Hur berättade ni för nya mor- och farföräldrarna?

Jag och min sambo bokade tid på en privatklinik för att göra ett ultraljud (i vecka 11) och spelade in det på DVD som man kunde ha som tillval vid besöket. Sen samlade vi familjen och sa att vi ville visa lite foton, vi hade köpt en ny proffs kamera just innan vi själva visste att vi väntade barn då min sambo jobbar inom fotobranchen så för dom var det inget onormalt. Alla satte sig ned och sen slog vi på filmen.. det tog ett tag innan myntet trillade ner, sen kom det glädjetårar, skrik och kramar =)

Lycka till, det är härligt att få berätta en sådan nyhet, det kommer säkert gå jättebra!

Varma hälsningar,

Alexandra

Rolig idé det där med kopparna.

Då jag bor nästan 50 mil från mina föräldrar så valde jag att tala om det via telefon. När jag ringde var det pappa som svarade och jag frågade först bara hur det var och så. Sen sa jag att jag hade en sak att berätta…

När jag sa att “Du ska bli morfar” så blev det först tyst ett par sekunder och sen bröt pappa ihop totalt, jag hörde hur han grät och mamma tog luren ifrån honom. Lite panikslagen frågade hon om allt var bra och när jag svarade ja så frågade hon om jag var gravid och ja…det var jag ju.

Även hon blev jätteglad och vi pratade om lite allt möjligt ett par minuter. När pappa hade lugnat ner sig igen så ville han prata med mig igen och fick snörvlande fram att det här har han väntat på länge att få höra.

Det värmde djupt in i hjärtat på mig.

Blivande farmor och farfar fick min sambo berätta för. Vi satt och fikade där en dag och han sa att dom skulle få en ny titel. Svärmor tittade på mig och frågade direkt och hon skulle bli farmor när vi sa ja så slängde hon sig runt halsen på oss. Även “farfar” blev glad men visade det lite mer återhållsamt.

Är det hormonerna eller? Jag sitter och snörvlar när jag läser era berättelser.. Jag längtar så efter att se våra familjers reaktion. Jag ska åka ner till mina föräldrar i helgen, (som bor 100 mil bort) och berätta öga mot öga.. ikväll blir det svärmor som får besked.. återkommer med reaktionerna..

Det var min sambo som ringde till sin mamma och berättade att vi väntade barn. Hon blev jätteglad och ringde hela världen runt och berättade nyheten, den kvällen satt vi i telefonen må jag säga.

Det vart jobbigare för mig att berätta till mina föräldrar, det var min sambo som började när vi satt under middagen tillsammans med dom "jo vi har något vi vill berätta.. Ida?" Jag började skaka och straxs där på började jag gråta och sprang därifrån jag tyckte det blev jättejobbigt.

Pappa kom till mig på balkongen där jag satt och sa, du behöver inte förklara jag förstår, grattis.. Jag älskar dig, det kommer gå så bra det här och du kommer bli den bästa mamma utav dom alla, det känner jag på mig. Sedan började han gråta och där stog vi och kramade varandra.

Vi gick tillbaka till bords där satt mamma helt chockad och sa inte ett ord, det ända som kom ut ur hennes mun var: "jaha, aha, jaha" Pappa gratulerade min sambo och sa "morsan kom igen nu, vakna!" Då började mamma också gråta och berättade att dom alltid kommer finnas vid våran sida.

Det var min berättelse det! Snipp snapp slut, så var sagan slut. :)

Lycka till allihopa, och ni som än inte har berättat, det är inte så farligt ändå! Det känns dubbelt så skönt efter ni sagt det. Kramar!!

Vi har inte berättat ännu men funderar på att antingen göra foton av ul bilder och rama in ....eller sätta på storebröderna tröjor där det står jag ska bli storebror på...

Vi ringde den blivande farmorn och sa hej farmor hon blev jätteglad och ringer nu varje dag men min mamma mormor alltså har vi inte talat om det för ännu vet inte hur vi ska säga det men vi tänkte ändå vänta lite till innan vi säger något till dom största riskerna är över.. Men svärmor har frågat ett tag om när hon ska få barnbarn blir hennes första men min mammas tredje..

