Är jag självisk?

Upptäkte igår att jag var gravid.. ca i 5-6 veckan. 

Berättade genast för min pojkvän. Vi har varit tillsammans och träffats i ett halv år nu. Vi båda visste om att jag inte gick på några p-piller eller liknande. Heller aldrig varit tal om kondom. Förhållandet är som sagt ganska nytt och vi har inte pratat om barn mer än att vi en gång i framtiden skulle vilja ha det.

Han har eget företag, måste jobba mycket men får ihop så att han kan försörja oss båda, även om jag inte låtit honom göra det till 100 %

Jag själv däremot går på soc, med ingen gymnasie utb och dessutom gått av och på med antidepressiva medel och samtal hos psykolog.

Båda är rädda. Han tycker inte att det är något bra tillfälle, och det kan jag till fullo hålla med om, (hade helst tagit allt i rätt ordning.. utbild, jobb osv..) men han skulle ändå stötta mig. Får helt enkelt känslan av att han helst av allt skulle vilja att jag gjorde abort.  Men jag skulle aldrig klara av det pga rädslan och tanken på att sedan kanske ångra mig. Det känns fel helt enkelt.

Så nu kommer jag till frågan: Är jag självisk om jag behåller barnet för att jag är rädd och emot abort? Vi både visste ju hur barn kommer till och någonstans känns det som om båda egentligen ville ha barn utan att vi erkände det för oss själva. Då vi inte använt preventiv medel.

Tvingar jag på honom något som han inte vill? Känner mig som världens bov.

10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Tycker att ni borde prata igenom det ordentligt. Det är viktigt att ni lyssnar på varandra. Om han mot all förmodan inte vill ha barn så kanske det är bäst att tyvärr göra abort, både för eran och bebisens skull. Men ta upp med honom om preventivmedel, varför han isåfall inte sagt något om att skydda sig. Kanske är det som du säger, att han innerst inne vill ha, men kanske bara är rädd? Om det visar sig att han skulle vilja behålla barnet så är jag jätte glad för eran skull och vet att man klarar allt. Hur det än blir så önskar jag dig lycka till. Och hoppas det löser sig till det bästa! Kram.

10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Jag skulle aldrig ge dig rådet att göra abort. Som du själv skrev så visste han ju att du inte åt p-piller. Jag har som du mått psykiskt dåligt i omgångar. Hamnade i en jätte jobbig situation då jag precis lämnat min sambo å pappa till mina då tre barn. Då visar det sig att jag var gravid. Mådde sååååå dåligt men gjorde abort trotts ångest å gråt. Det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på det. I början fick jag äta anti depressiva läkemedel. Sobril mot ångesten å starka sömntabletter. Det var fruktansvärt. Ni behöver naturligtvis prata om det, men tänk dig för mer än en gg. Gör inte abort för hans skull. Det är inte rättvist mot dig. Du blev inte gravid själv. Han får ju helt enkelt ta sitt ansvar oxå. Fast det verkar som att han vill stötta dig oavsett hur du gör. Hör av dig om du behöver prata el fråga något mer. Styrkekramar till dig.
10 år sedan ´

Sv: Sv: Är jag självisk?

JennieW89 skrev den 2012-06-29 16:15:25

Tycker att ni borde prata igenom det ordentligt. Det är viktigt att ni lyssnar på varandra. Om han mot all förmodan inte vill ha barn så kanske det är bäst att tyvärr göra abort, både för eran och bebisens skull. Men ta upp med honom om preventivmedel, varför han isåfall inte sagt något om att skydda sig. Kanske är det som du säger, att han innerst inne vill ha, men kanske bara är rädd? Om det visar sig att han skulle vilja behålla barnet så är jag jätte glad för eran skull och vet att man klarar allt. Hur det än blir så önskar jag dig lycka till. Och hoppas det löser sig till det bästa! Kram.

