Hur vet man att allt är som det ska?
Hejsan!
Jag har inte haft några besvär och har egentligen ingen anledning att oro mig men så läser man om folk som gjort ultraljud och det visat sig att fostret är dött.
Hur vet man att allt är bra? kan fostret dö utan att man vet om det?
Tycker att tiden till ul är oändlig då man bara vill veta om allt är bra.
Sv: Hur vet man att allt är som det ska?
Förstår hur du känner, jag är precis likadan går och oroar mig för alla möjliga saker utan att det egentligen inte ens är befogat, läser grejer och stressar upp mig. Har dock alltid vart sån men nu när man är gravid så blir det ännu mer påtagligt för nu är der ju inte bara mig det kan vara något fel på. Men så länge man inte får blödningar eller väldigt ont så får man försöka tänka att allt är bra där inne i magen. Jag har vart på mitt första ultraljud och det lugnade ner mig lite men efter ett tag kommer oron tillbaka att hjärtat kanske har slutat slå ändå, tyvärr så är det väl så att oron hör till graviditeten och man kan aldrig veta helt säkert att allt är bra, man kan helt enkelt bara försöka tänka så positivt som möjligt, att allt ska gå bra även fast det inte är så lätt alla gånger. Här har du en som har oroat sig mycket i sina dar. Hehe. Men om du är väldigt, väldigt orolig så tycker jag att du ska höra av dig till din bm och berätta hur du känner och be om att få göra ett tidigare ul och går inte det kanske du kan få lyssna på hjärtljuden iaf. :) Blev ett långt svar men hoppas att allting löser sig och att det ser fint ut på ultraljudet. Kram på dig!
Sv: Hur vet man att allt är som det ska?
Det är ju det.. Man vet inte. Men som PaulineK säger så får man försöka tänka att allt är bra sålänge man inte har väldigt ont eller blöder.. Det är skit svårt! Jag är skit orolig själv! Var på vul i v 7 å såg ett hjärta som slog och ska på kub test om en v. Då får vi se om det finns nåt därinne å om liten mår bra.. Orolig som fan inför d!!! :-S
Sv: Hur vet man att allt är som det ska?
Blev lika orolig som dig när jag läste om en som fick en hemsk upplevelse på sitt ul.. Kan inte riktigt sluta tänka på det och det gjorde mig mer orolig än jag varit tidigare, och då har jag ändå varit orolig hela tiden (är väl sån som person antar jag). Men som de andra säger, vi får försöka hoppas att allt är bra och stå ut tills det är vår tur att se den lilla i magen, jag har inte sett min sen v. 8+5 och är 13+5 idag. Mycket kan ju hända då men det är onödigt att oroa sig i onödan så vi får försöka peppa varandra att allt ska gå bra för oss allihop :-)