Nån mer med viktnojja?

Jag har också haft viktnoja men jag har insett att det är som det är... Jag har gått upp mer än en fjärdedel av min startvikt. Jag äter och lever ungefär som vanligt, förutom att jag äter mer frukt. Så jag kan inte ändra på så mycket egentligen. Så jag tror att min kropp kommer att lägga på sig så mycket som den behöver under graviditeten... Försök att tänka så - så länge som du äter bra och lever sunt så kan du inte göra så mycket mer för att styra din vikt under graviditeten. Det sista du ska göra är dock att banta! det är inte alls bra när man är på tjocken... Den vikt du lägger på dig är förmodligen vad du behöver lägga på dig nu...! Men förstår att det kan vara jobbigt...

är i v 26+3 och känner precis samma ..

jag försöker bara tänka så att när bebben kommer ut så går jag ner. ända sättet jag klarar av tanken på att gå upp i vikt :( (har haft anorexi sen innan)

Jag tycker att det är jätte jobbigt att gå upp i vikt, helst eftersom min barnmorska tjatar så otroligt mycket om vikten. Har haft anorexi före, vilket gör att det blir jobbigare. Men jag försöker att tänka på barnet, att äta för att barnet ska må bra, sen tar jag dagliga promenader varje dag, det skadar ju inte så länge kroppen inte säger ifrån. Promenaderna gör att det känns otroligt mycket bättre.

Jag går igenom samma situation som du, problemet är att jag var redan överviktigt innan jag blev med barn, har gått upp 8 kilo nu men känner mig tjock klumpig och ful, men har en underbar man som tar hand om mig och säger att jag är den vackraste han sett, det är ju bra att höra ibland. Men jag vet vad du går igenom jag blir oroligt att jag kommer att bli extrem stor när jag ska föda och då hoppas jag att jag inte hamnar i en depresion. Men du är inte ensam din partner kan ge dig stöd och det hjälper.

Tack så mycket för alla svar! Nu känns det lite skönare på något sätt att veta att jag inte är ensam. Det känns lite tröstande. Jag hade gått upp 5 kilo fram till v 25 (ett par veckor sen) men det är först nu jag börjat bli tjockare på resten av kroppen så det är väl ganska jobbigt att se förändringarna. Detta har ju såklart inget med min bebis att göra. Jag skulle bli hur tjock som helst för hennes skull, vem bryr sig!! Men det är jobbigt psykiskt att känna sig oattraktiv även om min man säger att jag är vacker osv. Får massor av hjärnspöken så fort han ska ut nånstans... Hmmm... Får komma på nåt sätt att bearbeta det. Promenader ska jag försöka mig på lite mer av. Blir trött för ingenting hela tiden och har haft problem med både foglossning och inflammation i ett knä så det har inte gjort saken bättre =( Men bara man bestämmer sig så går det nog. Stor kram till er alla!