Lycka till allihopa

Varma hälsningar

Jag berättade för min lillasyster idag.

Så här gick det till, hon fyller år idag och jag skrev ett födelsedagskort där det stod: Grattis på Födelsedagen moster Sara.

Jag önskar bara att jag hade haft en kamera så att fler hade fått se hennes min. Den kommer jag aldrig att glömma. Det var värt att hålla tyst ända tills idag.

Min syster har väntat och tjatat i flera år så hon har redan börjat planera inför bebisen.

Lycka till ni andra

Det är värt att det att dela det med anhöriga, Ordspråket delad glädje är dubbelglädje stämmer verkligen.

Oj oj oj, som tårarna rinner när man läser om hur Ni berättat.

Min pojkvän ringde upp sin mamma strax efter att han just pratat med henne och sa: "Jo, jag glömde att berätta en sak, du ska bli farmor!" Hon började stortjuta i telefonen och skrek ut över hela Willys :"JAG SKA BLI FARMOR!" Så ganska många där inne vet nog hur det ligger till ;)

Jag däremot ringde upp min mamma och sa: "Jag måste berätta en sak för dig." -"Jaha." -"Jo, kan du gissa?" -"Antingen har du fått ett jobb som du är jätteglad över, eller så har du inte fått din mens." -"Jo, för du ska bli mormor!" -"Va kul, fast det förstod jag ju nästan, eftersom du inte trodde att du skulle få din mens förra månaden ;)"

Sen var det att ringa pappa och säga: "jag måste berätta en sak för dig." -"Jaså?" -"Jo, det är så att du ska bli morfar!" -"JO, VA ROLIGT!"

Min pojkvän ringde sedan sin syster och sa: "Gabriel ska få en kusin!" Även hon började gråta och sa: -"Ja visste de!! Grattis, lycka till!"

Alla mina kompisar började också gråta när jag berättade det, men jag har nog itne fattat det förrän nu, för nu rinner verkligen glädjetårar. :) Det ska bli så underbart med en liten bebis att få ge sin kärlek till.

Lycka till alla blivande mammor och pappor ute i landet!!

de e väl en kul sak att få (muggarna). tycker du ska ge dom de.

Hej

Jag har bestællt muggar dær det ska stå du ska bli mormor/morfar och tryckt ultraljudsbilden, Passar bra i julklapp. Då kommer jag vara i 14-+5 så jag hoppas att inte magen avsløjar mig først om jag fått någon. Det blir deras førsta barnbarn

Kul ide, det med muggarna :)

hejsan, ja är 21 och ja och min sambo väntar vårt första barn...

om ja ska va ärlig är ja rädd för att berätta för mina föräldrar, har fått för mej att att dom kommer påstå att ja gör fel val att skaffa barn. att ja är för ung och att ja inte vet vad ga gör.

ja vet vad ja gör och ja vill verkligen detta.

tror det kommer gå helt strålande, det kænner du bæst sjælv om du ær redo

skrev den 2008-10-07 23:06:17

Hej.

Tänkte starta en ny trevlig rolig tråd.

Ännu har jag inte berättat för min mamma och pappa ínte helller svärmor. Men igår köpte jag tre st stora svarta thé koppar och guldfärg för keramik. På dessa koppar har jag skrivit: " Jag ska bli mormor " resp. farmor, morfar .. De kommer få deras kopp inslagen i papper med förklaringen att det är en present från våran resa utomlands, vilken det sannerligen är eftersom vårat pyre blev till på semestern.. hihi

Hur gjorde du/ni när du/ni berättade för familjen? Hittade du/ni på något speciellt sätt eller slank det bara ur munnen? När berättade du/ni? Eller har du/ni inte berättat ännu??

Hej!

