Otroligt oroad?
Missydi · Ställd 2011-10-27 · Uppdaterad 2026-09-05
Jag vet inte vart jag ska ta vägen vissa gånger. Ibland kan jag ligga vaken halva nätterna och tro att jag fått missfall utan minsta grund för det.
Varenda kramp känns som om jag ska förlora honom. Spelar ingen roll att han sparkar med jämna mellanrum. Så fort jag inte känner honom blir jag jätte orolig och nedstämd.
Är det någon som känner igen sig eller har några bra knep?
10 svar
Svaren sorteras efter hur hjälpsamma andra tyckt att de var.
Jag är precis lika dan, tänker varje kväll att det har varit minskade fosterrörelser fast det kan vara så att jag kände en spark för 10 minuter sen å har varit mycket uppe å gått!
Anmäl innehåll
Man blir ju galen av allt funderande!
Anmäl innehåll
Ja det är sant, men mycket av min oro grundar sig på att min systers barn dog i magen i 7 månaden av okänd orsak. Eller troligen navelstängen som ställde till det! Jag hoppas på att allt ska gå bra iallafall!
Anmäl innehåll
Ja de känns som alla runt omkring mig drabbas av konstiga saker när det gäller graviditeten och det gör mig jätte besvärad. Usch!
Anmäl innehåll
Man önskar ju att man kunde hoppa fram några månader så att allt är \"klart\" liksom!
Anmäl innehåll
haha ja precis, men å andra sidan vill man ju inte missa det mysiga med grav heller :)
Anmäl innehåll
Känner preciiis likadant! Jag är orolig så fort jag inte känner nåt av symtomen å så fort det känns lite annorlunda.. Skit jobbigt är det! Önskar jag bara kunde njuta avatt h nåt därinne som växer...!!!
Anmäl innehåll
Ja och många av mina vänner är i min ålder och har själva inte riktigt kommit till den delen i livet och slänger oftast ur sig "men gud vad kul att vara gravid, måste vara hus mysigt som helst" Jag kan nästan bli arg på vissa för dom får det att låta som att det är värsta himmelriket. Dom har ingen aning. Missförstå mig inte, jag är hur lycklig som helst över att vara gravid eftersom jag trott att det inte var möjligt men kan inte sluta oroa mig!
Anmäl innehåll
Det är säkert jätte mysigt för den som kan slappna av och njuta men för oss oroliga är det mindre mysigt. Jag trodde att kanske man lugnar sig lite ju längre tiden går men ser att du är i v 22 å fortfarande är orolig.. Kommer säkert jag också vara.. Är född nojjig.. Vi får försöka slå oss ifrån dom dumma tankarna och tänka pissitiva tankar för bebisens skull!
Anmäl innehåll
tänk bara så orolig du kommer va när han är född och far runt som en raket och skadar sig hej vilt ;) barn överlever det mesta så han överlever med största sannolikhet graviditeten också ;) jag höll också på att oroa mig i alla fall nån gång om dagen när jag var i din vecka. vi är ju inte så långt från varandra men nu känner jag bebisen nästan hela tiden så jag har inte tid att oroa mig :P hoppas det blir så för dej med. träna avslappning kanske funkar? typ yoga eller nåt? finns ju för gravida :)
Anmäl innehåll
Svara på frågan
Du måste vara inloggad för att svara. Logga in