Ångest....

Usch väntar andra barnet som är beräknat 4 nov men har sån grym ångest nu över att något ska gå fel.. Konsigt eftersom jag hade en dröm grav. förra gången och förlossningen gick ju också bra! Men nu sitter jag här och har 10000 tankar som snurrar runt i huvudet. Vet inte om det är för att jag denna gången är mer medveten om allt som kan hända eller vad det är..

Min ena bror dog av medfött hjärtfel och samtidigt finns det också tvillingar i släkten Oo Så jag har sån ångest över något ska hända eller att något har hänt! Orolig att han/hon ska ha ett hjärtfel också och bara blä känner jag.. Ska träffa min BM igen nästa vecka som tur är, ska prata mer med henne då :/

Någon annan som har börjat känna så?

Sv: Ångest....

Jag var aldrig orolig med fösta barnet, tänkte mer att det som händer det händer och det kan jag ändå inte påverka. Den här gången oroar jag mig också över allt! Att barnet ska vara sjukt, att förlossningen ska bli jobbigt, att jag ska få mf och psd. för mig handlar det nog om att jag vet vad jag ska få och vad man förlorar om det går fel, nu har det dock börjat lugna ner sig eftersom att jag är i v.22. Det är nyttigt att oroa sig, men i måtta! Då jag har verkligen jobbat på att lugna ner mig :)

Sv: Ångest....

Åh, känner igen mig så. Väntar mitt femte barn men denna oro försvinner aldrig. Har varit så ängslig under alla mina graviditeter. Alltid helt övertygad om att jag kommer att få ett missfall el att något kommer att vara fel. Det är nog helt naturligt att man känner så. Inte mindre jobbigt för det. :( Det är nog inbyggt i oss kvinnor. ;) Ha det underbart, grattis å lycka till :)

Sv: Ångest....

oxå väldig orolig, försöker att inte tänka på det...ska på ulv på tisdag är i v 8+0 idag...har inga symptom och är lite nervig...bäst att kolla sen kan jag lugna ner mig...då vet jag att jag är graviid fast em lätt sådan ännsålänge...

Sv: Ångest....

Värst av allt är att man har den här tanken (Även att jag vet att det inte är så) att tänk om jag är skengravid? Tänk om jag bara hittar på detta och därför kommer ingen mens. För jag tror på det för mycket xD 

Haha hade dom tankarna första graviditeten med innan jag gick på RUL :)

Sv: Ångest....

hihi..känner igen det där....

Sv: Ångest....

Heej!
Här är en till nojjig snart 2 barns mamma :)
Som du själv skriver, kanske man bara "glider med" i första graviditeten, man vet inte vad som väntar en, vad man ska känna, tänka eller oroa sig för, man är helt enkelt helt ovetande & okunnig om hela saken :)
Nu, med andra barnet har jag mått betydligt dåligare, av oro, ångest ja you name it :S

För det första råkade jag ut för foglossning redan vecka 15, blev sjukskriven 100 % direkt & har gått hemma nästan hela graviditeten.
Har mått skapligt dåligt & mått hemskt dåligt psykiskt över att inte kunna göra nått, när man är van vid & älskar att jobba/göra saker med kroppen dagligen :)
Sen har allt rullat på, i samma takt, tills för 3 veckor sedan!
Då kom ångesten, inför förlossningen hur jag ska klara av den smärtan (man vet ju ändå hur allt är nu vad gäller smärta osv!) sen ångesten över att jag på nått vis känner mig "elak/dum" mot min 2 åriga dotter, över att vi skaffar ett till barn nu när hon ändå är liten :S
Vill helt plöttsligt ha mer tid med henne, BARA henne......inte tänkt eller känt så innan, men nu på slutet, blev väl allt liksom mera SANNING, jag KOMMER föda vårat andra barn SNART, oavsett om jag är redo eller ej :S
Då kommer man på en massa saker, dumma saker som ger en ångest...

Men, nu idag, går jag in i graviditetsvecka 38 (37+0) & nu vill jag bara att det ska starta någongång, att jag ska få allt överstökat, kommit så långt i tankarna nu att jag bara vill få det gjort :)
Knappt någon ångest alls nu, bara längtan & förhoppningarna som finns kvar!
Hoppas du kommer över dit också, att allt istället känns bra!
KRAM & LYCKA TILL!