Bara mitt barn?
Hej alla majmammor + alla andra mammor som läser :) Det verkar ju gå bra för er eftersom det inte skrivs mycket här. Min son var jätte lugn i början och sov bra tills några veckor sen (nu är han 6 veckor) BVC säger att han har magknip som gör att han blir ledsen så han får sempers magdroppar varje dag. Han är inte nöjd många timmar per dygn vilket börjar bli frustrerande, vill knappt gå ut eller gå hem till folk för att jag vet att han bara skriker eller måste ligga vid rutten för att bli lugn. Försöker med napp ibland för att han har sång snuttbehov. Han blir mätt sover bra om jag sover med honom annars vaknar han hela tiden, nu har han även börjat vakna varje gång jag rör mig i sängen så samsova börjar också blir jobbigt som från början var det ända som funkade. Bara jag son har dom här problemen? Ledsen och frustrerad börjar jag bli, andra säger att han kör med mig, han får som han vill om han gråter men kan ju inte låta han ligga och gråta? Hjälp! BVC tycker att allt är hur bra som helst med det här.Sv: Bara mitt barn?
Måste tillägga att nappen inte är någon hitt, han blir så himla arg och skriker ännu. Försöker lugna honom och till slut snuttar han ett tag på den.
Sv: Bara mitt barn?
När jag läser ditt inlägg är det som att läsa om våran sitution den första tiden. Så det är inte bara du som har det så. Vi hade det så med våran lilla fis.Tänk på att han bara är 6 veckor så han kör INTE med dig, det kommer inte förrän bäbis börjar bli mer medveten, dvs vid 5-7 månadersålder. (vår tjej är 7 månader och hon försöker köra med oss, det började hon tydlige med när hon va ca 5½ månad)
Har han snuttbehov, låt honom snutta tutte, det kan vara så att mjölken inte räcker till och han måste igång produktionen. Jag kunde sitta i timmar och amma när våran lilla fis va 6 veckor, hon va missnöjd mest hela tiden. (hade också något knas med magen, fick minifom) Jag bar och bar och bar och bar och ammade och ammade och ammade och ammade. På kvällen somande hon enbart om jag la mig på sängen och ammade. Barnvagnspromenader på guppigt underlag gjorde också susen.
Men så en dag, när hon var 3 ½ månad, så lossnade allt. Magen blev bra, hon började ät med 3-5 timmars mellanrum, tog napp, sov i egen säng. Glad och nöjd helt enkelt! Nu är hon exakt sju månader, och peppar, peppar så håller det i sig.
Försök att inte ha så höga krav och jämför dig inte med andra. Gör vad som funkar för er och är det att amma i tid och otid så gör det. Fortsätt att prova med napp (olika sorter) en dag kanske han väljer att ta den.
Sv: Bara mitt barn?
Åh Gud va skönt att någon svarar, och att det inte bara är jag som inte har det här "problemet". Mat finns det i mängder, han går upp i vikt jätte bra och det bara rinner mjölk. Så det är mer att han vill snutta än äta hela tiden. Blir lätt att man jämför sig, för alla runt än har lugna barn, sover hela tiden (märks inte att dom har barn) Så får väl hoppas att han blir allt mer nöjd med tiden. Skönt för er att det gjorde det :) Tröttnade eran tjej fort när hon gjorde saker? (så som att sitta i babyseatern, ligga i vagnen) min tröttnar fort och börjar gråta så måste man göra någonting annat, nöjd en liten stund sen blir det typ tråkigt.Sv: Bara mitt barn?
Nej då, det är inte bara du. Låt honom snutta, och ge honom närhet så ska du se att det löser sig. Tålamod och lär dig att vila (sova) när bäbis sover. Vill han inte sova själv, hitta en metod som fungerar för er. Själv så satt jag en period i sängen och sov med lilltjejen mot bröstkorgen. Just då va det enda sättet för mig att få någon sömn. Tog min man henne och försökte få henne att sova eller va lugn, då blev hon ännu argare, en riktig mammagris.
Tänk på att han inte ser dig när han sitter i babyseatern, än så länge ser han kanske bara 30-40 cm. Så det är att bli lämnad övergiven i hans värld. Våran tjej började inte tycka om babyseatern förrän hon va ca 2-3 månader, då kunde jag se att hon följde mig med blicken och hon kunde sitta där kika, max 30 min sen ville hon komma upp. Just nu är det nog inte att han har tråkigt, utan att han saknar närheten.
