Tabu?

Jag har aldrig gått igenom ett missfall, men känner många som har gjort det. Det är ju inte tabu att prata om det, men för min del känns det så svårt att veta vad man ska säga. "Usch, fy vad hemskt! Hur mår du?" eller "Å, vad jobbigt. Men bli inte missmodig, du kommer snart få en lyckad graviditet" eller "Oj, har du mycket ont? Vill du prata?" Vad ska man säga? (Jag vill gärna veta för jag tycker a´tt det känns så svårt att veta vad man ska säga.) Lycka till! Hoppas du snart mår bättre. (Om det hjälper att säga så?) kram!

Jag fick ett missfall i början av året, men berättade det inte för särskilt många. Dels ville jag inte att någon skulle tycka synd om mej och dels för att det är svårt att börja prata om. Man kan liksom inte bara säga ''och förresten så fick jag ett missfall förra veckan''. Det kom inte många tillfällen när jag kunde berättade utan att det skulle kännas konstigt. Jag tror inte att ämnet är tabu, men själv känns det som ett misslyckande på något vis. Berättar man det då för andra, så kanske dom säger saker man inte vill höra.

Jag har inte upplevt att det är tabu men jobbigt att prata om. Under de senaste månaderna har flera äldre kvinnor jag prata med berättat att de också haft missfall för 10, 20, 30 och till och med 40 år sedan och att de fortfrande känner en ledsenhet pga detta. Min mormor fick ett missfall på 40-talet innan min mamma föddes, jag visste om det men det är inget vi prata om under åren. Mormor lever inte men mamma och jag har pratat lite om detta och när mamma var gravid med mig hade det kommit på tal av någon anledning. Jag har aldrig känt mig ensam eftersom min bästa tjejkompis fick ett missfall för ett antal åre sedan, vi pratade en del då även om jag inte kunde förstå helt efter som jag inte hade samma erfarenhet då. I dag har jag det. Det är en klen tröst när man är ledsen men vi är många som delar erfarenheten. Det kan vara svårt att veta vad man ska säga men min erfarenhet är att vad man säger inte är så viktigt. Det viktiga är att säga något eller bara ge en kram.

Jag tycker inte heller det är tabu att prata om. Tycker nästan det pratas om det hela tiden. Jag tycker jag får höra/se/läsa det överrallt- vilket gör mig väldigt orolig också tyvärr. Jag har ont i magen varje dag och tror att något är fel. Det är nog snarare det att det är jobbigt att prata om/få höra, men absolut inte tabu

Tack för era svar, det värmer ska ni veta. Vet att detta är något vanligt men varför ska det vara så svårt att prata om det, känns mer o mer som att ingen ens i min familj frågar hur jag mår? Vi är som sagt många och innan vi fick mf så har jag inte läst så mkt om just mf men nu när det tyvärr hänt oss så finns det ju väldigt mkt man hittar och forum som detta så det känns samtidigt skönt att få prata med andra i samma sits. Klart man tycker synd om sig själv och det är jobbigt att se andra med magar o vagnar, har en svägerska som är i v.19 och nu har det börjat synas på henne och det gör detta väldigt jobbigt :(

Jag tror att andra inte frågar hur du mår, för att dom tror att du kanske blir ledsen. Ibland vill man bara glömma och gå vidare och då kanske man river upp såren igen om man påminner dej. I min familj är vi väldigt öppna och kan prata om det mesta. Så det kanske också beror på det. Om du pratar med en kompis eller familj, så kanske du kan säga att det är okej för dej att prata om det. Så vet dom att du kanske har behov av att prata om det. Det är jobbigt att få missfall, både psykiskt och fysiskt. Att se andra bebisar osv, tyvärr finns det inte så mycket man kan göra åt det. Man får försöka ta sej igenom det på bästa sätt. Hoppas det blir bättre snart!