Spricka under förlossningen!?

Jag har inte spruckit något direkt, men dom fick använda sugklocka under förlossningen, men dom klippte mig lite så jag inte skulle spricka! :) du kanske ska ta upp det, att du önskar att bli klippt om det behövs, om sugklocka ska användas? :)

Jag fick en tredje grads spricka. Dvs precis det du snackar om.. Från slidøppningen till ændøppningen.. (Men inte in i tarmen som ær snæppet værre.) Nær han skulle ut vred han huvudet som gjorde att jag sprack. Jag kænde nog inte av det i all smærta då. Men i efterhand har jag gjort det! Det var fullt med folk i rummet før jag hade spruckit på ett svårt sætt. 3 barnmorskor en lækare och en øverlækare som diskuterade hur jag skulle bli sydd. Fick till slut nån annorlunda sying. I øver 1.5 h sydde dom. Det kændes inte så mycket før jag var mycket bedøvad. Men kændes gkorde det! I efterhand har jag såklart haft svårt att sitta och gå. Det ær først nu (två veckor efter førlossningen) som jag kan børja gå normalt. Ett par dagar efter førlossningen klagade jag på att något stugn gjorde ont. En barnmorska kollade på det och då visade det sig att det inte alls var stygn utan dær dom hade sytt hade ena sidan \"øverlappat\" den andra. Så att \"sømmen\" och huden dær jag blev sydd inte låg jæmnt. Kan se i spegel att det inte ær bra.. Men bm sa att det kan man brænna bort. Ær man spruckit allvarligt får man komma på kontroll efter 3 mån. Ska ta upp det då, sånna saker ær ju inte kul!

Skriv om din oro för detta i förlossningsbrevet tycker jag, att du vill bli noga undersökt efter och \"lagad\" om det behövs. Jag själv gick sönder en hel del (inte riktigt hela vägen men ändå en grad tre) och jag blev väl informerad om detta nästan direkt efter förlossningen och dom tog väl hand om både mig och bristningarna :) Jag födde på BB Stockholm, som nämndes i Uppdrag granskning men jag kände inte igen mig alls (såg programmet efter att jag fött). Jag är helnöjd och så gott som återställd mellan benen, märker ingen skillnad sedan innan förlossningen. Jag förstår din oro helt och fullt! Var själv orolig över jag skulle komma se ut där nere när ungen var ute och rädd för att behövas \"lappas\" ihop, vilket jag då sedan behövdes. I nästan två timmar låg jag med benen i vädret medan de sydde. Innan de började sa jag det att jag var just orolig och rädd för detta och de tog väl hand om mig. Så detta är inget som skrämmer mig inför framtiden, trots ärren :)

Håller med Jessica, skriv din rädsla i förlossningsbrevet och prata även med din barnmorska, jag födde i Kalmar och dom hade stor respekt för förlossningsbrevet och följde mina önskemål till punk och pricka. Själv sprack jag bara pyttelite och fick bara sy två stygn, så ska inte yttra mig så mycket om det. Däremot så ska jag bara påpeka Uppdrag granskning är väldigt vinklat och klippt och är alltid ute efter en syndabock, "but it takes two to tango". Det företaget jag arbetar för fick "äran" var med i ett av UG program och hur dom fick en av mina kollegor att framstå var fruktansvärt och vidrigt, ett samtal på cirka 40 minuter av ren provokation var nerklippt till 20 sekunder, fullkommligt larvigt och fräckt. Så som sagt ta det med en nypa salt.

Hejsan, jag själv varken sprack eller fick några bristningar under förlossningen ( födde dock i v 32 och dels baddades jag med varma handdukar vilket jag absolut tror gjorde sitt ) men min syster drabbades och hon sprack både invändigt och utvändigt (till anus och till klitoris)(vilket är vanligt för förstföderskor) hon låg och blev sydd i ca en och en halv timme (om jag minns rätt) och idag kan man inte ens se att hon spruckit så pass, hon har inga som helst men efter detta och inte ens en gynekolog kan se att hon blivit sydd. Dom gjorde ett toppen jobb på henne:)

Jag var själv maniskt panikslagen över att spricka och få skador nere vid min fl, såpass att jag anlitade en privat bm att ha med mig till förlossningen. (bara hon och min man där). Mycket kan man förebygga själv - använda ställningar där man inte trycker för mycket, försöka mjuka upp mellangården innan med vegetabilisik olja, inte föda för stora barn (inte helt lätt) eller vara överviktig (som ökar risken). Själv födde jag på sidan och sprack ingenting, jag fick en liten liten reva på ena blygläppen och satan i gatan vad det sved när han skulle ut, men varma blöta handdukar emot revan så gick det smärtfritt sedan (födde för övrigt helt utan bedövning, epidural ökar risken för sprickor eftersom man inte riktigt känner och kan arbeta med muskulaturen där nere på samma sätt). Inga stygn. Skriv i ditt förlossningsbrev om din oro, ta upp detta med din bm inför fl så ni gemensamt kan gå igenom bättre och mindre bra ställningar samt att du vill att de ska hålla därnere under förlossningen, det minskar riskerna rejält också. Det finns en uppsjö av fakta om detta på nätet faktiskt. (Hur minska risk för sfinkterruptur)

