ung,singel & gravid.. reaktionen av föräldrarna

Jag fick samma reaktion, fast jag hade fast förhållande, men detz gick över när h*n fått smälta det, båda mina föräldrar var negativa, visserligen så var jag 16 år, men nu är min dotter 2 år, och båda älskar henne så sjukligt mkt, och båda har sagt att dom inte kan tänka sig hur det hade varit om vi inte behållit henne, och den här gången när vi berättade att vi skulle ha en till så fick vi positiva reaktioner :) grattis och lycka till!

det är ju bara ditt val ingen annan kan bestämma åt dig

Jag är 20 år och jag är oxå ung o singel. Jag är i vecka 9+0 nu. Jag berätta för mamma pappa o syster förra veckan. va skit jobbigt. mamma trodde jag skulle få hjärtattak när jag berätta det för henne. Men båda mamma o syster tyckte jag skulle göra abort för jag va så ung. Sen har jag inget jobb o bor fortfarande hemma oxå för den delen.. Men pappa sa att han skulle stötta mej till vad jag än väljer :) Han är själv imott abort.. Men grattis o lycka till :D

Ge henne lite tid att smälta nyheten, det är nog rätt stort att få höra som förälder. Särskilt som mamma tror jag. Min mamma reagarade inte alls som jag trodde heller när jag berättade om första barnet och då var jag ändå rätt gammal, i fast förhållande och allt... det kan ta ett par dagar aatt smälta en sån nyhet.

Jag tycker dock du ska berätta det för han som är pappan, och sen får han ju bestämma hur han vill göra senare

Jobbigt det måste vara att få höra massa negativt :( Då man som mest behöver stöd. När jag berättade på min mamma så blev hon chockad och tyckte väl kanske inte att det var det bästa läget (men enligt mig så finns det inget bästa läget att skaffa barn) men hon sa att hon skulle stötta mig oavsett vilket val jag gjorde. Sen efter någon dag så tyckte hon det var jätte roligt.

Jag var oxå 22 när jag blev med barn.. Pappan och jag hade slutat träffas när ja märkte att jag var gravid och jag bodde hemma hos mina föräldrar tillfälligt.. Jag berättade för en väninna först och berättade mina tankar och funderingar.. Och sen mina föräldrar.. Fick ingen direkt negativ reaktion men dom såg klart att de bästa vore abort.. Då jag inte har fast jobb och svårt att få pga sjukdom. Jag funderade på abort men efter att ha övervägt och kommit fram till att efter två mf och en Endometrios operation så valde jag att behålla det.. Jag fick en fantastisk dotter den 18 december 2010. Pappan bad oss under grav att fara åt helvete och har inte funnits en enda gång. Men han fick frågan innan fl om han ville finnas i vårt liv och han ångrade då de han gjort. Och va ett enormt stöd under värkarbetet, men inne på fl ville ja inte ha han.. Men han har varit hos oss lite grann men han har nog inte riktigt förstått att han är pappa.. Jag flyttade till eget hus i Oktober så här bor nu jag, Amelia och mina två hundar.. Folk tyckte jag var dum i huvudet som bosatte mig mitt ute i skogen på en stor gård. Men JAG trivs och mår bra och då gör mitt barn och mina hundar det oxå.. Det jag vill komma till är att vill man något och känner igenom sin kropp så kommer man fram till de beslut som passar en själv.. Det är ditt beslut och ingen annan ska påverka det. De e tufft vissa stunder att vara själv, men de blir inte värre än vad man gör de heller.. Släpper man bara stressen som dagens samhälle trycker på en och lyssnar till sitt eget hjärta och sunt förnuft så kommer allt gå bra. Jag tror på dig i vad du än väljer. Många kramar till er. (Du får gärna skriva till mig om det är något, vad som helst.)

Hejsan vännen.... Jag tycker att det är så att din mamma är rädd för att blir gammal eller rätta sakt mor-mor...Jag var 22år gammal när jag fick min första. Det är den parfekta åldern att få barn i eftersom du är ung frisk och orka mycket mera....Jämfört om du skulle vara 30 typ. Jga hoppas du fattar vad jag menar. Jag fattar inte vad folk tänker idag..det är meningen att man ska får barn i våra åldra för det är då vi är bäst utvecklad i vår kroppar. Alltså jag skoja inte efter 25 går så går kroppen sakta neråt. Det är du är som top. Jag vet jätte många som har gått igenom sin gadvitet själv har klarat det galant. Jag hoppas du kanske har en kompis som är mer stöttande än din mamma. Vad fan du har fast jobb flytta hemifrån osv. Du kommer att klara dig. Inte någ med det så har du rätt till underhåll för barnet. Lika så du kan får bostads bedrag om du känner att ekonomin blir tajt. Jag tycker ändå att du ska berätta för han som är pappa till barnet för han kasnke vill vara med ändå. Man blir liksom vuxen på något sätt. Lycka till vännen. Jag finns här för dig om du vill. Det är bara fårga på om du har fråger. Vänta mitt andra barn nu och fyller 25 till sommaren. MVH Jenny

fick nog också samma reaktion även om jag hade utbildning, jobb, lägenhet och en sambo sen 6 år tillbaka.... nu är blivande mormor överlycklig (vilket är bäst för henne för babyn kommer vilken dag som helst) =) men i början var det nog abort hon hoppasdes på att vi skulle göra.. vi är 21 och 22... tror de bara behöver smälta de som andra också skrev... det är ju något väldigt stort som händer.. men positivt =) lycka till det löser sig =)

Tack för alla svar. det hjälper med att prata med någon bara. jag vet att jag gjort ett bra val :)

du är inte ung för att skaffa barn, över 20år är rätt bra ålder för att bli mamma (inte för att det ska vara fel att skaffa barn när man är yngre än 20, man kan vara en bra mamma ändå) Det kanske kom som en chock för henne när hon fick reda på att du är med barn, kanske inom en tid kommer hon kunna acceptera ditt val, det är ändå ditt val. Berätta även för pappan till barnet

Jag är 17 år och väntar mitt första, så jag ser dig inte som Ung :) min mamma var positiv till graviditeten men inte min pappa..