när jag var på UL i går så frågade läkaren vilka symptom jag upplevde, jag svarade trötthet, ömma bröst + att jag kännt mig ganska låg och nästan lite deppig.
Hon sa då att det är helt normalt och nästan ett vanligare symptom än illamående bara det att kvinnor oftast inte vill prata om det, eftersom det kan kännas skamfullt eller fel att känna så när man borde vara såååå glad!
Är det någon annan här som upplever samma sak? Alltså en känsla av deppighet???
fråga,,,,
workinggirl · 2010-09-23 · 9 svar
2010-09-23 14:06
9 svar i tråden
2010-09-23 14:34
Joo i perioder av graviditeten har jag varit mycket deppig! Men det har ju värvats med väldigt mycket lycka också, så det går nog på ett ut.. Det är bara mer svängit än innan =)
2010-09-23 15:24
Jag har känt mig eneromt deppig på sista tiden.Är i vecka 27,6.Men det är helt ok. Enligt min bm.
Det är kanske för alla hormoner.
Det är kanske för alla hormoner.
2010-09-23 19:42
Jo jag känner mig också deppig mellan varven är i vecka 6+2. Min bm sa att det bara att ringa om det är något o att det är normalt.
Hoppas du mår bättre snart.
Hoppas du mår bättre snart.
2010-09-23 19:43
Jo jag känner mig också deppig mellan varven är i vecka 6+2. Min bm sa att det bara att ringa om det är något o att det är normalt.
Hoppas du mår bättre snart.
Hoppas du mår bättre snart.
2010-09-23 21:30
jag gjorde det ibland :)
2010-09-24 09:04
Känner mig också rätt deppig stundvis men för mig är det nog yttre faktorer som påverkar mig negativt. För lillen är jag så glad för att ha där inne även fast jag är ensam om det. Är i v.22 (21+0) nu.
2010-09-24 09:13
jag deppar ofta och jag är i vecka 38 nu (37+0) så de är himla vanligt...
2010-09-24 09:35
jag gjorde det i början av min graviditet, men de släppte och nu vänder jag alla negativa tankar till de positiva i stället :)
2010-09-24 16:41
Jag upplever det som att jag fått en extra förstärkare till mina känslor av att vara gravid. Minsta lilla sorgsna tanke får mig att vilja gråta och likadant kan jag uppleva glädje på ett mera livligt sätt. Haha, för det mesta blir jag tårögd numera om jag blir extra glad. Man är ju full av hormoner. Men ja... jag känner också igen deppigheten och sorgen. Det är bättre att gråta än att skämmas och försöka kväva känslorna tycker jag. Det bästa är att försonas med sig själv och ge sig själv tillåtelse att må som man mår.
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.