shit

Tycker inte att du ska tänka så mycket på hur gammal du är, utan på hur din livssituation ser ut just nu. Förmodligen bor du fortfarande hemma hos mamma och/eller pappa och går i högstadiet. I din ålder är det svårt att få eget boende och jobb, speciellt utan utbildning. Det ena kräver det andra, du måste ha jobb för att få lägenhet och du måste ha lägenhet för att få jobb osv. Jag vet, jag är ändå 21 år gammal och bor hemma hos pappa. Jag har ingen utbildning, men sliter just nu som ett djur för att få några gymnasiebetyg klara åtminstone innan den lille kommer. Det är inte lätt att hitta lägenhet när man lever på csn och socialen. Jag är inte tillsammans med pappan till barnet, men som tur är, är han mogen och vill hjälpa mig och vi är väldigt bra vänner. Jag var gravid en gång i din ålder och gjorde abort. Jag kan inte säga att jag är glad att jag gjorde det, men jag ångrar inte det heller. Idag vet jag ju att det var det bästa jag kunde göra för både mig och barnet. Vill du prata mer, så kan du skicka en liten hälsning i min gästbok, så skickar jag min msn, om du vill:)

Du borde hinna leva lite själv först. Jag menar det är ett arbete på över 20 år innan du är fri att göra som du själv vill. Det blir inget spontanskt festande elelr dra iväg på jippon hultsfred inga gagganden med tjejkompisar ang den nya killen för du måste hämta lillen på dagis. Tänk dig för innan. En mamma som hunnit leva innan har både erfaranhet att ge sitt barn och slipper se det som att den tog ens bästa år ifrån en. Du kommer ha många roliga minnen att tänka tillbaka på. För skaffar du barn nu så är du 34 + När du äntligen får göra saker du själv vill om du ens har råd med det. Kanske har ditt barn fått barn och behöver hjälp med barnvagn osv en 34 årig mormor/farmor. Du kommer må så mycket bättre om du väntar. Lycka till gumman :D

Testa dig först och främst! Sedan, ifall du skulle vara gravid så tycker jag du ska berätta för dina föräldrar och du får du berätta hur du känner...Om man skulle kunna komma fram till någon lösning. Eftersom du är så ung så skulle dock dina föräldrar då få försörja barnet, och de kanske de inet skulle tycka var så kul kanske. Du får tänka igenom alla negativa saker samt alla positiva saker och väga upp dem... Du har ju inte ens börjat gymnasiet än och det skulle nog kanske innebära problem med utbildningen...Men tänk igenom det noga ifall det skulle vara så. Jag är ganska ung (19 år fyllda i lördags) men har hunnit ta studenten och bor med min kille. Det enda jag råder till är att berätta för dina föräldrar (och försöka få dem att förstå) samt verkligen fundera för det är ett stort beslut ifall du skulle ha kvar det. Lycka till :)

englund; (Skrev till Dig i en annan tråd innan.) MEN Om nu jag får tycka & säga någonting... Sååå tycker jag att du först & främst skall tala med dina föräldrar och lyssna på vad de har att säga till Dig. För du är ju själv bara "barnet" än och jag tycker bara att det vore synd om du skulle förstöra din framtid nu, så här tidigt. Bättre att vänta tills du har utbildning och har mer erfarenhet. Det VINNER du bara på. Du kommer ändå en dag att bli "mamma" när du har "lekt" färdigt - För detta med barn - är ett ENORMT ansvar. (Jag är 33år idag och skulle fylla 17 när jag fick mitt första barn) Men shiiiiiiit vad mycket trubbel man har haft - tack vare att man var FÖR UNG) Idag är min tös 16år... Men INGEN dans på rosor - kan jag GARANTERA!! och du är ännu yngre än vad jag vart...<3 Kramizar!!

P.s. Du får gärna skicka meddelande till min gästbok, om du vill prata av dig, eller för att ställa frågor - om det är ngt du grubblar över!! Ta hand om Dig!!

Ta ett test och prata sedan med dina föräldrar. Sedan är det bara du som kan avgöra vad du vill och kan göra. Lycka till!