Hur går det?
Nu har det gått öever 4 månader sedan vår princessa tittade ut. Ville höra hur det går för en andra?
För er som följt mig har jag och Tuva haft en tuff start med världens tuffaste förlossning på mellan 34-36 timmar med ett akut snitt innan vår älskade lilla Tuva tittade ut. Förlossnigsdepression, en kropp som inte ville bli bra och som om inte det reckte så hade vi stora problem med amningen och så fick vi lite kolik också ;)
Nu är den perioden över som tur är. Dom 3 första månaderna var nog dom längsta i mitt liv och jag trodde aldrig att det skulle vara över. MEN nu ÄR det över och Tuva är en helt annan tjej. Världens underbaraste finaste unge. Vist har hon sina dagar fortfarandemen inte alls som innan. Hon är lite rolig vår tjej. Ska alltid skrika och bråka sig till sömns och blir förbannad på flaskan å skriker för att det inte kommer tillrekligt snabbt. Nätterna kan vara jobbiga fortfarande ibland med för lite sömn och hon är morgonpigg minsann. Mellan 4 å 6 jollrar "väckarklockan" från spjälsängen. Då är det bara att kliva upp. ett mål mat om nätterna. kan hända att det blir 2 men väldigt väldigt sällan numer :)
Hon rullar som en liten galning, suger å biter på allt hon kommer åt. Har också börjat skratta å det är ju för härligt :O) Sitter med stöd men verkar inte så intresserad av att stå än. Hon pratar och nästan skriker i fasett ibland. Så höga toner att hon själv blir förvånad ibland. Å gör man lika så skrattar hon hihi
Sist vi var å vägde henne vägde hon över 8 kg och var ca 69 lång så en stor tjej har vi här vilket var tur då Tuva firade sin 4 månaders dag med magsjuka :( Hua! kan fortfarande ha lite kläder i 68 men börjar gå över till 74 nu hehe
Det var en liten uppdatering från oss...
Kram till er alla Juni mammor
Sv: Hur går det?
Usch vad jobbig start som nybliven mamma! Skönt att det är över!! Min lille son är 4,5 månad nu (Måste bara tillägga att jag var i telefon med sjukrådsrådgivningen så frågade dom hur gammal sonen är, 4 månader svarade jag - Ja men då är det ju en stor kille svarade dom då! började nästan gråta och svarade - Näää, han är fortfarande min lilla bebis, Säg inte att han är stoor! Haha) Han har fullt upp med att hoppa om dagarna. I varje vaken stund ska han stå i knäet (helst på kisseblåsan) och hoppa som bara den ;) Skrattar gör han för fullt, han kan ibland sitta helt tyst och ingen leker med honom och rätt va det är så börjar han kikna av skratt, haha så sött!
Han är även mammig. Gråter om folk han inte känner ska klämma, känna och lyfta på honom.. Men än så länge tycker inte jag det är jobbigt att han är sån.. Tänker alltid att är han så mammig så är det väl för att han känner att han behöver mig denna tiden. värre är det ju om han är mammig när man ska börja på förskolan med honom. Så nä, denna tiden får han faktiskt va klistrad på mig så länge både han och jag mår bra av det ;) ( har en svärmor som tycker jag ska "lämna bort" honom oftare så han inte är så mammig! Men som sagt, varken han eller jag far illa av det)
Min gosse är lite mindre än din flicka men väger nästan lika mycket! haha, 64 cm lång och väger 7,5 kilo typ.
Han sover i sin spjälsäng som står i vårat sovrum. När "ska" man börja ha barnen i egna rum? För hans egna rum är på övervåningen och jag mår dåligt av att tänka att han ska ligga däruppe själv och att jag ska upp o springa i trappen på nätterna. Så när tänkte ni låta era barn sova i egna rum?
Kram på er!
Sv: Hur går det?
