shit vad händer?

Alltså visst är det tråkigt att bara få svaret att det är normalt att tänka så. Mina två första graviditeter har jag nojat om ALLT som går att noja omkring och blivit trött och ibland riktigt förbannad att ständigt få höra att allt är normalt. Men det är tyvärr så. Man har massa konstiga tankar när man är gravid men det går över när bebisen är ute.

Du är inte ensam om det och prata med bm så hjälper hon dig att få hjälp, det är viktigt att ta dina känslor på allvar och få hjälp innan fl.

Tack era svar är lugnande<3

Det är jätte jobbigt när man känner så och för att vara tjatig så är det helt normalt. Du har så grymt mycket hormoner i kroppen att inget funkar som det ska. Kände också så med dottern, hur ska jag kunna ta hand om ett barn, min karl kommer lämna mig, barnet kommet må sämst med mig som mamma. Drömde att sambon lämnade mig och sånt konstigt. Idag har jag en frisk, trygg, kärleksfull och helt underbar 3,5 åring och planerar vigsel med hennes pappa. Jag pluggar till uska och väntar vårt andra barn. Är lite rädd denna gång med, hur ska jag klara två barn, men det ordnar sig alltid på bästa sätt. Och så fort hormonerna stabiliserar sig efter förlossningen kommer det bli lättare. Hoppas att min historia lindrar dina tankar lite. Och om inte så hoppas jag att du söker och kräver den hjälp du känner att du behöver. Prata med din bm hon kan hjälpa dig att få den kontakt du behöver. Lycka till med allt!!! Många stärkande tankar och kramar