Sorg i hjärtat
ellars · 2012-04-01 · 6 svar
2012-04-01 19:34
Orkar inte prata med nån, bara ligga för mig själv, bli omhållen av maken då och då bara. 1 april, dagen då humor och glädje ska spridas genom skämt, idag blev det sorgens dag i min familj. Ringde till farfar den dagen vi gjorde ultraljud och berättade, han glad över att få ytterliggare ett barnbarnsbarn. I fredags åkte han på undersökning, körde själv in, men efter röntgen skickade de honom vidare, hjärtflimmer och vätska i lungorna. Skulle egentligen besökt honom igår men tiden räckte inte till eftersom vi skulle bort på em och bestämde för att åka idag, väntade även med att ringa tills idag eftersom jag ville meddela att vi kommer samma dag. Hade inte träffat honom eller pratat med honom på jättelänge! Idag, innan jag hann ringa eller besöka honom kom beskedet att han var borta, ingen trodde att det skulle bli såhär- inte ens läkaren. Saknar honom så!!!Och arg över att jag inte hade tagit mig tid och hälsat på honom!! Trodde väl att han alltid skulle finnas där, men han kommer nu inte få se vår lilla älskling när hon/han föds. Han träffar nu farmor, han har det bra, slapp lida och så men vilken saknad<3<3<3 Kanske inte rätt forum att skriva här men behöver få ur mig ilskan över hur dum jag var som inte tar tillfällena i akt och talar om för familjen att jag älskar dem!
6 svar i tråden
2012-04-01 19:37
beklagar :-( massor
2012-04-02 13:23
Begklagar sorgen =( Kram
2012-04-02 13:27
Men gud. Jag beklgar verkligen! *tröstkramar*
Jag förstår att du mår dåligt över att du inte tog dig tid, men ingen kan förutse något sådant, och det kan hända någon någonting när som helst. Det enda man istortsett kan göra är att försöka lära av hur snabbt det faktiskt kan gå.
Jag kan ta mitt exempel, var med i en trafikolycka för 2 år sen och två av mina vänner blev då påkörda av en bil som färdades i ca 110 km/h på en 50 väg. Mina vänner överlevde, mot alla odds, men det fick mig att öppna ögonen och se hur skört livet är.
Ta vara på de som finns i närheten nu och ta hand om dig och bebisen!! <3 kram!
Jag förstår att du mår dåligt över att du inte tog dig tid, men ingen kan förutse något sådant, och det kan hända någon någonting när som helst. Det enda man istortsett kan göra är att försöka lära av hur snabbt det faktiskt kan gå.
Jag kan ta mitt exempel, var med i en trafikolycka för 2 år sen och två av mina vänner blev då påkörda av en bil som färdades i ca 110 km/h på en 50 väg. Mina vänner överlevde, mot alla odds, men det fick mig att öppna ögonen och se hur skört livet är.
Ta vara på de som finns i närheten nu och ta hand om dig och bebisen!! <3 kram!
2012-04-15 00:15
Beklagar verkligen sorgen!
Sen tycker jag inte du ska vara arg på dig själv för att du inte åkte till honom, tänk på alla fina minnen du har med honom, och att han har det bra där han nu är och slipper lida!
STYRKEKRAMAR!
Sen tycker jag inte du ska vara arg på dig själv för att du inte åkte till honom, tänk på alla fina minnen du har med honom, och att han har det bra där han nu är och slipper lida!
STYRKEKRAMAR!
2012-04-15 15:53
Jag vet vad du går igenom :( Jag var hemma hos min familj i påskhelgen och hälsade på, tänkte även att jag skulle hälsa på farmor nu när hon är så sjuk, men pappa sa att det nog kan bli jobbigt för hon är så aggresiv och elak (hon fick en stroke för några år sedan) så jag tänkte att jag tar det en annan gång.
9 april, dagen efter jag åkte hem ringde pappa och sa att farmor gått bort.
Jag har haft en hemsk vecka och jag ångrar mig så jävla mycket att jag inte kunde ta den där timmen och åka o hälsa på henne. :(
9 april, dagen efter jag åkte hem ringde pappa och sa att farmor gått bort.
Jag har haft en hemsk vecka och jag ångrar mig så jävla mycket att jag inte kunde ta den där timmen och åka o hälsa på henne. :(
2012-04-15 20:21
Visst är det hemskt, även om man innerst inne vet att det inte är någon annan som anklagar en förutom en själv. Jag ångrar fortfarande att jag inte ringde eller åkte den dagen men kan inget göra nu. Jag skickade ett sms till min familj och skrevt hur mycket de betyder för mig, man vet ju inte hur framtiden ser ut. På fredag ska vi säga farväl än en gång till farfar, begravning och det kommer bli en tuff dag men samtidigt fin. Farfar ville ha likande begravning som farmor och det innebär massor av folk (de var väldigt sociala och hade stort umgänge och släkt), själv skulle jag vilja ha lugn och stillsam begravning med de närmsta, egoistiskt tänkande men nu blir det ca 80 och middag...
Förstår hur du känner dig angående din farmor, vi bär nog samma skuldkänslor, även om det är sorgligtär det skönt att ha någon att dela det med. Som de andra skrev till mig ska man inte ta på sig skulden för att man inte tog sig tid innan allt är för sent men jag kommer alltid bära den tanken om varför jag inte gjorde det även om han säkerligen vet att jag älskar honom, liksom din farmor vet att du älskar henne, även om du inte sa det till henne. Jag tänker på dig och sänder över styrkekramar till dig<3
Förstår hur du känner dig angående din farmor, vi bär nog samma skuldkänslor, även om det är sorgligtär det skönt att ha någon att dela det med. Som de andra skrev till mig ska man inte ta på sig skulden för att man inte tog sig tid innan allt är för sent men jag kommer alltid bära den tanken om varför jag inte gjorde det även om han säkerligen vet att jag älskar honom, liksom din farmor vet att du älskar henne, även om du inte sa det till henne. Jag tänker på dig och sänder över styrkekramar till dig<3
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.