Så länge vagnen va ute så va hon nöjd, jag försökte ett tag att ta in vagnen (vilket va ett projekt i sig då vi bor två trappor utan hiss), men jag tänkte att hon kanske kunde sova gott i den inne. Men nej, det gick inte. Men ute så gick det bra, då va hon nöjd eller sov.
Har du provat att ha honom i en bärsele mot bröstet (typ BabyBjörn)? Det va min livsräddning, där kunde hon sitta och vara nöjd.
Sv: Bara mitt barn?
nej inte bara ditt barn... Magdroppar här med, plus att vi matar minst varannan timme dygnet runt, annars blir han skogstokig. Sömnen har aldrig funkat för oss. Första veckorna slumrade han bara om vi var ute med vagnen, sedan endast i famnen. Nu, denna vecka, somnar han i famnen men har börjat sova fem-sex timmar mellan 21 och 05 i kuddhög på soffan, så nu äntligen får vi slumra lite även om en av oss måste vaka hela tiden. Dagarna gnäller han mest men växer och utvecklas bra så BVC klagar inte.
-- Efter drygt åtta år, och både MA och MF, tittade vårt mirakel ut den 13 maj 2013 :-)
Sv: Bara mitt barn?
Det där mer sömnen är verkligen inte lätt. På natten går det bra men på dagtid är det jättesvårt. Tösen sover antingen på mig eller i vagnen (så länge vagnen är i rullning. Vaknar så fort vi stannar). På dagen vill hon inte sova varken i sin säng eller vår säng. Får också höra att jag skämmer bort henne. Hur vet man att bebis har magont? Är rädd att hon kanske har ont i magen men att jag inte ser/förestår det.
Hur gör ni när era bebisar somnar vid bröstet? Tar ni ändå upp hen för att rapa eller låter ni barnet sova vidare?
Sv: Bara mitt barn?
Ni är inte ensamma, jag får också kommentar som att jag skämmer bort min lille son, bara för att han tycker om att bli buren.. Folk i min närhet vill helt enkelt att en duktig bebis klarar ligga själv.. Min lillgrabb sover ca 2-3 timmar sedan vaknar han för att vilja äta under kvällarna.. Under dagarna måste jag verkligen få honom att sova några timmar, annars märks det frammåt kvällen att han blir övertrött och väldig ledsen..
emelie_s: När min grabb sover vid bröstet så låter jag han sova vidare och försöker lägga ner honom ( inte alltid det funkar stt lägga ner honom :p) jag rapar honom bara på dagtid. Under kvällarna när han har ätit klart lägger jag ner honom så han kan fortsätta sova.
Sv: Bara mitt barn?
Lyssna inte på dom som säger att ni skämmer bort era barn. Det gör ni INTE! Det är inte många barn under tre månader som klarar av att ligga själva. Det strider mot deras natur när de är så små.
(Vi har stort stöd från min mamma, utan henne hade vi nog gått på allt "vad andra tycker". Hon talar av viss erfarenhet då hon själv har tre egna barn, samt varit jourfamilj till 35 nyfödda bebisar på ca 15 år.)
Om man nu skämmer bort ens lilla bebis genom att gå och bära på den så är vår unge den mest bortskämmda. Vi bar och bar, hon sov på våra bröstkorgar dom första tre månaderna. Nu är hon sju månader och är en nöjd och från och till en självständig liten individ. Hon sitter själv och plockar med sina leksaker vid köksbordet, medan jag kan fara runt i hela lägenheten. Visst ylar hon till ibland när hon inte har koll på mig. Och självklart kan hon protestera, men då får hon göra det en stund, antingen slutar hon och fortsätter med sitt eller så får jag gå dit. Men jag går inte dit på en gång, och nu vet jag vilken gråt som går över och vilken som kommer sluta i "katastrof" ;)
Sv: Bara mitt barn?
Förr trodde man att barn blev bortskämda om man gav dem mat oftare än var fjärde timme och om man bar dem, och inte lät dem skrika. Men det ingick också i uppfostran att man skulle slå dem om de gjorde något fel. Det sätter lite perspektiv på dåtidens och nutidens värderingar tycker jag. Man kan aldrig bli bortskämd med närhet och kärlek, därremot kan man få förlite av det, vilket kan bli problem hela livet.
Sv: Bara mitt barn?
Tack för era kommentarer mammor, jag älskar mitt barn och gör gärna allt för honom såsom att ge honom trygghet och kärlek. Men det har varit irriterande när alla i omgivningen säger att jag inte ska bära honom, för han måste lära sig vara självständig. De får mig till och med framstå att jag är sämre mor bara för jag går runt och bär honom. Men jag kan inte så ut när lillen gråter, giventvis plockar jag upp honom för det är det enda som tröstar.