Jag och min sambo håller på och försöker bli med barn.. Och vi har redan planerat hur vi ska göra för att berätta för våra respektive föräldrar... :) Vi tänkte slå 2 flugor i en smäll och berätta för alla 4 direkt :)

Vi har precis fått i ordning på våran nya lägenhet som vi har fått så mycket hjälp av att göra i ordning av våra föräldrar... Så vi har sagt åt dem att de ska få komma på middag tillsammans allihopa som tack för hjälpen, tids nog... Så, när den dagen kommer... (vi har försökt ett bra tag) Ska vi göra förrätt, huvudrätt och efterrätt... (Eftersom de väntar sig en middag och vi inte är direkt snabba med något jag och min sambo så är det inte konstigt att vi bjuder dem på middag långt efteråt..) Och som efterrätt tänkte vi göra en vanlijpannacotta (hemgjord) som jag brukar göra... Jag vet att de älskar den. När man gör den så måste den stå i kylen först i 4 timmar medans den ska stelna... Sen garnerar man uppepå med lite bär... Så, när den stelnat... Tänkte jag stoppa i små barn i plast... (små leksaker i deras glas...) Och eftersom jag garnerar med bär så kommer det inte synas... :) Så, när vi äter upp efterrätten kommer de få sig en riktig överraskning... Ska hålla lite kik på dem så de inte sväljer dem bara...

Och jag vet att de längtar lika mycket som oss att vi snart ska få barn... Vi får pikar nästan varje gång vi träffar dem nu... Så det kommer bli en känsloladdad middag.

Längtar såååå tills vi får ett tillskott! Dessutom tycker jag vårat sätt att berätta kommer bli så himla bra! :) Eller, hoppas innerligt det iaf.

Lycka till ni andra med goda ideér...! Tyckte era var mycket roliga och underfundiga...!

skrev den 2008-10-08 00:46:04

Är det hormonerna eller? Jag sitter och snörvlar när jag läser era berättelser.. Jag längtar så efter att se våra familjers reaktion. Jag ska åka ner till mina föräldrar i helgen, (som bor 100 mil bort) och berätta öga mot öga.. ikväll blir det svärmor som får besked.. återkommer med reaktionerna..

Jag har också mina föräldrar långt borta. Skulle tycka det var roligt att berätta det öga mot öga, men i så fall kommer det dröja två månader till. Önskar det bodde i samma stad så att vi kunde berätta för dem idag!

har berättat till alla. mina föräldrar e jätteglada. sambos mamma sa hon var också glad och ibland sa hon "det e lite spännande". jag e inte svenska. jag tycker att det e lite konstigt att säga så. det är deras första barnbarn, bara lite spännande?

Jag och min sambo berättade när mina svärföräldrar hjälpte oss med vedhögen.. Svärmor pratade om vilka som skulle få barn och hade fått och då sa min sambo och i April kommer våran hon blev stum och frågade om vi skojade och Svärfar sken upp som en sol

Jag vågar inte berätta till mina föräldrar än. Jag är inne på v 12 och bor 25mil ifrån dom. Min stora syster är med barn och hon får barn i juni så jag vill inte förstöra det för henne ännu. Sen vet jag inte hur jag ska berätta det. Både mina föräldrar är kvar i stenåldern och vill att man ska va gift och bra jobb och utbildning och sånt innan. Jag och min sambo bor ihop, vi har båda utbildning men vi är unga.. jag blir 20 nu i juni och han är snart 22. Sambos mamma vet det iaf. henne har vi alltid kallat farmor då jag och min sambo har hundar ihop och dom är våra bebisar med. men samma dag som jag köpte testet så gick vi hem till henne.. hon bor i samma gård =D och då sa jag att nu ska hon bli farmor på riktig.. och hon är JÄTTE GLAD !! hon planerar gärna allt med mig !

Mina föräldrar får jag vänta med ! =( tyvärr

Våra föräldrar bor i samma stad, så vi bokade in en helg då vi skulle släppa nyheten. Vi fick så roliga lägen att berätta det. Jag och min sambo, har länge pratat om att köpa en katt. Min far är väldigt förtjust i katter och frågar gärna lite om kattköpet. Nu frågade han om det blir en katt, nu när vi köpt hus. Nej sa jag, det blir en bebis istället. De blev först lite häpna sen fick både den blivande mormorn och morfarn tårar i ögonen, av glädje.

