skaffa barn och får hjälp från soc?!

Anser ni att ni har råd med barn? Personligen anser jag att varför förvärra en redan dålig situation? Gissar att ni inte vill gå på soc o med barn är det svårare att komma ifrån det

Kan man ta körkort i ett land man inte har uppehållstillstånd i?? Visste jag inte! Detta med att låta staten försörja er om ni inte har jobb låter inte alls som en bra start för erat barn! Ni kanske kan vänta tills din kille då får uppehållstilstånd och att ni båda har stabila jobb innan ni överväger att skaffa barn! Lycka till!!

Jag tycker personligen inte att det är fel att gå på soc när man skaffar barn. Visst det är mer praktiskt att ha ett jobb med fast inkomst och det blir ju inte mycket över av det man får från soc. Men både jag och min sambo går på soc för tillfället och jag är gravid i vecka 16. Vi planerar inte att gå på soc för resten av livet men just nu får det vara så och vill man så klarar man det. Jag är sjukskriven och har vart det sen i februari och kommer nog vara det ett tag framöver så jag har liksom inte så många valmöjligheter och min sambo ska påbörja en utbildning som kommer vara i ca.40 veckor och under den tiden så kommer han också behöva hjälp från soc. Men när han sen är färdig med utbildningen så är det mycket större chans att han får jobb än vad det är nu plus att det är arbetsförmedlingen som har rekommenderat utbildningen för honom. Och visst jag längtar tills den dagen vi slipper behöva leva på den minsta inkomsten man i princip kan ha men tills vidare får man göra det bästa av situationen. Hoppas det löser sig för er! :)

Jag tycker inte det låter så värst genomtänkt alls... Tycker det låter mer som \"Jag VILL ha barn\" och där tar tanken slut. Visst går det att leva på existensminimum och ha barn samtidigt, men det är absolut ingen drömsituation. Varför så bråttom? Varför inte bygga en stabil ekonomisk grund att stå på? Skaffa en utbildning, lite livserfarenhet (antar att du är född -93 nu vilket kanske inte alls stämmer). Vad skulle hända om ni separerar? Vad händer om barnet blir sjukt? Om vagnen går sönder? Etc etc etc.ed socpengar kan man inte ta ut svängarna det minsta lilla. Jag vet inte hur mycket era föräldrar kan tänka sig ställa upp, men jag tror att det klokaste är att vänta...

Jag måste bara fråga, varför denna stress med barn?

Jag är snart 19 år och gravid i vecka 27. Jag förstår din barnalängtan :) Jag har varit/är likadan. Jag blev gravid första gången när jag var 17. Min dåvarande pojkvän levde på socialbidrag och jag gick ju såklart i skolan. Jag ville så gärna ha barn, såå gärna. Men det hade inte varit rätt mot barnet, få växa upp i en etta och inte alls fått allt den var värd. Nu är jag gravid igen, denna gång av "misstag" då jag blev gravid trots kopparspiral som jag satt i efter aborten. Men den här gången behöll jag det, för jag vet att det är en hållbar situation där vi aldrig kommer behöva oroa oss för ekonomin + att jag har en underbar man i mitt liv sen ett år tillbaka. Min sambo och fästman tjänar så pass bra att det inte gör något att jag fortfarande studerar, när jag sen börjar jobba nästa år kommer det bara bli extra klirr i kassan och det är viktigt! Fast man inte tror det! Det är så tråkigt att få höra av alla att man måste vänta! Vissa är bara född till att bli mamma och vill inget hellre! Men är du en bra "mamma" väntar du lite tills eran livs situation ser lite bättre ut där åtminstonde en av er har ett jobb och körkort färdigt! Känns så konstigt att ge råd om hur andra ska göra med eftersom du ville så! :) Jag hade aldrig skaffat en bebis om vi inte hade haft det fina hus vi har idag och en bra ekonomi. Det är viktigt att tänka på! allt löser sig inte bara så småningom, man måste vänta och offra lite för det:)

Jag gick på soc när jag fick barn. Varken jag eller mitt barn har saknat nåt! Vill man så kan man! Visst är det kanske inte ett ideal att gå på soc o skaffa barn,men d går! Alla kanske nt har samma tur lr samma förutsättningar. Jag o min son har d bra. Jag går inte längre på soc utan går i skolan o läser in mitt gymn. Därefter ska jag utbilda mig till undersköterska. Det är aldrig försent att bli ngt,och barn är inget hinder! Jag är desutom ensamstående. Allt går,med planering,vilja. Att älska sitt barn är gratis!

