Vad ska jag göra.`

Vet hur det känns.. Jag ville ha barn för flera år sen men inte min sambo.. Jag har ända sen vi träffats sagt att jag vill ha barn innan jag är 30 så det viste han. Å ett år innan min 30årdag började vi försöka.. Nu är jag 30 och gravid :-D kommer iaf ( om nu allt går som det ska) bli mamma när jag ÄR 30 hehe. Alltid nåt..

Jobbig sits... Jag hade det nästan lika. Började prata om barn redan -04 men då var karln inte redo. Har tagit upp det ca 1-2 gånger per år sedan dess och förra året (september -10) insåg han att han aldrig kommer att känna sig redo men att det nog kunde vara dags ändå. Nu väntar vi en knodd till mars =) Så för honom var det bara det att han behövde tid. Han hade dessutom alltid tänkt på sig själv som pappa "när han blir gammal", alltså när han funderat kring framtiden 50-60 år gammal så har han sett sig som pappa till vuxna barn men han hade aldrig reflekterat över att han måste skaffa dem också! Så mitt råd är att prata om det, drömmar och förväntningar och ge honom tid. Hoppas att han inte behöver lika lång tid som min kille =)

Tack. Men han vill ha om 1 eller 2 år. Men jag vill ju ha nu. Men jag har sakt om jag blir på smällen så blir jag , Men han bara jag vill vänta ett eller två år till. Men jag orkar inte vänta så långe.

Men om ni børjar førsøka nu, så blir det kanske om 1 år (eller mer),, Det tar en stund att laga en bebis ^^ Hoppas det løser sig!

Själv började jag prata med min sambo om detta redan för 2½ år sen, då vi har barn sen tidigare och är idag 5 och 7 år. Vill inte vänta för länge heller emellan även om det är det nu. Men vi kom överrens om att köpa oss ett hus först, omedvetet blev jag gravid veckan innan så nu sitter jag själv hemma sjukskriven på heltid i v 23 22+5 och har foglossningar men om några veckor komg mer det ut en bebis till världen. Han accepterade att han skulle bli pappa när jag var gravid. Var själv 17 år när jag fick min dotter, som idag är helt looovlyyy :)

Jag tycker du ska vänta tills ni båda känner er redo (så redo man nu kan känna sig inför detta äventyr). För visst vill du väl att han, som pappa ska vara lika överlycklig som du när ni får reda på att ni väntar barn?! Att vänta ett år för dig kan ju kännas som en evighet men det är definitivt värt det för resten av livet som förälder.

Du är väl inte ens 20 ännu så du har ju tiden på din sida om man säger så. Det är ju lite dumt av oss att svara på frågan tycker jag då vi inte vet hur ni har det. Har du jobb har han jobb hur gamla är ni och hur länge har ni varit tillsammans? Allt sånt spelar ju roll när man planerar det viktigaste i sitt liv. Det blir ju att binda upp sig på livstid. Så ett år hit eller dit i din ålder är ju inget problem. Och det är ju viktigt för båda att vara redo, det är ingen liten grej man sätter sig i. Du hade nog inte velat känna dig pressad om du inte känt dig redo. Men jag tycker defenitivt att ni ska börja prata om framtidsplaner om när han ser sig som redo i ålder och hur du ser på eran sitts, så kanske ni kan mötas någonstans så att båda känner sig okej med det hela. Och att ni är påväg åt samma håll.. Lycka till med allt!