När vi skulle berätta för min sambos syster med familj och de blivande farmorn och farfarn, blev det med ett ganska kul läge. Men sambos syster har precis blivit mamma, och min sambo satt och höll deras lilla flicka. Då sa den blivande farfarn skämtsamt att bebisar är smittsamma och det kanske skulle göra att min sambo skulle bli sugen på att producera....Det är redan avklarat svarade min sambo då....skojigt och väldigt typiskt deras familj!

Alla blev naritligtvis väldigt glada. Men gladast blev nog min storebros lilla tjej som ville prata med bebisen. När hon satt i min famn frågage hon hur stor bebisen var och jag svarade att den var ungefär lika stor som hennes hand. Då började hon måtta på min mage...söta, underbra lilla blivande kusinen. När vi skulle åka hem så sa hon att hon längatade efter bebisen....

Egentligen var det väl inte riktigt så här vi hade tänkt att berätta, men på något sätt så blev det lite roligt och inte en så stor grej av det hela.

mmm det här med att berätta ja.... Jag har betättat för min mamma o pappa, mamma blev väldigt chokad o undrade hur det skulle gå och om det verkligen var sant, men nu är hon super glad :) Pappas reaktion vasr inet lika rolig, allt var negativt o han tjatade bara om våran ekonomi o sånt tråkigt, jag chokade verkligen honom. Tror det lägger sig mer o mer för varje dag! Men vi har inte berättat för sambons föräldrar, ärligt talat så känns det jätte jobbigt att berätta, eftersom man fått såna reaktioner.. Men det kommer, vill bara hitta ett bra o lätt sätt att säga det på, min sambo är ju inte den som kommer börja prata om det först så det blir ju jag! Någon som har förslag?

Dagen efter jag gjort ett positivt test kom mina föräldrar och min syster på besök (de bor 50 mil bort så vi träffas inte så ofta) och jag kände verkligen att jag inte kunde vänta med att berätta. Min farmor och farfar var också med och jag ville vänta med att berätta för dem tills det är lite mer säkert, så det hela blev lite smussligt men väldigt roligt och mysigt, min syster var inte alls beredd och blev jätteglad.

Det började med att mamma planerade att åka taxi senare på kvällen för att alla skulle kunna dricka vin till maten. Jag sa att jag kunde ställa upp och köra dem till hotellet och därmed strunta i vinet, men hon verkade inte tycka det var en bra ide och menade att då kunde lika gärna hon köra. Det var dags för incheckning och mor, far, farmor och farfar skulle bege sig till hotellet. Mamma gick för att hämta bilen och då följde jag med henne, hoppade in jämte och sa igen att jag kör er ikväll. Återigen sa hon att hon kunde köra eller att de skulle ta en buss. Hon var på väg ut från parkeringen och då sa jag åt henne att stänga av bilen och så sa jag att jag ändå inte ska dricka nåt vin för jag gjorde ett graviditetstest igår, och det var positivt. Hon blev jätteglad, jag började gråta och då gorde hon det med. Vi bestämde att farmor och farfar skulle få vänta lite innan vi berättade och hon sa att hon skulle berätta det för pappa. Det kunde jag naturlitvis inte gå med på, utan jag åkte med till hotellet, något som gjorde min syster väldigt förvirrad, och på hotellrummet fick pappa veta. Mamma kallade honom morfar och han förstod inte utan trodde att hon bara försökte retas med honom och då sa jag att det verkar som att jag är gravid. .Han blev väldigt tagen, och kramarde om mig länge och hårt och det märktes att han blev jätteglad. Sen började han prata om en bilbana (han skulle nog gärna se att det blir en pojke då han inte själv fått någon son, medan mamma är övertygad om att det blir en tjej) Jag vet att de är sugna på barnbarn men har inte trott att vi varit redo för det än.