Att skaffa barn är ett enormt stort beslut att fatta. Med barn kommer många oförutsedda utgifter. Bara de utgifter som inte är oförutsedda såsom kläder och "saker" blir mycket pengar! Barn växer snabbt och kläder och skor slits. Visst kan man köpa begagnat, men det kostar pengar det med. Bara det allra första som behövs till bebisen kostar väldigt mycket pengar. Spjälsäng, bilbarnstol, vagn, kläder osv, osv. Vi har lagt ner över 20 000 innan vår parvel ens är född. Och då hade vi redan säng, skötbord och bilbarnstol! Att behöva leva med en konstant stress över pengar är ingen livvssituation som jag skulle vilja ha. Frågan är hur bra du kommer må som mamma då du inte kan ge det bästa till ditt barn? Självfallet handlar allting inte om pengar, men det underlättar något enormt! Vad händer den dagen soc inte längre vill hjälpa er? Det är vanligare än vad man tror att det inträffar. Klarar ni er utan soc hjälp i flera månader medans ni med en nyfödd bråkar med myndigheter för att få hjälp? Tänk även på att det blir mycket svårare och kommer ta längre tid för er att få ekonomin att rulla om du ska "ta en paus" och bli gravid. Det är inte säkert att din kille lyckas få ett välbetalt arbete på en gång. Större chans att komma ifrån soc om ni bägge aktivt söker jobb. Nej, jag tycker ni ska vänta. Vänta tills ni har en stabil grund att stå på. En bra mamma skulle göra det. För den dagen du plussar handlar det inte längre om dig, utan en liten krabat som förtjänar det allra bästa. Hoppas jag inte lät som en moraltant nu..

Hade jag varit i din situation hade jag mycket hellre haft en stadig grund å stå på, dina fp blir den lägsta och visst har man det säkert "bra" på soc. Men det är väl absolut inget och sträva efter att ha barn och leva på soc? Sen håller jag med alla de andra, varför denna stress över att få barn? Jag var 24 när jag fick mitt första och är nöjd med att jag väntade, sen visst behöver man inte ha en viss ålder men att försörja sig själv tycker jag är steg ett till ett självständigt liv innan man blandar in barn i de.

att skaffa barn är ett stort beslut och kräver så mycket mera än vad man tror.. klart man klarar det kanske men varför stressa? det är annat om man redan är i den situationen att du skulle vara gravid.. lever man tajt redan tycker jag att man inte skall sätta ett barn till världen om man inte kan ge den allt den förtjänar och behöver + lite till! det låter bara inte så smart att skaffa barn och har tänkt att någon annan skall försörja den.. bara min åsikt =)

soc? är de ej du som är tillsammans med en man som är mycket äldre än dig? o han går på soc? e du inte redan gravid, fått den uppfattningen när du skrivit innan? tänk så bestämmer sig soc för att ej stödja dig mer, då e de nog ej så säkert med pengarna helt plötsligt.

Jag går på soc och är gravid i v.30. De va inget planerat men valde att behålla de ändå. Jag ser inga problem med att leva på soc och skaffa barn. Man får den hjälpen man behöver tills man fått sig ett riktigt jobb . Jag har alla grejer jag behöver till barnet + mycke mycke mer. som jag själv köpt på mina soc pengar och det märks inte. jag lever gott på mina pengar och känner många andra som gör det oxå. Beslutet är ditt och ska inte bry dig om andras åsikter. Det är bara DU som kan ge ditt barn en trygg, säker och stabil miljö och massa kärlek! känner du att det kommer bli svårt så vänta tills du känner dig säker.

Det är en sak om man av \"misstag\" blir gravid och är tvingad till ett ställningstagande, då måste man göra det bästa av situationen om valet blir att behålla. Men det här verkar handla om att PLANERA ett barn till en situation som är långt ifrån stabil. Jag är övertygad om att du skulle klara det, men det bästa är ju att klara det med så stor marginal från katastrof som möjligt. Att utgå från dina dagböcker och tidigare frågor verkar du ha mycket att gå igenom i själen, sår du är medveten om. Lägg sen en graviditet på det som slår ner även dem starkaste, och sen en bebis, som visst är söt men säg att den får kolik i flera månader, att amningen inte fungerar, att soc inte betalar mediciner... Etc... Jag tvivlar inte på din förmåga att klara detta, för du skulle KLARA det. Men har du räknat in allt?

