40 år, livrädd men lycklig

Jag är 40 (när hände det?!?!), har två halvvuxna barn och blev oväntat gravid, fick mf den 4 juni (v6), blödde kraftigt i en vecka, hade ont, alla graviditetssymptom försvann och jag kände mig så besviken - hade redan siktat in mig på att få en liten bebis och hunnit tänka allt möjligt. Jag hade aldrig fått mf tidigare, så när jag inte fick någon mens i juli tänkte jag inte så mkt på det - att jag mådde illa och hade ömmande bröst var kanske ngn bieffekt eller innan-mens-symptom... Tog iaf ett gravtest och kunde inte låta bli att skratta och gråta när det stod att jag var gravid. Så nu är jag livrädd för att något skall gå snett igen, men samtidigt önskar jag av hela mitt hjärta att allt ska gå bra. Undviker kaffe, te, energidrycker, curry (läste någonstans att det kunde öka risken för mf), röker inte längre, avstår helt från alkohol.

Om en vecka skall jag till mv för inskrivning, de sa att jag kunde få träffa läkaren rätt snart för att kolla att allt verkar ok. Jag vågar inte berätta för någon att jag är gravid, ifall det skulle gå snett. Någon annan i samma situation?

0
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Jag vill passa på att gratulera, kul att du är gravid igen efter ditt mf. Jag har haft både utomkveds och mf innan denna graviditet så jag var verkligen livrädd att något skulle gå fel även denna gång. Var iväg på två VUL (v.6 och v.10) och kollade så att allt såg bra ut. Nu när jag är i v.30 så har den oron lagt sig och snart kommer väl oron över förlossningen som faktiskt skrämmer mig lite. Jag håller tummarna för dig/er. Kram

0
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Grattis!

Jag har två barn som är 7 och 9 år gamla, men har fått missfall både före och efter dom. Vet att det är fruktansvärt jobbigt att gå igenom. Nu väntar jag dock mitt redje barn och är i vecka 30+4.

Hoppas verkligen att det går bra för dig nu, och att du får din lilla sladdis ;)

BF 17/10

14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Härligt att det blev positivt så snabbt! Har inte varit med om det tidigare.. men vill ändå lyckönska dig o hoppas att allt kommer gå vägen!! Unnar ingen att gå igenom ngt sådant.

Ha en fortsatt trevlig dag! Kram Sandra

sandme
0 sandme
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Oh gud va jag känner med dig... Det händer mig samma sak, är 39 år och väntar nu mitt fjärde barn.

Hoppas att allt gå bra nu... Kram Sandra

14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Tack för alla gulliga svar. Ska till bm den 19 aug så kanske känns lugnare efter det, vågar iaf inte berätta för någon att jag är gravid än. Tack för allt stöd, det värmer när man inte har någon att  prata med.

0
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Hej.. grattis till bebben;) håller verkligen tummarna att allt går sin väg fram tills förlossningen:) kramar

 

09-12-25 föddes vår son Sixten

3422 gr och 49 cm 

Allt gick bra och ganska fort.. ;)

tussan
2 tussan
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Hej

Grattis till graviditeten. Jag förstår hur du känner dig. Det är ju inte bara den vanliga oron utan man tänker på åldern också. Själv är jag 44 och väntar mitt tredje i december (23+5 nu). Fick också missfall för 1½ år sedan så det är klart att man är orolig. Men jag bestämde mig för att lägga oron åt sidan och njuta av det lilla livet. Nu har vi klarat av nästan 24 veckor, UL och FVP. Allt är okej och verkar gå bra.

Lycka till och hoppas att du får lika mycket positiv respons som jag har fått från alla.

/Kram

mia88
3 mia88
14 år sedan ´

Sv: 40 år, livrädd men lycklig

Måste börja med GRATTIS till graviditeten:)

Min mor var i liknande situation, hade 3 mf före lilla Casper kom till. Han föddes 19.3 2009 och mår fint:) Mamma fyllde faktiskt 41 i år så åldern stämmer ganska långt in!

Hon var, som du också skrev här, väldigt väldigt orolig över att ngnting skulle gå snett... Hon hade svårt nog under största delen av graviditeten att över huvudtaget kunna njuta av den! Hon meddelade ingenting om graviditeten åt så himla många heller. Fick själv veta det då hon var i vecka 26. Hon var helt enkelt så himla orolig hela tiden att någonting skulle gå fel!

Håller tummarna för dig och lillen att det går bra! Och du, NJUT istället för att oroa dig:)

Du måste vara inloggad för att kunna svara på detta ämne