Första förlossningen sprack jag hela vägen pga att dom fick hjälpa till att ta ut honom för hjärtljuden sjönk. Men jag har aldrig haft ont av det, behövde inte ens ta värktabletter! Nu andra gången sprack jag inte alls, nada! Prata med bm och skriv det i förlossningsbrevet tycker jag också :)

Jag hade epidural och förslöstes med sugklocka en relativt stor dotter efter en förjävlig förlossning men jag fick 5 ytliga stygn för några bristningar bara så även om de tar till mycket hjälp så behöver man inte gå sönder mycket! Ville bara lugna dig med det :) lycka till :)

Jag var väldigt rädd för att spricka min vän hade ca ett år innan vart med om en förlossning då hon sprack hela vägen. Men hon berättade oxå att när hon låg på förlossningen så tryckte hon på när dom sa att hon inte skulle göra det ( hon fick panik o ville bara få ut sitt barn) men när jag låg där var jag väldigt noga med att lyssna på bm hon berättade och vägledde mig otroligt bra. jag använde mig endast av lustgas. Fick några bristningar invändigt men endast för att mina döttrar fick var sin skalp elektrod och det var den som rev upp . Blev sydd i 20 minuter ca.

Jag sprack hela vägen under min förlossning pga stor kille och sugklocka. jag blev skickad på operation dirket efter förlossningen. det var en läkare under utbilbning som använde sugklockan och hon gjorde fel med den och väntade för länge innan hon använde den. överläkaren fick köra tredje försöket men det funka ändå inte. barnmorskan som hjälpte till att förlösa mig var inte så glad efter förlossningen. när min son var ute låg jag kvar en halvtimme på sängen efterbm kolla hur det såg ut sa hon till överläkaren dirket -det här får du fixa!! men en väldigt bestämd ton. det var överläkaren som sydde ihop mig och hon gjorde ett väldigt bra jobb

Min störta fasa var att pricka under förlossningen, men under förlossningen så var det det absolut sista jag tänkte på. Dock blev det väldigt bråtttom på slutet och jag såg en sax komma upp, jag skrek och sparkade i panik, inte ska dom få klippa mig inte! Så kom en värk, jag kände hur det sved i en sekund, sen lättade allt å så fruktansvärt. Dom sydde jätte fint, hade ont i nån vecka efter men nu ett år senare så ser man bara ett ljust sträck efter var det var nån stans, så nu med andra barnet är jag inte alls orolig för nått av det :)

Var noga med att smörj med olja där nere så mjuknar du upp huden lite mer för att även minska risken för sprickning. Händer det så ska man vara noga med att se till vem som lagar/syr det ska antingen ske i operations salen elr att en som är utbildad gör det. Det har hänt flera mammor som fått en massa problem någon tid efter pga tex. outbildade hoppat in och gjort detta arbete.

Jag sprack riktigt ordentligt. Riktigt så att ändtarmen också sprack. Det berodde på att min dotter kom med ansikte uppåt (födde henne på rygg). Bebisar brukar komma med ansikte neråt mot mammans rumppa. Jag blev också klippt så att jag int sku spricka men endå sprack jag hela vägen. Jag hamnade också på skrapning efter förlossningen genast pga en oproffessionell hemsk barnmorska som jag fick direkt efter att jag födde min dotter. Jag har ingen aning vad det höll på med och hur bra de gjorde sitt när jag var i opererings salen men det räckte över 5 timmar att få stygn o bli skrapad. Så hamna jag ju vila en evihet innan jag fick träffa min dotter ordentligt. Hon föddes kl. 14.10 och jag fick träffa henne efter 21.00.. :( inte bara sånhän otur heller utan 2 veckor efter förlossningen så kom det massor knytnäves stora blodklimppar ut och så fick jag åka in igen. De hade vari oproffessionella i opereringsrummet också!! De hade inte kollat med ultraljud att hela moderkakan var bortskrapad!!! Så ja hamna pånytt på skrapning. Och fick veta att jag sku ha kunna dö om jag sku ha kommit lite senare eftersom jag tappade så mycket blod! Ushhhhh!!! Du ska önska allt du bara kan o har möjlihet att önska! Hoppas att ingen hamnar gå igenom samma som jag!!!