Jag är nog lite mer för att lämna bort Tuva "i tid" för att hon ska vara van att bli bortlämnad inför förskolan. Är barnskötare och har 7 års erfarenhet av att det blir sååå jobbigt när msn aldrig innan lämnat bort barnen. MEN för det första är det upp till var och en och för det andra är dom BARA ;) 4 mån så än finns det tid! sen rycker jag att det är skönt med lite egentid så jag tycker det är lite skönt att lämna bort i några timmar ;) ser fram emot första natten haha. Tuva sover också i hennes säng bredvid vår säng å vi har ändå hennes rum precis intill vårat sovrum men jag känner att det är skönt att ha henne i samma rum. Fast å andra sidan skulle det vara skönt att ha eget rum igen men för vår del får det nog vänta 1-2 månader till :) tills hon sover lite bättre om nätterna så man slipper springa varje gång nappen åker ut ;)
Sv: Hur går det?
Så mysigt det låter! Min lilla Alva är 4,5 månader och senast vi vägde och mätte var hon 61cm och vägde 5,200 tror hon väger 5,500 nu :) Vi började med en lätt förlossning om man kan kalla en förlossning lätt. Gick på drygt 4 timmar nästan 5 från det att vi kom in tills hon var ute. Hann inte med att få epidural heller. Hon rullar och sitter med stöd men vill oftast stå upp och hoppa och "gå" Hon hade kolik i början och oj så tufft det var! Det värsta var när hon kolikskrek från 17:15 till 06:15 (ca) men hon har alltid varit en glad prick. Tycker det är roligt med människor förutom stackars farmor men det börjar bli bättre. Men hjälp vad jag börjar tycka det bli jobbigt! Hon har helt vänt med matandet. Trodde jag hade full koll och nu är det ganska upp och ner. Hon har fått ersättning en gång nästan varje dag och ni biter hon mig i bröstvårtan och vill gärna ha flaska lite oftare. Jag funderar på att ge upp amningen just pga av bitandet och att hon känns mindre nöjd. Började förra veckan och hon håller fortfarande på och är knasig, känns som om jag inte har koll på min dotter längre, jobbigt som sagt! Jag vill ju gärna amma tills hon är åtminstone 6 månader :( . . . vet inte alls hur jag ska göra. Men i det stora hela älskar jag att vara mamma!Sv: Hur går det?
Amningen var ett stort problem gör oss med, men jag tänker.. Vill hon inte ta bröstet kanske du kan pumpa ut och ge? Så får hon i sig allt hon behöver?
Sv: Hur går det?
Hej! Ja vad tiden går fort! Filippa är med 4,5 månad! 64 cm lång och 6,2 kg. Hon kräks fortfarande jättemkt, jättejobbigt. Tvättar ju hela tiden känns det som. Har börjat på babysim. De två första tillfällena spaade hon. På rygg med fötterna i munnen. Nu sist så va hon mer med, plaskade to.m lite:-). Har samma här, farmor är inte uppskattad. Jättejobbigt! Inte så jättemammig då pappas famn är mkt mer intressant. Vill sluta amma då det gör jätteont, men nu är det inte lång tid kvar:-(. Har börjat med mat på riktigt. Hon äter gröt frukost och kväll. Matpuree lunch och middag. Ammar fortfande ca 6 ggr per dag och en gång per natt. Så skönt för brösten! Köpte en bitring idag då hon biter och gnuggar tandköttet med allt hon får tag på. Tänderna kommer nog närsom. Många vita hårda ställen i munnen. Hon gillade den dock inte så ont har hon inte. Älskar ju att laga mat så jag gör allt själv än sålänge. Innan längtade jag tillbaka till jobbet m.m. Men nu har jag landat i mammarollen och njuter av all vaken tid med henne. Fortfarande sömnbrist men det är inte jobbigt längre. Filippa får ligga mkt på mage och va med överallt. Babygymmet är inte så spännande längre. Jag och sambon har väldigt öppna dialoger om allt så nu är det mkt lättare att klara av de jobbiga dagarna. Innan fick jag ju göra det mesta själv och va nog på väg att bryta ihop. Nu flyter allting. Idag köpte jag kläder till pyret. De växer ju så fort! Vi har fasta rutiner med allt men de börjar ändras nu. Jaha då är det bara att börja ändra i kalendern! Hoppas att ni mår bra! Ta hand om er.