma om detta. Som vill stötta mig oavsett. Detta är på något sätt inte en optimal situation. Men vad är det egentligen? Livet är inte planerat. Och jag känner mig fast att jag bara är 5 veckor som dränkt av hormoner. Jag är kär i mitt lilla embryo.... tanken att allting redan är förbestämt (hårfärg, ögonfärg etc. ) gör det inte lättare. Det känns som om det är mitt barn jag skall döda. För jag har fått en tid tll abort i morgon och tanken är att pappan skall följa med.

 

HJÄLP!!

/ess

      Du måste vara inloggad för att kunna svara på detta ämne