 

Vi har pratat ända sedan igår kväll om detta. Var tom inne ett tag på att jag skulle göra aborten, men har fortfarande inte bestämt mig. Vad det gällde preventiv medel så har det krypit fram att han trodde att han inte kunde få barn. Så hans rädsla ligger för det mesta i att jag skulle kunna ha varit otrogen. Vilket jag Absolut inte har varit! Skulle aldrig göra så mot honom eller såra honom på det viset! Tack för svaret! Kram

10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Verkar ju som att han ändå vill ha barnet, han är bara rädd att det inte är hans. Det enda du kan göra är att fortsätta försäkra honom om att det är hans. Han kan ju till å med göra faderskapstest. Då behöver han sedan aldrig tvivla. Hoppas att det löser sig för er. Lycka till.
10 år sedan ´

Sv: Sv: Är jag självisk?

love-child skrev den 2012-06-29 17:00:00

Jag skulle aldrig ge dig rådet att göra abort. Som du själv skrev så visste han ju att du inte åt p-piller. Jag har som du mått psykiskt dåligt i omgångar. Hamnade i en jätte jobbig situation då jag precis lämnat min sambo å pappa till mina då tre barn. Då visar det sig att jag var gravid. Mådde sååååå dåligt men gjorde abort trotts ångest å gråt. Det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på det. I början fick jag äta anti depressiva läkemedel. Sobril mot ångesten å starka sömntabletter. Det var fruktansvärt. Ni behöver naturligtvis prata om det, men tänk dig för mer än en gg. Gör inte abort för hans skull. Det är inte rättvist mot dig. Du blev inte gravid själv. Han får ju helt enkelt ta sitt ansvar oxå. Fast det verkar som att han vill stötta dig oavsett hur du gör. Hör av dig om du behöver prata el fråga något mer. Styrkekramar till dig.
 
Tack! Vi har pratat om det ända sedan igår kväll. Även tagit ett nytt test tillsammans, som också givetvis visade positivt. Vi har kommit så långt och kommit överens om att hur vi än gör så kommer det bli tufft. Men vi ska klara det tillsammasn. Det har också visats sig att han trodde att han inte kunde få barn och tagit preventivmedel som något som inte har behövts. Detta fick jag reda på bara för en timme sedan och det gjorde mig väldigt upprörd. Han gruvar sig nämligen för att han tror att jag kan ha varit otrogen :( 
 
Kom även att tänka på, har googlat lite, men fått fram så olika svar.. Jag gick på Sertraline 50mg för ett tag sedan men trappade ner till 25mg på eget bevåg och tog det ett par (2-3  veckor max) för att sen sluta helt innan midsommarhelgen. Har försökt få tag på min läkare idag, utan något resultat. Kan det vara så att den lilla "ärtan" kan ha påverkats av Sertralinet? Kram
10 år sedan ´

Sv: Sv: Är jag självisk?

love-child skrev den 2012-06-29 21:01:37

Verkar ju som att han ändå vill ha barnet, han är bara rädd att det inte är hans. Det enda du kan göra är att fortsätta försäkra honom om att det är hans. Han kan ju till å med göra faderskapstest. Då behöver han sedan aldrig tvivla. Hoppas att det löser sig för er. Lycka till.
 
 
Du har nog rätt. Ska låta huvudet vila ifrån alla dessa tankar ett par timmar och sen ta nya tag imorgon! Tack!
10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Ja sertralin kan påverka men avvägs ofta hur mamman mår utan det också.. Bebis mår inte bra om mamman är deprimerad osv.. Men oftast får man gå till den läkaren man varit hos och diskutera hur man ska gå vidare.. Jag fick sluta med en hel del medicin när jag blev gravid och inte alltid lätt.. Men du äter en förhållandevis låg dos så vet inte alls om det är någon fara. Som dom andra säger var säker på det du gör.. Det är hemskt att ha i sitt huvud om man egentligen inte ville genomföra de,. I slutändan är det din kropp, ditt liv, och dina minnen du måste leva med.. Säger Ne att det är fel, du får göra precis som du vill, men n visste ju båda två hur barn blir till och tror din kille var medveten om att chansen finns att du skulle bli med barn. Var rättvis mot dig själv och ge de stor eftertanke.. För mig var det de hemskaste jag någonsin gjort, men jag blev i princip tvingad till de.. De går inte en dag utan att jag har tänkt på det och jag hade en enorm saknad i början.. (speciellt när bröstmjölken kom igång och ingen bebis där) ..

joanna.reject.se

 

imageimage

10 år sedan ´

Sv: Sv: Är jag självisk?

