med el utan far

Svår sits, men då jag själv växt upp med vetskapen om att min biologiska pappa inte ville ha mig så tycker jag inte det är rätt.. Min mamma träffade en ny man när jag var 3 & dem är gifta idag, har alltid sett honom som min pappa , men det har ändå alltid saknats en bit.. Nu är ju detta ditt beslut, helt upp till dig & jag hoppas det löser sig för dig, lycka till!

Tack för din åsikt! =) men har din mamma talat om vem som e din far el har ni inte pratat om det alls??? har du kännt att hon undanhållit något för dig?? tror du det skulle kännas anorlunda om du viste vem han var o kontakt info o sånt???

Jag ska börja med att säga att, jag skulle aldrig kunna klara av att göra en abort. Och nu när jag fått ett tidigt missfall, så mår jag riktigt dåligt av det. Men om min Gubbe skulle säga att han inte vill bli pappa än, och skulle säga upp kontakten om jag behöll barnet, så skulle jag gå och fundera och prata om det hela med han, enda in till sista dagen man kan göra en abort. Antingen så skulle vi bestämma oss för att bli en familj eller göra abort eller till och med göra slut om vi ha olika planeringar i framtiden om man verkligen vill bli en mamma nu och inte sen då han vill.. Jag hoppas jag inte gjorde dig mer förvirrad nu. Vad än du väljer komma du alltidkomma du fråga dig om det va ett bra eller dåligt val. Men det komma alltid finnas både bra och dåliga saker med det valet du väljer. Tänk först på vad du vill! Ta hand om dig =) Kram

Jag har alltid vetat vem min pappa är & bakgrunden till varför vi ingen kontakt haft, men idag har vi kontakt. Jag tog kontakt med honom när jag var 18 och det känns bra! Tycker inte du ska undanhålla nånting om du bestämmer dig för att behålla barnet!

Mamma var ensam när hon fick mig, för min pappa ville inte ha mig.. Jag började träffa min pappa några år efter jag fött, och jag har inte lidit av att mamma var ensam och att pappa inte fanns med från början - det jag har lidit av är alla gånger han svikit mig. De gånger vi skulle ha setts, men inte gjorde det. Eller när det kunde gå lååånga perioder innan det passade honom att träffa mig igen. Därför tror jag att det är det som är det värsta. Antingen har man en pappa som bryr sig på riktigt, och inte halvhjärtat just för att han borde - annars är det lika bra att han inte bryr sig över huvudtaget. Idag träffar jag min pappa regelbundet och ganska så ofta jämfört med innan, men det är min mammas sambo som haft papparollen för mig (de träffades när jag var 3). Detta är min åsikt, alla tycker olika. Du får göra ditt eget val, följ ditt eget hjärta :) Lycka till!

Hej där! .. ja Mina föräldrar skildes när jag var 3år & mamma träffade en ny ganska direkt. Min biologiska pappa försvann ganska direkt efter det. så det saknades en liten bit för mig oxå fastän mammas nya va som en far till mig. förresten har återuptagit kontakten med min biologiska far när jag var 22år..bättre sent än aldrig. Så att fatta ett beslut om du ska ha barnet med eller utan far känner du bäst själv.. Jag var i precis i samma sits som dej för 8år sedan, pappan till mitt barn sa ganska exakt d saker som pappan till ditt barn sa till dej. Men jag behöll barnet & var ensamm mamma de 4 första åren. plötsligt dök mitt barns pappa upp & ville ha halva vårdnaden.. d var jobbigt till en början men nu bor vi grannar med varandra & vår pojk 8år gammal bor varannan vecka hos oss :) Bättre sent än aldrig :) å.. min son har oss båda ,,,både sin mamma & pappa. medan jag inte hade det då mina skildes då ja var 3 & min far försvann. Poängen med detta är att man vet aldrig hur saker blir i ens liv!! Gör det bästa av valet du gör så blir det bra :) all lycka till dej! :)