Unga oktobermammor?
Hej!
Ville bara höra om det finns några unga Oktobermammor här? Själv är jag född 92 och väntar första barnet med min man som är ett par år äldre än jag.
Känner ni er själva redo för att bli föräldrar, eller för fler barn ifall ni redan är mammor? Hur har era nära tagit detta/hur tror ni de kommer reagera med tanke på att ni är unga? :)
Sv: Unga oktobermammor?
Hej!
Jag är född 90 så jag går väl fortfarande som ung ;P
Min sambo och jag väntar vårt första barn, sambon är två år äldre än mig. Båda två känner sig redo för barn, men det är klart att tankarna snurrar i huvudet om man kommer klara av det osv. Våra föräldrar fick barn i tidig ålder, yngre än vad vi är. Förra året när jag var gravid ( fick ma och mf) så sa mina föräldrar att dom inget kunde säga eftersom dom var yngre än oss när dom fick sitt första, men dom var glada för vår skull :)
Sv: Unga oktobermammor?
Även vi fick ma i v14 i höstas, efter det var vi båda 100% säkra på att detta är verkligen vad vi vill och att vi försöker igen. Jag tror absolut på att man kan bli en fantastisk mamma (och pappa förstås) även vid ung ålder. Vi är ju alla olika och endel är redo tidigare än andra, plus att livssituationen selar stor roll!
Kul att höra att ni också är gravida igen och att föräldrarna är glada! Min mamma var 23 då hon fick mig men tror nog att hon ändå till en början kommer flippa lite, har inte berättat än ;)
Sv: Unga oktobermammor?
Jag räknas kanske också som ung då jag är född 90. Väntar nu vårat första barn. Familjen tog det bra men såklart oroar våra Mammor sig för hur vi som unga ska kunna "leva" Men glada är dom och graviditeten var planerad.
Sv: Unga oktobermammor?
Hejsan!
Jag är också född 92 och väntar första barnet. Jag bor med min sambo som är två år älder än jag.
Våra föräldrar blev inte arga men inte så glada heller, tycker att vi är lite för unga fortfarande. 
Sv: Unga oktobermammor?
Jag är egentligen augustimamma men svarar här ändå! jag är oxå 92a och väntar mitt första barn den 20e augusti :)
Sv: Unga oktobermammor?
Jag är septembermamma men skriver här ändå :) Jag är född 94 och min sambo är född 89 och vi väntar vårat första barn :) Vi känner oss mer än redo och längtar efter våran lilla :) Våra nära och kära har reagerat positivt :)Sv: Unga oktobermammor?
Kul att här finns flera unga, och roligt att höra att människor har reagerar positivt! Hoppas verkligen detsamma för oss, är lite orolig över vissa personer. Men det viktiga är väl att man själva vet att man är redo och sedan bevisar att de negativa hade fel :) lycka till alla!
Sv: Unga oktobermammor?
Jag är 93:a och väntar mitt första barn. Har vart nervös länge för hur omgivningen ska reagera. Trodde min mamma skulle bli rasande eller nåt, så fel jag hade om henne, hon är inget monster, hon älskar mig oavsett val i livet och vill stötta mig i allt. Åh, tack för det.
Hur resten kmr reagera kan jag inte svara på, visst kmr säkert många bekymra sig lite, men det spelar ingen roll, det är mitt val och mitt liv och de får välja själva om de vill finnas med på resan eller vara negativa.
Självklart tar det tid för de flesta att smälta, speciellt när det är så oväntat i en dels ögon. Men nu känns allt bättre efter att jag vet att jag har min mamma på min sida, vilket är det viktigaste för mig!
Sen är jag självklart orolig över hur framtiden kommer bli, men det mesta löser sig och får fixas på bästa vis :)
Sv: Unga oktobermammor?
Hej!
Jag är född-91 Fick mitt Första barn 2011, hann precis fylla 20 innan han tittade ut. Det var väldigt blandade känslor fatiskt. Mina föräldrar var rätt glada faktiskt. Sen tyckte dom väl säkert att jag skulle väntat.
Vänner/bekanta var när dom som reagerade mest, jag har ju inte kvar alla de vänner och det livet jag hade innan.
Nu väntar jag mitt andra barn, Och de har vi inte gått ut med ännu.
Tycker de känns härligt! Pojken hinner ju bli 2,5 år innan han blir storebror :)
Längtar som bara den.
Sv: Unga oktobermammor?
Jag är född 90, och väntar mitt andra barn. Min son föddes 2011 och nr 2 beräknas till ocktober :) Vi har bara berättat det för min mamma och min ena syster och en vän. Alla blev jätte glada! Med första barnet blev alla från min sida glada men från mammens sida var det blandat. Besvikna/avensjuka/ledsna. Dom hade väl hoppats på att vibinte skulle vara tillsammans så längr.. :p