Jag tycker personligen att det låter dumt att PLANERA ett barn när man inte tjänar sina egna pengar. Jag blev gravid när jag pluggade, så jag har levt på studiebidrag och nu får jag det lägsta beloppet från FK. Visserligen har min karl ett fast jobb men det är väldigt tråkigt att jag för det mesta måste förlita mig på hans pengar. Jag kan tillexempel nästan aldrig köpa något till mig själv. Alla pengar går till bebisen. Det hade varit så mycket skönare att få ha lite extra cash i fickan. Nu var inte den här lille killen planerad, men det var ingen tvekan om att vi skulle behålla honom och det är jag ju självklart jätteglad för. Att ha det tajt ekonomiskt sliter ganska mycket på psyket, och som nån tidigare sa, om något inte fungerar bra med bebisen, tex vaknätter pga ont i magen, amning krånglar etc. Den tröttheten kan göra att man blir smått galen. Jag har i vissa stunder bara haft lust att lägga ungen i en korg utanför någons dörr för att jag har varit så trött och bara velat få sova för mig sjäv. Inte för att jag skulle göra det, men tröttheten kan få en att tänka alla möjliga konstiga tankar, min stackars karl har fått mycket skit när jag har varit så trött. En dålig ekonomi på det är det sista man vill ha att tänka på då. Tänk om amningen tex inte funkar, då måste man köpa ersättning, ersättning = svindyrt. Blöjor = svindyrt. de växer ur sina kläder på 4 veckor. Jag skulle nog vänta om jag var du. Det är skillnad på om man råkar bli gravid mot att planera att bli det. Du har fortfarande tid på dig!

Jag skulle aldrig kunna planera att skaffa barn samtidigt om jag gick på soc. För det första så är det otroligt frustrerande att leva utan en riktig inkomst men att sedan må bra på den med ett litet knyte att ta hand om blir en helt annan sak. Jag skulle aldrig klarat det. Att ständigt ha den tanken i bakhuvudet skulle göra mig deprimerad. Tanken på att aldrig kunna ge mitt barn det lilla extra som jag så gärna vill att han ska ha. En stabil grund är viktigare än vad jag någonsin trott att jag skulle tycka. Jag har själv velat ha barn sedan jag var 14 men som tur är så väntade jag tills nu. Nu är jag 20, lever med en karl som jag vet älskar mig och som är ännu viktigare att han aldrig skulle svika våran kommande son. Jag skulle nog rekomendera att ta det lite lugnt och vänta ett tag. Kanske skaffa ett jobb och se hur ni mår tillsammans om ett par-tre månader innan ni drar några förhastade beslut. Ett barn är ingen leksak, det är en person som i 18 år är helt beroende av dig och din ekonomi. Och även om de kanske inte kostar så mycket i början så är det ändå ca 20.000 som ska betalas redan innan bebben är född och efter det så kostar han/hon bara mer och mer för varje år som går. Tänk efter själv. Hur mycket har inte du kostat för dina föräldrar? Det är trots allt inte bara mat som ska stå på bordet utan mycket mer därtill...

Hej. Den ekonomiska frågan i dagens läge är inga problem. Jag ser själv inga förhinder att skaffa en liten då jag varit tillsammans med min sambo nu i 2 år och den kommer att komma när det är 3 år mellan oss.. Vårat förhållande är stabilt och vi båda är redo för en tillökning i familjen. Ja de stämmer att han har uppehållstillstånd. Men jag ska berätta för er att en av mina kompisar skaffade barn pga att hennes kille hade uppehållstillstånd och när dom fick en liten var de det som räddade honom att få stanna i sverige. Han fick bli svensk medborgare pga att han hade tjej,barn i sverige. Jag säger inte nu att jag vill skaffa barn enbart för att få ha min kille kvar i sverige. Jag berättade detta för en säkerhet. Vi har killens föräldrar som precis fått en liten och vi får alla deras saker när det är dags för vår lilla att komma. Jag tycker det ska bli kul och ser inga problem alls i detta. Killen praktiserar och söker jobb. Och han har redan blivit erbjuden jobb så hoppas på det bästa!:) Han har risk 2a och uppkörning kvar. Och han glöder för arbetslivet. Det är de bästa han vet! Han älskar att jobba. Jag kommer också söka jobb som en galning. Jobb är en fördel till allt! Men tycker inte soc är något fel i sig. Det är inte fel för en mjukstart i livet. :) Tack för alla svar!

Oansvarigt och omoget tycker jag att det är! Hur tusan resonerar ni som \"lever på soc\" och PLANERAR barn?? För det första: Vad då lever på soc? Det är ju för tusan på oss skattebetalare ni lever!! Ska vi behöva betala för ytterligare en människa? För det andra: Vad är ni bidragstagare för förebilder för era barn?? Nä vet ni vad - ta ert ansvar att kunna försörja er själva innan ni sätter barn till världen! Jag har faktiskt inte lust att betala för er och era ungar!

Det finns folk som verkligen behöver hjälp från soc. men inte får pga människor som uttnyttjar systemet. Du verkar tro att få soc. bidrag är en rättighet och det är det verkligen INTE! Tjejer/kvinnor som av misstag blivit gravida, kan jag förstå behöver hjälp. Men att med mening sätta sig i den situationen, ne, kan verkligen inte förstå hur du tänker...

