Någon fler som känt såhär?

vill bara säga att det inte alls e bra för din kropp att gå runt o oroa dig, det kan påverka dig mer än du tror. om det skulle bli missfall så e det kroppen som stött bort eftersom det funnits någon form av defekt och tänk så otrolig kropp vi har. njut av din graviditet och sluta tänka bakåt utan tänk framåt... folk som tittar bakåt för mycke och tänker negativt hela tiden brukar det tyvärr inte sluta bra för så titta framåt och va positiv, du fixar de, det kommer gå så snabbt. stort lycka till :)

vill bara säga att det inte alls e bra för din kropp att gå runt o oroa dig, det kan påverka dig mer än du tror. om det skulle bli missfall så e det kroppen som stött bort eftersom det funnits någon form av defekt och tänk så otrolig kropp vi har. njut av din graviditet och sluta tänka bakåt utan tänk framåt... folk som tittar bakåt för mycke och tänker negativt hela tiden brukar det tyvärr inte sluta bra för så titta framåt och va positiv, du fixar de, det kommer gå så snabbt. stort lycka till :)

Vad tråkigt med missfallet i somras. Det är såå svårt att bryta den oron och de tankarna. Försök att lita på din kropp och att den fixar detta. Jag har intalat mig att så länge inga tecken finns ( stora blödningar tex) så mår barnet bra. Men om oron inte släpper kan det vara bra att prata med någon tex BM. Styrke kramar!

Jag hade missfall före min underbara son på 2 veckor föddes och jag gick hela hans graviditet och oroa mig. Försökte att inte bli så fäst vid magen och babyn i magen fast jag längtade som en tok efter honom. Nu efterhand märkte jag att jag inte alls hann njuta av den här graviditeten som första Iom att jag hade missfall emellan. :( tänk så mycket ett missfall som sker tidigt ännutill kan förstöra! Hoppas du slipper oron! Allting är nog bra :)