Tänkte berätta min story
Börjar känna mig redo att berätta om mitt missfall/ MA. Vi hade varit på inskrivning och skulle sedan på ultraljud veckan efter. Några dagar innan ul började det komma små små bruna flytningar.. Ringde BM och hon tyckte inte jag skulle oroa mig utan vänta tills ul.. Dock blev det värre och jag fick ont i magen som kramper som kom och gick detta var kvällen innan ul natten blev hemsk kramperna i magen blev värre och jag hade dittills aldrig haft så ont. Dagen för ul kom, redan innan vi kom in hade tårarna börjat rinna, jag visste ju att det troligen var kört.. Jag skulle ha varit i vecka 12, men fostret hade dött någon gång kring vecka 9.. Fick sedan piller för att få ut det, den kvällen blev värre en föregående natt, men efter några timar kom den ut en lite hudfärgad klump så liten och oskyldig. När den var ute med en jäkla massa blod tog smärtorna slut och det kändes som att nu är det över och det var ett avslut, trodde jag.. På eftekontrollen såg man dock att det var lite kvar i livmodern och dom tur var fick jag tid för skrapning morgonen efter.. Blev med narkos och tror det var ganska skönt att slippa se och känna det. Nu två dagar efter ligger jag i soffan och mår illa av penicillinet jag fick, glömde säga att det hade blivit början på infektion när de kollade på efterkontrollen.. Det bästa läkaren sa efter skrapningen när jag var ledsen för att det blev som det blev första graviditeten efter 2 års försök, de som får missfall får barn.. Det kommer jag ta med mig även om det blev skit nu och ett utdraget missfall.. Lycka till allihopa!:)
Sv: Tänkte berätta min story
Hej vännen vill börja med å beklaga. Vill också berätta för dig att detta hände mig förra månaden. Dagen innan så var jag på stan, kände av en menslikande känsla och hade fått bruna flytningar under dagen och var självklart orolig. Var helt slut när jag kom hem och låg i sängen resten av kvällen, gick bara o kissade när det behövdes.
Vaknade ca halv sju av att jag hade så ont och gick o kissade och såg då blod på pappret, vart skiträdd och ringde 1177 och de bad mig ringa gyn en timme senare. Väckte min sambo och berättade och han vart också orolig. Vi fick tid 11 samma dag och vid tio kom mf, jag var hemma sj. vart jättekissnödig så jag satte mig och det bara forsade blod ur mig, klumpar och så, detta var så hemskt, fick ringa min sambo som åkt till jobbet att möta mig på gyn där vi sedan fick mf bekräftat, kroppen skötte detta bra och jag behövde inte ta några tabletter för att få ut resten.
Blödde i ca 2 dagar och sedan var det endast lite stänk i trosan. Det jobbigaste nu är att sambons syster är gravid i v. 21 och det gör inte saken lättare för det var endast 4 veckor mellan oss, så när man träffas (vilket sker minst 1 gång i veckan) kan man inte låta bli att tänka å hur man sj skulle sett ut kring magen oså. Detta är sjukt jobbigt för oss som varit med om detta men det ger oss även styrkan att kämpa på. Kom ihåg att du får vara ledsen, gråta, skrika, vara arg, det är helt oki men kom ihåg att inte ge upp. Vi har börjat att försöka igen så det får bli när det blir helt enkelt. Massor med styrkekramar till dikg gumman :)
Sv: Tänkte berätta min story
Hej, Känner med Er tjejer. Har gjort IVF och satte in ett ebryo. Dag tio efter det gjorde jag vårt första positiva test. Dag 17 såg jag en färgning lagom till jul blödde jag för fullt, men kraftig mensvärk till på köpet. Blöder än 4 dagar in, verkar avta lite, men inte mycket. Upplever det som mer mens än vanligt. På Julafton så berättar en nära vän till mig att hon är i tredje månaden. Där sitter jag och tokblöder och tänker bara..... FAN..... Har inte berättat något hade tänkt vänta tills vi var i tredje innan vi berättade för våran vänner..... Nu är det bara å vänta och ta nya tag....
Styrkekramar till Er!:-)
Sv: Tänkte berätta min story
Man vill verkligen inte önska detta till ens värsta fiende.. Jag hoppas bara att det är klart nu, tog sista penicillinet häromdagen och vi har väl börjat att lite smått försöka igen, även om jag tror att jag är helt fel i cykeln.. Min bror och hans tjej ska också ha barn fick reda på det ca 1 vecka innan vi skulle på ul.. Så vi var bara nån vecka i mellan, hade varit helt perfekt,men icke.. Eftersom att missfallet blev så långdraget och jag blev "sjuk" är aldrig annars hemma från jobbet så blev det att vi berättade för min och sambons familj.. Känns på sätt och vis skönt att ha berättat,men hade ju hellre kommit med en glad nyhet till jul.. Hoppet är nu än 2013 bebis hoppas att kroppen nu har förstått hur man gör iaf... Många kramar till er, kämpa på tillslut måste det gå vägen:)