Soetnos skrev den 2012-06-29 22:04:44

Ja sertralin kan påverka men avvägs ofta hur mamman mår utan det också.. Bebis mår inte bra om mamman är deprimerad osv.. Men oftast får man gå till den läkaren man varit hos och diskutera hur man ska gå vidare.. Jag fick sluta med en hel del medicin när jag blev gravid och inte alltid lätt.. Men du äter en förhållandevis låg dos så vet inte alls om det är någon fara. Som dom andra säger var säker på det du gör.. Det är hemskt att ha i sitt huvud om man egentligen inte ville genomföra de,. I slutändan är det din kropp, ditt liv, och dina minnen du måste leva med.. Säger Ne att det är fel, du får göra precis som du vill, men n visste ju båda två hur barn blir till och tror din kille var medveten om att chansen finns att du skulle bli med barn. Var rättvis mot dig själv och ge de stor eftertanke.. För mig var det de hemskaste jag någonsin gjort, men jag blev i princip tvingad till de.. De går inte en dag utan att jag har tänkt på det och jag hade en enorm saknad i början.. (speciellt när bröstmjölken kom igång och ingen bebis där) ..
 
 
 
Jag mår helt okej utan Sertralinen.. Ingen större skillnad faktiskt. Har blivit ordinerad av min läkare på psyk att sluta med dom, trotts att jag redan gjort det utan hans medgivande :P trappade givietvis ner!
Tidigare, i fredags(den 29), så pratade pojkvännen och jag hur länge som helst och Han sa: " Detta ska vi klara tillsammans" och la sin och min hand på magen.. Hela helgen gick och det va jätte fint och mysigt. Vi hade bestämt oss för att behålla. 
Men idag(2 juli) när  vi hade tid för samtal hos barnmorskan så drog han upp abort, ställde frågor och hade sig hur man gick till väga för en sån. Då var det helt plöttsligt snack om det igen! Jag satt där brevid, paff och kunde inte säga någonting. Han och barnmorskan pratade över huvudet på mig och gav mig en läkartid till abort och en tid till kurator samt ett häfte för abort och preventivmedel! Efter det sa barnmorskan: "Ja, vill ni inte sen genomgå aborten så är det ju bara att avboka." 
Jag har aldrig känt mig så överkörd i hela mitt liv! Och jag är så ledsen för att jag trodde att barnmorskan skulle vara mer proffetionell! Allra mest så känner jag mig lurad av min pojkvän som fick mig till att tro att vi skulle behålla barnet och sen hinner vi inte ens sätta oss ner på mötet innan han drar igång en konversation om abort. :(
Jag har iaf bestämt mig, Jag kommer aldrig kunna leva med att jag ha gjort en abort. Därför kommer jag behålla barnet MED eller UTAN hans stöd. 
10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Är gravid i vecka 23 idag. Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 månader. Jag har residerat precis som du.. Vill han inte behålla det så kommer jag klara det själv. Men vi bestämde oss ganska tidigt att behålla bebisen. Det är helt underbart nu.. Jag gjorde en abort för ca 6 åt sedan. Det är något av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Kände då att jag inte hade klarat det. Min dåvarande pojkvän gjorde väldigt klart att om jag ville ha barnet så skulle jag bli själv och han tyckte att jag förstörde hans liv. Han mer eller mindre tvingade mig till det.. Det var en sjukt jobbig process att ta sig igenom ensam för tyvärr blev det så, då han inte brydde sig speciellt mycket. Du måste följa ditt hjärta och det du känner är rätt.. För det är du sin lever med det resten av dit liv. väg fördelat mot nackdelar.. Om han nu inte vill ha barnet.. Kommer du kunna fortsätta vara tillsammans med honom? Så tänkte jag mycket för det kommer ju en dag då man verkligen vill ha barn (för de flesta) kommer han då vilka ha barn längre fram? Mycket att fundera över.. Kämpa på!! Åh du om du ni vill ha denna bebisen byt barnmorska... Det hade nog jag gjort.. Inget vidare förtroende man får för någon son pratar över huvudet... Lycka till..
10 år sedan ´

Sv: Är jag självisk?

Förklarade lugnt och fint för pojkvännen att jag inte kommer gå egenom någon abort. Skulle aldrig förlåta varken mig själv eller honom om han skulle tvinga mig till det.

Det hela slutade med att han bad mig att inte höra av mig till honom mer. Vilket jag inte gjort, har heller inte hört av honom. ;/

Så just nu, om han inte ångrar sig så kommer jag gå egenom detta på egen hand. Men det vet jag att jag klarar! Har dessutom en helt underbar barndomsvän som fick barn för snart 3 år sedan och henne kan jag ALLTID räkna med!

 

Tack så hemskt mycket för allt :) !

Du måste vara inloggad för att kunna svara på detta ämne