Stabilt? Du gick i tusen bitar förra veckan för att killen hade porrfilmer på datorn? Och då dök det upp hur du känner dig lämnad av din familj, att du blivit misshandlad både i skolan och i hemmet, blivit tvingad till abort... Sen påstår du att de bekymren är borta nu? Om de vore borta skulle du inte ens fundera på att ta upp dem, DÅ är man på väg att jobba bort sina bekymmer och besvikelser. Man måste älska sig själv först, annars får ungen en drös med issues att jobba med själv. Och ett barn garanterar inte att han får stanna, min väninna såg inte att det kunde bli bekymmer och plötsligt, mitt i graviditeten skickar dem ut honom ur landet. Han missade sin dotterns första år och vägen till att få hit honom har varit lång och svår. Så, varför stressen med barn?

Om du inte ser några problem i att planera barn när man lever på försörjningsstöd, så vittnar det verkligen om din unga ålder. Visst, att vara gravid ett magiskt tillstånd, bebisar är jättesöta och bebisar kostar en massa pengar. Bebisar håller en vaken om nätterna, och dagarna och allt är inte ett skimrande lull-lull av lycka. Speciellt inte om man samtidigt har en extremt insabil ekonomisk grund att stå på. Att älska sitt barn är gratis, men blöjor och mat kostar desto mer. Jag lider med de som råkat hamna i den situation som du eftersträvar. Varför inte bara visa ansvar och se till att både du och din kille kan försörja sig på eget håll INNAN ni skaffar barn? Att inte bara han har jobb utan även du? Det är ingen brådska med barn - alls! Varför vill du ha barn nu nu nu? Det måste ju vara enbart för din egen skull. Det kan knappast ara för barnets. Jag vill inte låta negativ eller nedlåtande, men jag tycker VERKLIGEN att ni ska vänta. För både er och barnets skull. Att frivilligt försätta sig i en svår situation, och inte ens har förmågan att se problemen, är inte klokt. Tyvärr :/

fyfasen vilke dumma svar bara skit ni i det om hon vill skaffa barn och leva p[ soc fyfan det e ju inte ert problem b[de jag och mannen e egna f;retagare pgv har 'rvt det av pappa men om jag inte hade gjort det vet man alldrig vart man hade kunnat hamna i nul'get jag e v'ldigt glad att vi har eget och vi betalar hur h;g skatt som helts men har absolut inga problem att n[n anna som e behov av mina skatt pengar att leva p[ har jag inget emot klart blir jag besviken om ngng som barar lurar till och tar pengar d[ dom har jobb vid sidan och ej betalar skatt d'r blir det bara stopp

Alla har sina åsilter om soc. Ja tackar gud för all hjälp ja får från soc. Jag blev utsländ hemifrån, familjen lämna mig. Killen min lever idag pga uppehållstillstånd i sverige! Åker han tillbaka till ryssland är de lika med döden för han och jag är seriös!!

Hon bad om åsikter dock... Sen tror jag du har missförstått TOTALT. Ingen har någonting emot att någon behöver försörjningsstöd. Vi ifrågasätter om det är så bra att planera att skaffa ett barn under sådana förhålladen. Hon är inte gravid idag alltså. Det är ju jättebra att du aldrig behövt leva på existenaminimum, men det innebär också att du inte har minsta lilla aning om hur det är att leva så. Inte ditt problem? Nej, visst är det så, men jag kan inte tänka så. Jag bryr mig om hur människor har det och vill att mina medmänniskor har det så bra som möjligt. Därför vill jag avråda från att medvetet skaffa barn i en svår ekonomisk situation, trots att det inte är mitt problem. Det har ingenting att göra med att jag inte vill att hon ska ha \"mina skattepengar\". Jag tänker inte så. Det är henne jag månar om, inte skattepengarna :)

Ja. Ja gick i tusen bitar pga porren men han har slutat helt med det. Allt e bra nu!

Vi är inte ens helt säkra på hur vi ska göra än. Vi kanske ska vänta. De återstår att se :)

Men herregud, du är bara 18, du har minst 20 fertila år på dig att skaffa barn, se till att ni får jobb först och jobba i minst 5 månader innan du blir gravid så du hinner jobba i ett år för att få bättre peng från FK, tiden går fort och nångång kommer du få barn ialla fall. Ta det lungt!

linda maria jag gillade faktist din [sikt va r'tt seri;st men det fanns andra som bara va p[ tyckte jag riktigt va dumt

Pissa på va folk har o säga eller va dom tycker, det är upp till dig, hur bra klarar ni er nu, och hur kommer det bli med en liten till?

Babym: Varför skulle hon först fråga vad andra tycker och sen \"pissa\" på deras svar? Det låter ju inte så...trevligt.