Senare på kvällen när mamma och pappa, farmor och farfar åkt till hotellet undrade syrran vad vi hade hållt på med (vi var ju klart borta ett bra tag då vi hade haft myckert att prata om, men bara sagt att det var för att farmor och farfar skulle få vila) Då berättade jag för henne och hennes sambo varför jag hade velat vara ensam med mamma och pappa ett tag och de blev minst sagt överraskade.

Min sambo är lite orolig och rädd för att något ska gå fel och vill vänta med att berätta för hans familj, men jag längtar verkligen efter att få göra det, tror att hans föräldrar kommer bli jätteglada och några som verkligen kommer bli det är nog hans farmor och mormor och min mormor Längtar! Det är första barnbarnet för bådas föräldrar och första barnbarnsbarnet för alla utom farmor och farfar.

Håller verkligen med om att delad glädje är dubbel, den dagen jag kan berätta för mina vänner blir nog också helt oförglömlig.

Jag hade inte tänkt berätta för mina föräldrar så tidigt, men min låssasmamma och jag satt och fikade någon vecka efter att jag hade fått positivt på mitt gravtest :)

Då så berättade jag att jag och min kille Rickard har pratat om artt flytta ihop o bla bla bla :p

Då kommer frågan från ingenstan från hennes sida : Jaha va kul, men när ska ni ha barn då ha ha? Jag fick juh nästan panik eftersom jag ville vänta med ett besked. Men kunde såklart inte hålla mig och brast ut i Augusti!!

Då såg hon väldigt chockad ut o frågade hur sjutton har det gått till. Så jag sa det men snälla du säg inte att jag måste förklara blommor o bin för dig :p

Hon blev superglad o grät några floder, sen när min pappa kom hem från jobbet var det första hon sa Jessica har nåt hon vill berätta för dig. Jag blev jättenervös eftersom jag trodde min pappa skulle bli sur av någon anledning. men han blev också jätteglad å kramade mig å d kom en å annan tår där också. Även om det var väldigt diskret;)

Lycka till alla andra som ska berätta om ert mirakel =)

Kram Jessica

Hej!

Jag är nu i v 7 och försöker hålla mig i två veckor til för att berätta.... de är ju påsk om ca 2 veckor och vi har tänkt ge de blivande mor- o farföräldrarna varsinna påsk ägg som är från mig, sambon och den lilla i magen!! Ska bli spännande att se om de förstår de hela :) o se deras miner!! Fick ett sent missfall (v 12) i novmerber -08 och alla följde oss,, blev inlagd på sjukhus o grejer,,,, så de blir succè,, en bra påsk present :)

Jag instämmer med ... vem det nu var som skrev det... jag sitter här och snyftar när jag läser hur Ni alla berättat för familjen.

Jag är ännu bara i vecka 4+3 så det är lite tidigt än att berätta. Vi tänker nog försöka vänta med att berätta till vecka 10-12 helst. Det kommer inte att fungera riktigt dock för jag vill så gärna berätta för några av mina vänner. Dels så kommer en av mina bästa vänner och hälsar på mig till helgen och hon ser fram emot tjejsnack och vin vilket jag ju inte riktigt kan ställa upp på till 100%. Hon vet dock att vi bestämt oss för att försöka så det blir ingen chock för henne. Dessutom vill jag gärna berätta för en annan av mina goda vänner som fick barn för snart ett år sedan och jag vill så gärna ha henne att prata med om vad som händer osv.

BF är den 29/1-10 och min mamma fyller år den 30/1 så där kanske man kan få ett kul tillfälle att berätta för henne i alla fall. I övrigt har vi inte riktigt bestämt hur vi ska berätta för dem. Jag kommer (förhoppningsvis) vara i vecka 12 i slutet på juli men det lär få bli via internet eller telefon vi lämnar beskedet eftersom vi bor så långt ifrån våra föräldrar.

Ska fundera vidare på kul sätt att berätta...